Théoden Ednew skrev:
Antar att detta är den bästa tråden även om det jag tar upp troligtvis redan uppmärksammats.
I en gammal pocketbok av sagan om ringen så är Bilbos vers om Aragorn förändrad i andra raden.
Allt av guld behöver ej glittra,
vandrarn ej segna för vägens blåst,
gammal styrka skall ej förvittra,
djupa rötter ej nås av frost,
Eld skall väckas ur aska mycken,
ljus skall tändas ur skugga tung,
man utan krona på nytt blir kung.
Märken en mängd sådana småsaker där ord har lagts till i den nyare boken. Vad beror detta på?
En kul sak med denna revideringen av dikterna är ju det att Ohlmarks inte brydde sig om att ändra i texten. Undrar hur många som förstår Aragorns hänvisning till versraderna. (som inte har orginalet eller ursprunget vill säga.)
Ohlmarks skrev:
Jag förstår, skrattade Vidstige. Jag ser vidrig ut men verkar ärlig i mitt sätt. Är det så? Allt av guld behöver emellertid inte glittra, varje vandrares pik behöver inte vara förrostad.
Jag tycker iallafall att denna version även om den fortfarande är inkorrekt är ett bättre verk.
I övrigt verkar Ohlmarks mest ägnat sig åt småord här och där i dikterna.
Jag tar här upp de jag finner mest ändringar i.
Ohlmarks skrev:
Jag sjöng om löv, om löv av guld,
om gyllene löv i dans,
jag sjöng om vind, som svepte in
mot fagra grenars krans.
Men bortom måne, bortom sol
med vredens skum gick sjön:
Vid stranden under* Ilmarin
där står en gyllenlönn.
Den lyste under stjärnorna
vid aftonlandets hall,
i Eldamar vid Tirions,
den vita borgens, vall.
Där gyllenlöven länge skälvt
i vittförgrenta år,
men bortom havets vidder här
gjuts alvers längtans tår.
O Lórien, nu är vintern här
med dag så kal och kort,
med lövens fall i floden, som
av strömmens arm bärs bort
O Lórien, alltför länge på
vår dömda strand jag går
kring pannan vissnar kransens strå
av gyllene elanor.
Men sjunger jag om skepp, vad båt
kan hämta hem mig, fri
tvärs över öde havsvidds stråt
till storms och måsars skri?
*Ganska stor skillnad till Ohlmarks orginal där det står "Utav Ilmarin"