Turgonin skrev:
T e x har ju de engelsktalande anglofierat vissa av de romerska (lantinska) namnen. Exempel på detta är att Marcus Antonius "Mark Anthony" och Pomejus blir "Pompey".
Är reglerna i det här fallet sådana att utifall det stod klart att Fylke låg i England så skulle det även i en svensk översättning kallas det för "the Shire"?
Sedan gammalt heter det
Mark Anthony och
Pompey på engelska, på samma sätt som det heter t ex
Frankrike på svenska, även om det heter
France på originalspråk. Skulle vara konstigt för en engelsk publik ifall man började skriva
Marcus Antonius, eller om man i en svensk bok fick läste: "När jag och min familj reste till France i somras, var det livat må du tro..."
Däremot kan ett namn som vi inte redan har en tradition bakom, t ex en plats som
the Shire mycket väl få heta
the Shire om den ligger i England!!!Översättningar av Engelska böcker ska av tradition behålla originalnamnen på både personer och platser, när de utspelas i och befinner sig i England (eller i alla fall i den "verkliga" världen). Men fantasygenrens regler måste vara annorlunda, eftersom författarens intention är att bjuda in läsaren i en ny värld med språkassociationer som inte ska få en att tänka på just England.
Om det t ex är en (bag) säck man ska associera till när man hör huvudkaraktärens namn, så bör namnet
Baggins översättas till
Säcker/Secker/Säcking eller något liknande, för att den konstnärliga tanken ska gå fram.
Om det inte är viktigt vad en karraktär heter, kan man naturligtvis strunta i att översätta det. Men då får man som svensk läsare leva med att denna underbara fiktiva värld hela tiden får en att tänka på brittiska öarna, vilket faktiskt blir ganska fel.
Och med den mysiga lokalfärgen i olika orters efternamn oöversatt, så går hela effekten bort - att man t ex i Fylke heter namn som bl a har med Gryt, Grävlingar, Bälten och Horn att göra, medan man i Bri har namn som snarare kommer från florans underbara värld. Dessutom ingår detta med Bri-namnen faktiskt i själva historien, och då blir det något man bara får förstå, efter att ha fått en radda engelskklingande, men fullt obegripliga namn upprabblade för sig - i synnerhet om man inte kan engelska.
Här kanske man till och med borde tänka om, när det gäller böcker som faktiskt handlar om England (t ex). Jag har inget exempel på lut, men om ett namns betydelse är viktig, så borde man kanske alltid översätta.