Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nu har jag äntligen börjat läsa Hobbiten, och då finns det förstås plötsligt en massa att säga. Jag kom dessutom på ett genialiskt sätt att läsa den (om jag får säga det själv - men försök bara hindra mig! ). Jag läser nämligen översättningen samtidigt som jag lyssnar på originalet (i Robert Inglis inläsning). Då kan jag göra en direkt jämförelse utan att behöva fladdra fram och tillbaka mellan två böcker. Enda nackdelen (men den är stor) är att jag inte får någon läsro, eftersom jag ideligen "måste" stanna och skriva ner ännu en fundering...

Istället för att helt kidnappa den allmänna tråden om nyöversättningen startar jag en ny specifikt för ändamålet. Men den är förstås inte min privata, alla som vill lyfta fram några översättningsexempel - goda eller dåliga - är hjärtligt välkomna!

Innan jag börjar gå lös på exemplen vill jag bara säga att det kommer att bli en hel del negativ kritik. Det ligger ju i sakens natur, man reagerar bara på det som inte känns rätt. Men jag vill därmed ingalunda hävda att detta är en dålig översättning. Jag har läst alldeles för lite ännu för att kunna fälla något allmänt omdöme. Den perfekta översättningen finns naturligtvis inte, jag skulle inte kunna göra en sådan här jämförelse med någon bok utan att hitta saker att gnälla på.

Hoppas någon annan än jag tycker att så'nt här är intressant! Om inte slutar jag nog efter ett par inlägg, och nöjer mig med att jämföra i eget huvud i fortsättningen.

Här har jag tre saker att kommentera. För det första tycker jag att "bara till hinders och stör friden" är en otillfredställande översättning av "nasty disturbing uncomfortable things". Det ändrar tonfallet en del från originalets lite "wodehousiga", public school-aktiga jargong och tappar en del av humorn. Och det hade ju varit så enkelt att behålla det: "Otäcka störande obehagliga saker!" till exempel.

För det andra: "...låtsades inte om den gamle mer" är en utmärkt översättning av "...pretending to take no more notice of the old man"! Här bakas både "pretending" och "take notice" ihop på ett naturligt sätt i det enda uttrycket "låtsades om", och det blir mycket bättre än en spikrak översättning hade varit.

För det tredje (och det var det jag först reagerade på när jag läste/lyssnade): Erik har av någon anledning fått "He had decided that he was not quite his sort, and wanted him to go away" till "Han hade sagt sitt och ville bli lämnad i fred". Jag förstår inte alls vad det skulle vara bra för. Han har ju ändrat andemeningen från att Bilbo inte trivdes med sällskapet till att han inte hade mer att säga.

En allmän fundering förresten också: Jag tycker att namnet Secker är ännu mycket mer störande här än i Ringarnas herre. Varje gång jag läser det (och det förekommer ju mycket flitigt i den här boken) studsar jag till lite. Det ger verkligen inte alls samma känsla som Baggins. Bara en liten detalj som att ändra till Säcker hade redan varit en stor förbättring.

Smart taktik!

Jag håller helt klart med om alla dina tre exempel!
Trevligt att du, trots din brasklapp, fick med lite positiv kritik också.
Mitt första intryck av de här styckena, är att det jag gillade i Anderssons Ringarnas Herre inte funkar lika bra i hans Hobbiten. Jag tyckte om att han närmade sig LotR med en seriös inställning, men Hobbiten skulle nog vinna på en mer humoristisk och, ja faktiskt, barnboksmässig attityd.

Bra lättöverskådliga exempel! Att EA gått in och ändrat i andemeningen till synes helt i onödan är lite förvånande faktiskt. Nästan lite Ohlmarks-varning på det... Rent generellt så håller jag med om det som framförts att den inte håller en så barnboksmässig, hobbitsk ton som man kunde önska. The Hobbit kanske egentligen kräver en mer personligt färgad tolkning? Berättarrösten är ju mer framträdande där än i LotR.

Men översättningar av Tolkien är såklart aldrig några enkla saker, så all kritik måste sättas i proportion till att Erik Andersson i det stora hela är mycket kompetent och grundlig i sitt värv.

Ett lite konstifikt ordval som jag reagerade på i kap. V, "Gåtor i mörkret", s. 71:




"Översiggiven" känns inte som den mest barnboksaktiga lösningen. Kanske hade varit lämpligare med "förtvivlad" eller "förkrossad"?

Jag håller med dig där, det fick mig verkligen att läsa om meningen minst tre gånger. . Det är sällan som jag hört det ordet och själv har jag aldrig använt det. Eftersom denna bok ska rikta sig till många olika åldersgrupper och enligt mig främst mot barn så skulle det nog vara klokare att använda något vardagligare ord. Dessutom är ju Bilbo/the Hobbit för många barn den första kontakten med Tolkiens värld.

