Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jo, det är uppenbart att i vissa fall är det en större förändring att inte översätta namnen än att göra det...

Jag kan tänka mig vissa namn på engelska (även om det skulle kännas fel). Det första jag kommer att tänka på när någon säger att man kan ha kvar engelska namn är Fylke. Jag tror att det där "lantliga", "hemtrevliga" skulle försvinna. Det känns liksom närmare, iallafall för mig, med svenska namn.

Jag tycker att det på något sätt skulle se så fult ut med engelska namn till svensk text.

Väcker liv i den här gamla tråden. Är Tolkiens böcker någorlunda ovanliga i det fallet att han uttryckligen instruerade översättarna att transformera namnen till de språk de översattes? Jag vet förstås att det förekommer, som Conrad nämnde ovan. Men generellt så får jag intrycket av att det är ganska ovanligt. Vilka regler finns det för detta. Även utanför fiktionen inom t e x historia förekommer det något inkonsekvent (känner inte till reglerna för detta). T e x har ju de engelsktalande anglofierat vissa av de romerska (lantinska) namnen. Exempel på detta är att Marcus Antonius "Mark Anthony" och Pomejus blir "Pompey".

Är reglerna i det här fallet sådana att utifall det stod klart att Fylke låg i England så skulle det även i en svensk översättning kallas det för "the Shire"?

Det är väl lite av traditioner som spelar in, om jag förstår din fråga rätt.
I Sverige har vi vanan att INTE översätta medan i anglosaxisk tradition så översätter de mer som regel än undantag. Titta på bibliska namn, antika namn osv.
kan dock inte uttala mig om andra språk.. ska kolla om tyskan brukar göra det senare, släktingar som pratar det flytande.

Sedan gammalt heter det Mark Anthony och Pompey på engelska, på samma sätt som det heter t ex Frankrike på svenska, även om det heter France på originalspråk. Skulle vara konstigt för en engelsk publik ifall man började skriva Marcus Antonius, eller om man i en svensk bok fick läste: "När jag och min familj reste till France i somras, var det livat må du tro..."
Däremot kan ett namn som vi inte redan har en tradition bakom, t ex en plats som the Shire mycket väl få heta the Shire om den ligger i England!!!

Översättningar av Engelska böcker ska av tradition behålla originalnamnen på både personer och platser, när de utspelas i och befinner sig i England (eller i alla fall i den "verkliga" världen). Men fantasygenrens regler måste vara annorlunda, eftersom författarens intention är att bjuda in läsaren i en ny värld med språkassociationer som inte ska få en att tänka på just England.
Om det t ex är en (bag) säck man ska associera till när man hör huvudkaraktärens namn, så bör namnet Baggins översättas till Säcker/Secker/Säcking eller något liknande, för att den konstnärliga tanken ska gå fram.

Om det inte är viktigt vad en karraktär heter, kan man naturligtvis strunta i att översätta det. Men då får man som svensk läsare leva med att denna underbara fiktiva värld hela tiden får en att tänka på brittiska öarna, vilket faktiskt blir ganska fel.

Och med den mysiga lokalfärgen i olika orters efternamn oöversatt, så går hela effekten bort - att man t ex i Fylke heter namn som bl a har med Gryt, Grävlingar, Bälten och Horn att göra, medan man i Bri har namn som snarare kommer från florans underbara värld. Dessutom ingår detta med Bri-namnen faktiskt i själva historien, och då blir det något man bara får förstå, efter att ha fått en radda engelskklingande, men fullt obegripliga namn upprabblade för sig - i synnerhet om man inte kan engelska.
Här kanske man till och med borde tänka om, när det gäller böcker som faktiskt handlar om England (t ex). Jag har inget exempel på lut, men om ett namns betydelse är viktig, så borde man kanske alltid översätta.

Det var ett mycket uttömmande svar som besvarade mina frågor. . En följdfråga, om vi tänker scenariot att ett nytt land skapas vilket ju sker ganska ofta. Ett nytt namn skapas på det aktuella (inhemska) språket. Ett namn som inte har någon traditionell bakgrund i t e x svenskan, varför förändrar vi även detta namnet. T e x Bosnien som blev ett nytt land i början av 1990-talet heter Bosna (?) på bosniska (förmodar jag). Varför förändra även ett namn som man inte har någon traditionell stavning på.

På sätt och vis tycker jag att just när det kommer till länder och folk så hade det både varit trevligt och praktiskt om man i så stor utsträckning som möjligt använde det namn som invånarna eller folket själva kallar sig. Även om man uttalar det annorlunda. T e x att alla kallade Tyskland för Deutschland.

Därför att det finns en sorts tradition i det namnet. Namnet är gammalt. Bara under 1900-talet har Bosnien ingått i "Jugoslavien".
Men även nya namn som internationellt slutar på "-nia" (inhemskt "Bosniska" eller "Bosna") slutar av tradition på "-nien" på svenska, så även de fiktiva länderna Syldavia och Borduria i Tintins värld - följdaktligen Syldavien och Bordurien.
Någon som känner till hur denna svenska tradition har uppkommit?

En del av Tolkiens avsikt var att läsarnas skulle drabbas av samma lingvistiska* (och därför världssynsruckande) perspektiv som hobittarna utsattes för när de lärde känna fjärran delar av ME, exemplevis att Rohans språk och hobbittarnas besläktat, men skillnaderna skulle tjäna till att påvisa världens ålder och regionernas utveckling - är jag starkt övertygad om även om jag just nu inte orkat leta citat, dock är jag starkt övertygad om att ni andra kan hitta sådana som stöder Tolkiens avsikt i denna sak.

Tolkiens fiktion är väl speciell på det sättet att hobbitarnas namn också är "översatta" till engelska från språket som talades i denna del av Midgård. Även om det säkert i många fall är en efterhandskonstruktion och det engelska namnet i själva verket kom först. Svenskan lägger bara ytterliggare ett led till denna översättning och det skulle därför verka underligt att behålla engelska namn som t.ex. The Shire.