Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Att allas vår favoritrimsmed är en mästare på allittererande vers lär väl vara allom bekant, inte minst i The Legend of Sigurd and Gudrún och i Eorlingarnas skaldekonst (tänk "Rohirrims vapenmaning" eller "Théodens fältrop"). Men inslag av allitteration finns många gånger även insprängt som stämningsskapande faktorer även i den löpande prosatexten, även om man kanske inte alltid är medveten om det. Den uppmärksamme läsaren kan säkert finna många goda exempel på detta. Själv fastnade jag för ett speciellt remarkabelt stycke, när jag nyligen återbekantade mig med det utmärkta kapitlet "The Great River" i FR. Jag tänkte att det kunde vara kul att se hur just allitterationen i detta har hanterats i de svenska översättningarna. Originalets rader lyder som följer:



Den mest utmärkande allitterationen här är ju utan tvekan den på bokstaven r: "The rushing of the River over the rocks of the rapids", men vi kan även lägga märke till en på bokstaven s, främst i "the South and the distant seas", liksom en på t i den avslutande meningens "The twigs of the trees" samt en på w från och med den andra meningen. Dessutom har vi vokalrim på de två inledande meningarna. Sammantaget genomsyras stycket med andra ord av en icke ringa dos allitteration, vilket utan tvekan förstärker intrycket av hur brödraskapet kommer allt närmare en avgörande, dramatisk vändpunkt på sin flodfärd, samtidigt som den drypande vätan och fukten tränger sig allt närmare inpå.

I hur hög grad är det då möjligt att bibehålla det allittererande stilgreppet även i svensk språkdräkt? Låt oss ser hur de svenska översättarna har löst dilemmat!

Först ut är Ohlmarks från 1959 (s. 461):



Ja, först och främst finner vi ju här en ypperlig alitteration på bokstaven v, inte bara i meningen "Det blev varmt och vindstilla under de väldiga...", utan i själva verket konsekvent genomförd även i alla de övriga meningarna! Ohlmarks har även lyckats behålla s-allitterationen i samma mening som i originalet: "som seglat upp från de fjärran haven i söder". Dessutom finner vi en r-allitteration kombinerat med vokalrim på ä i den andra meningen ("Resenärerna märkte hur vädret slog om..."), liksom en d-alitteration i sista meningen ("Det började droppa från kvistarna över deras huvuden."). Tolkiens centrala r-allitteration i den näst sista meningen har visserligen fallit bort, men däremot ersatts med det onomatopoetiska "Forsarnas brus". Sammantaget tycker jag att vi måste ge Ohlmarks mycket väl godkänt på uppgiften!

Nu vänder vi oss till Anderssons tolkning från 2004 (s. 490):



För det första kan vi här notera att även Andersson har lyckats med konststycket att behålla allitterationen på bokstaven s i samma mening som i originalet! Han har även fått med en på r ("Inga röster eller rop hördes mer..."), en på f ("Flodvattnet som forsade"), en på l ("Luften blev varm och stod alldeles stilla..."), liksom även han en avslutande på d: "Det började droppa från trädgrenarna." Dessutom tillkommer vokalrim på ö-ljudet i mening 1 och 2, liksom på ä i mening 3 (samt även i följande meningar?). Sammantaget tycker jag att vi även måste ge Andersson mycket väl godkänt på detta!

En guldstjärna i kanten också till Andersson för formuleringen "Natten förflöt", eftersom ett bärande tema i kapitlet i allmänhet och det föregående avsnittet i synnerhet är just analogin mellan tidens och flodens förlopp efter att man tagit avsked från Lothlórien. Som Frodo säger: "we returned to the time that flows through mortal lands to the Great Sea". Och Legolas: "The passing seasons are but ripples ever repeated in the long stream."

Vad sägs om detta? Har jag missat några av rimmen eller något annat väsentligt i min läsning? (Jag är långt ifrån någon expert på verslära skall villigt erkännas.)

Det skulle också vara kul om någon av er andra ville ta upp stafettpinnen och ge exempel på fler allittererande stycken som vi kan jämföra!

Det är vackert!

Intressant inlägg och bra skrivet!

Vet vi säkert att både översättarna tänkte på alliterationerna? Å andra sidan är det väl svårt att inte lägga märke till dem när man läser "The rushing of the River over the rocks of the rapids"

Jag hoppas att exempelvis Kamelen och Beledhel svarar i denna tråd då de brukar vara starka på sådant här.

För övrigt tyckte jag att Anderssons översättning och formulering av de två sista meningarna inte var så bra.


Här tyckte jag Åke löste det bättre:


"verkade så nära och dånade så starkt" ger bättre effekt än "tycktes ha närmat sig den. Även Anderssons "Det började droppa från trädgrenarna", låter tamt i jämförelse med Ohlmarks "Det började droppa från kvistarna över deras huvuden.

Kul ämne! Bra jobbat, Aucen!

Ärligt talat är jag tveksam till om Tolkien försökte allitterera i de flesta av de nämnda meningarna. Det finns bara 20 (blir det väl?) konsonanter i engelska alfabetet, varav några är klart vanligare än andra, så att det uppstår allitteration ibland är ren sannolikhetslära. Dock är det svårt att bortse från meningen med "the rushing of the River". Här försöker väl Tolkien få även själva meningen att låta som en forsande flod över stenar, för att förstärka närvarokänslan. Hela boken är ju, som ofta påpekats, skriven på ett sätt som gör den lämplig för högläsning, och då kommer allitterationen mer till sin rätt. Det är ett mycket intressant författartekniskt grepp, och åtminstone det här exemplet har jag inte observerat förut. Skall försöka ha sånt i åtanke nästa gång jag läser!

Vi har snuddat vid ämnet tidigare, i samband med ett exempel ur The Hobbit. Även den gången var jag tydligen tveksam till hur mycket som var avsiktligt. Skönt att se att man är konsekvent i alla fall.
http://www.tolkiensarda.se/forum/viewto ... 8714#88714


Det jag för tillfället tror är avsiktligt i ovanstående är inte bara "the depredations of dragons", utan även (som Älva var inne på lite senare i diskussionen) "troubles with the goblins". "Troubles" och "goblins" är ju ingen allitteration, men däremot låter det ganska lika - heter det möjligen assonans? - och ger även det en viss poetisk effekt vid högläsning.