Jag har läst The Hobbit lite för lite på engelska för att ha en riktig känsla för det allmänna tonfallet i den. Jag tenderar instinktivt att jämföra Andersson med Hallqvist istället, och där kommer han ju tveklöst till korta när det gäller barnboksmässighet. Frågan är bara hur väl Hallq fångade originalets ton.

Läser/lyssnar man och jämför mening för mening som jag gör så är Eriks översättning - förutom en del enstaka konstigheter som ovan - nästan ordagrann så här långt. Men tonen styrs ju mycket av små små detaljer, och alla Eriks detaljer som avviker gör det en liten gnutta åt det allvarliga hållet, tycker jag. Det är i och för sig svårt att se en riktig helhet när man läser så "snuttigt" som jag gör just nu. Bilden blir nog tydligare när jag får ro att ta mig an längre avsnitt i taget...




Ja, konstifikt är väl bara förnamnet. Jag anser mig ha ett ganska stort ordförråd, men "översiggiven" fick jag slå upp för att vara säker på betydelsen. Nätsökning är väl i och för sig inget vidare sätt att bedöma ord på, men det kan kanske ge en liten fingervisning om hur vanligt ett ord är. Googling av "översiggiven" ger bara 176 träffar. "Förkrossad", för att välja den mest närliggande alternativa översättningen, ger som jämförelse 38 600 träffar.

Det här är riktigt uselt av Andersson, tycker jag. Det finns en solklar koppling mellan Bilbos kommentar och Gandalfs "spegelvända eko" till svar som fullständigt försvinner i översättningen.
"Not at all, not at all, my dear sir! Let me see, I don't think I know your name?"
"Yes, yes, my dear sir - and I do know your name..."
Erik översätter så samvetsgrant på de flesta ställen att det är helt obegripligt att han rätt som det är gör sådana här grejor, där han väljer att som här förvanska eller ibland tvärt korta ner texten. Är det månne någon överdriven rädsla att förledas till anglicismer om han översätter rakt som driver honom till det? Eller blir han kanske utslängd ur de professionella översättarnas skrå om han inte tar sig konstnärliga friheter åtminstone några gånger per kapitel?

På temat överdrivet allvar tycker jag vidare att den svenska texten tappar en del av originalets humor när Andersson krystar fram ett "bortsjasad med ett god morgon" istället för att våga hitta på en nykonstruerad stollighet i stil med Tolkiens "good-morninged". Det uppenbara vore ju "...att bli godmorgnad av Belladonna Tooks son...". Visst funkar det även på svenska?

Slutligen är "som om jag var en knappsäljande dörrknackare" en riktigt lyckad omskrivning av "as if I was selling buttons at the door". Spontant tycker jag i och för sig, utan att kunna motivera det, att "dörrknackande knappförsäljare" hade låtit ännu lite bättre!

Det är bara att hålla med. Jag tycker även att "Och du minns säkert mitt namn, även om du inte minns att det är jag som bär det." är en ganska misslyckad översättning av "And you do know my name, though you don't remember that I belong to it." Det är faktiskt ett typexempel på vad jag menar - liksom ditt "good-morninged", Kamelen, som nog är ännu tydligare. Att Gandalf "belongs" till sitt namn är en mycket mer udda formulering än att han "bär" det. Jag kommer fortfarande inte ifrån att Eriksson har tonat ner Tolkiens subtila "quirky"-heter, för att använda en fin anglicism. Varför han gjort detta kan jag inte förstå, om han inte medvetet försökt putta in Hobbiten i samma stilistiska fåra som Ringarnas Herre, vilket är ett misstag.

Ja, Godmorgnad låter roligare! men E kanske inte ville använda ett så "oriktigt ord"!

Nej, kanske inte, vilket är synd, med tanke på att det inte är mer "oriktigt" än "good-morninged".

Jag måste försvara översiggiven som jag tyckte var ett riktigt bra och ett mera barnsligt uttryck än t.ex. förkrossad. Hade inga problem med att förstå innebörden i ordet och det förekom mycket i min barndom även om det mer eller mindre försvunnit ur mitt ordförråd.

Jag tror personligen att mindre än 1 % av Sveriges barn, säg 10-15, vet vad översiggiven betyder.

Det är bara för att ungar inte får några riktigt sköna ord till livs längre. barnprogram på tv idag t.ex. går mest ut på att en grupp individer råkar ut för diverse saker som inbegriper en oherrans massa skrikande. Ingen vettig dialog.

Jag är också av övertygelsen att barn bör få brottas lite med okända ord. Det gör dem bara gott och kanske förstärker mystiken med boken. Det är trots allt en bok riktad till lite större barn. Ingen pekbok direkt.

Jag tror att om vi börjar strö "alldenstund", "emedan", "lejonparten" och "ockulärbesiktning" runt oss i barnböckerna kommer det redan vikande läsintresset att gå i graven med den generationen.