Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag tycker att det skulle vara intressant att göra en sammanställning av de diktöversättningar som vi medlemmar på TA har gjort av dikterna i LotR. I de flesta fall anser jag att de diktöversättningar som har presenterats i tråden för sådant har överträffat de officiella versionerna av Ohlmarks och Olsson.

I den här tråden tänker jag mig att vi kan posta hela och klara översättningar av dikterna, så att vi till slut kan ha en fullständig TA-version av LotR-dikterna. I de fall där ett antal användare har gett sig på samma dikt kan vi försöka enas om vilken version vi föredrar.

Detta kan skötas både genom att översättarna själva postar sina verk eller att vi gräver fram klara versioner ur tråden "Versöversättningar". Om vi sedan ska göra något mer officiellt av detta, som att lägga upp det på TAs huvudsida måste vi förstås fråga upphovsmännen/-kvinnorna till översättningarna om tillstånd.

Jag påbörjar detta genom att posta mina egna två bidrag till detta:

Gil-galads fall

En alvers kung han var en gång
Gil-galad som är sörjd i sång.
Hans var det sista fria land
som låg där utmed havets strand.

Långt var hans svärd, skarp var hans lans,
på långt håll såg man hjälmens glans.
För stjärnorna i nattens köld
en spegel var hans silversköld.

För länge sedan red han ut
och ingen känner än hans slut.
Hans stjärna föll för mörkrets hand
bland skuggorna i Mordors land.


Grå pilgrim

När Fylkes afton blivit grå,
hans fotsteg ljöd mot kullens jord.
Långt innan gryning sågs han gå,
på vidsträckt resa utan ord.

Från öde vidd till kustlig ort;
från norr till söder, brett och vitt,
i drakbo, genom hemlig port
och mörka skogar gick han fritt.

Med dvärg och hobbit, alv och man,
med odödlig som dödlig själ,
med varje djur som tänkas kan,
på deras språk, han talte väl.

Ett dödligt svärd, en helarhand,
en kropp av alla bördor tärd,
en tordönsröst, en inre brand,
en pilgrim på oändlig färd.

Visdomskung, på tron han satt.
Till både skratt och ilska snar,
en gammal man i bucklig hatt
mot vandringsstav han lutad var.

Han stod där uppå bron allen;
tillbaka eld och skugga slog.
Hans stav bröts av mot grottbrons sten.
I Khazad-dûm hans visdom dog.

Sams vers:

Att se raketerna var skönt;
blev stjärnor uti blått och grönt.
Gyllne åska, en märklig syn,
sen föll det blommor ifrån skyn.

Ringversen

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i stensalars bon,
nio för dödliga män, dömda att förgå,
en för Mörkrets herre på sin mörka tron
i Mordors land, där skuggorna rår.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och evigt mörker ge dem
i Mordors land, där skuggorna rår.


Vidstiges gåta

Inte allt som är guld måste glittra,
inte alla som vandrar går vill,
gammal styrka skall inte förvittra,
djupa rötter går frost inte till.
Upp ur askan skall flammorna spela,
ett ljus skingra skuggorna än,
det svärd som var brutet skall helas,
och en kronlös bli konung igen.


Elbereth Gilthoniel

Snövit! Snövit! O fru så skär!
O drottning bortom västerns hav!
O ljus för oss som vandrar här
bland träden världen väves av!

Gilthoniel! O Elbereth!
Så klar din blick och andedräkt!
Snövit! Snövit! Till dig vår sång
i fjärran bortom böljors gång.

O stjärnor som i sollöst år
hon sådde ut med handens glans,
på vindars fält ert ljus nu går
i silverblommors klara dans.

O Elbereth! Gilthoniel!
I fjärran trädbeskuggat tjäll
vi vördar ännu minnet av
ditt stjärnljus över västerns hav.


Bilbos sång (versionen ur FotR, kap 1)

Och vägen bara går och går
från hemmets dörr där upp den rann.
Mot fjärran bär nu vägens spår
som jag skall följa, om jag kan.
Skall trampa den med ivrig fot
tills med ett stråk den enar sig
där många stigar tar emot.
Och varthän då? Det vet jag ej.


Durins sång

Bergen var gröna, världen ny,
och obefläckad månens hy,
det fanns ej ord för ström och sten
när Durin vaknade allen.
Han namngav namnlös höjd och dal,
han drack av orörd källa sval.
Han såg i Spegeltärnens damm,
en stjärnekrona tona fram,
likt silverlänk med ädelsten
som över hjässans skugga sken.

Bergen var höga, världen grann
i äldre tid, då än man fann
höga kungar som höll stånd
i Gondolin och Nargothrond,
som bortom havet nu fått frid:
världen var skön på Durins tid.

På snidad tron i stengemak
med silvergolv och gyllne tak
en kung han var i rike stort,
med maktens runor på dess port.
Och lyktor av kristall det fanns
med stjärnors, sols och månes glans
som ej i moln och mörker svann
men evigt ljust och klart där brann.

Där hammaren mot städet drev,
där mejseln klöv och stickeln skrev,
där svärdet smiddes, hjaltet gjöts,
och mur blev byggd och malmen bröts.
Opal, beryll, safir, spinell,
pansar smitt som fiskars fjäll,
sköld och harnesk, yxa, lans,
och svärd bland bergets skatter fanns.

För Durins folk fanns då ej nöd,
i bergens djup musiken ljöd,
och skalder sjöng och harpor sang,
vid portarna trumpeter klang.

Bergen är gamla, världen grå,
och kall och tom ses smedjan stå.
Ej hammarslag, ej harpas ton,
i mörker står nu Durins tron.
I skuggor höljs hans vilorum
i Moria, i Khazad-dûm.
Men ännu tonar stjärnor fram
i Spegeltärnens mörka damm.
I djupet bidar kronan än
tills Durin vaknar upp igen.


Mina diktversioner, så när som Bilbos sång, kan också fortfarande ses tillsammans med originalet och de "riktiga" översättningarna, och lite kommentarer, på min gamla nedlagda hemsida. (Ber om ursäkt för den sunkiga layouten! Jag hade förhoppningsvis gjort det bättre nu.)
http://web.comhem.se/mbor/tolkien/diktovers.html

Jättebra, nu är vi ju en bit på väg med alla dina översättningar, Kamelen!

Jag har redan tidigare lagt upp de två första (av mig översatta) sångerna ur The Hobbit, Hobbiten, Bilbo här på TA. Nu för jag in dem på den här tråden, där de s a s hör hemma.

Dvärgarnas retfulla diskvisa

Krossa flaskor, panga fat!
Gaffel böj och trubba kniv!
Detta väcker Bilbos hat –
Släng hans glas som tidsfördriv

Riv hans duk och kliv i smör!
Häll ut mjölk i skafferit!
Skvimpa vin på varje dörr!
Kasta lårben hit och dit!

Dumpa lergods i en spann
Hamra på med närmsta påk
Håller de för det, minsann,
Rulla runt dem i hans kåk

Detta väcker Bilbos hat!
Så, akta! akta Bilbos fat!


Dvärgarnas sång om det förlorade guldet

Från Dimmiga bergens bistra kval
mot gamla grottor norr om Dal
vi kosan styr, förrn dagen gryr,
att söka det guld som draken stal.

Fordom var dvärgars möda lång
vid hammarslagens skarpa sång.
Och städets klang med trollkraft rang
långt under hallens djupa gång.

För forntids kung och alvers hus
samlades guld i lagerkrus.
Vid härdens sken fick ädelsten
på svärdets hjalt ett invävt ljus.

I halsband vävdes en silverfrans
av stjärneblom. Vid kronors krans
sken drakens brand. I tvinnat band
de flätat sol och månes glans.

Från Dimmiga bergens bistra kval
mot gamla grottor norr om Dal
vi kosan styr, förrn dagen gryr,
att kräva det guld som draken stal.

Ingen människa, ingen alv
har skådat dvärgars dolda valv
där kannor göts, där harpor njöts,
där ohörd sång i djupet skalv.

Från höjden hördes trädens sus.
I natten växte stormens brus.
Eld brann röd och spred sin glöd,
och furor brann med facklors ljus.

Klockorna i dalen ljöd
och folk såg upp i hopplös nöd;
Drakens brand slök alla land
från högsta torn till koja spröd.

Röken skymde månens ljus.
Domen kom till dvärgars hus.
De flytt sin hall. Den ligger kall
i drakens våld i månens ljus

Från Dimmiga bergens bistra natt
där grottors mörker får oss fatt,
vi kosan styr, förrn dagen gryr.
Vi tar tillbaks vår stulna skatt!


Det kommer mera längre fram...

Det var ett tag sedan jag la upp de två första sångerna från Hobbiten/The Hobbit i egen översättning här.
Nu känns det dags att lägga upp två till. Håll till godo:

Riftedalsalvernas sång

Vad håller ni på med,
Vem tänker ni gå med?
Små hästar vill vila!
Hör flodvattnet ila!
Å! Tra-la-la-lalla
I dalen trivs alla!

Vart går ni och strosar?
Hur tänkte ni räddas?
Känn, pannbiffar osar,
och korngifflar gräddas!
Å! Tri-lil-lil-lille
I dalen hålls gille,
ha! ha!

Vart går ni och snubblar
på skäggen? Det räcker!
Vad gör ni, vi grubblar,
hos oss Bilbo Secker?
Och Balin och Dvalin
här nere i dalen?
I natt
ha! ha!

Nu måste ni rasta!
Ni kan inte hasta!
Små hästar går villa!
I natt går det illa!
Att hasta – Förfärligt!
Hos oss är det härligt!
Så lyssna och njut,
tills att natten är slut,
på vårt skratt
ha! ha!


Dimmiga bergenvättarnas sång
Klapp, krack! Grottan sprack!
Hugg fatt! I svart natt!
I rad, i rad, till Vätte-stad
Gå på, ni kräk!

Kross, krasch! Marsch, marsch!
Lång gång! Hammare, tång!
Kol och stål, i källarhål!
Hå, hå! ni kräk!

Smäll, smisk! Pisk, pisk!
Bulta och smäll! Jämmer och gnäll!
Jobba slav! Det blir din grav!
Hör vätteskratt i vättenatt!
Du är såld, i bergets våld!
Ner då, ni kräk!

Kom gärna med kommentarer, ris och ros.

...men inte i den här tråden! Den är ju tänkt som en sammanställning av färdiga översättningar, för att göra dem lätta att hitta. Diskussioner om diktöversättningarna för vi med fördel i den här gamla tråden istället.

Aftonsång i Rohan (skald okänd)

Var är nu hästen och ryttar’n? Var är nu hornet som skallar?
Var är hjälmen och brynjan, och håret som svallar?
Var är handen på harpan, och eldslågor röda?
Var är våren och skörden, och kornfältens gröda?
De drev bort som vind över slätt, som bergens skyggande skurar.
Den tiden har tynat i väst, långt bortom höjdernas murar.
Vem skall fånga all rök från falnande bränder,
eller se hur flydda år från havet återvänder?