Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Javisst! Sedan tycker jag dessutom att arken- inte känns vidare svenskt i sig.

Näj, den däringa arken var välan häbrejisk, el'någe...?

Men skämt åsido!
Om du reagerar på binde-n:et som osvenskt, kan jag avslöja att mitt jordiska efternamn (inte Randalin m.a.o.) har just ett sånt, och är jättesvenskt, typ Liljengren.

Liljensten är ju ett inte alltför uppseendeväckande (om än tyskinspirerat) efternamn, men som namn på en riktig sten känns det som det är precis samma problem som med Arkensten. Och det skulle definitivt bli Liljestenen, som namn på en sten!

Definitivt är ett väldigt definitivt ord. Vid ett modernt universitet skulle det tvivels utan bli liljestenen, el dyl, men eftersom vi har med jarkereaktionära dwergar att göra, finns det dock en risk att den kan ha fått ett mer ålderdomligt och otympligt namn. Jag har (som sagt) till och med låtit den få mer eller mindre ett egennamn, med stor begynnelsebokstav. Således: Arkensten.Sen vete tusan om inte det tyskinspirerade kan äga en viss poäng. Vad vi än tycker om filmkritikerns (minns ej namnet) vinkling av filmen Hobbiten; att dvärgarna är en sorts spegling av de landsflyktiga judarna som söker sitt hemland och livnär sig på bl a handel med pengar osv, så är tolkningen intressant. Och för mig ligger det ingen motsättning i att man kan göra en sådan koppling. Och då kan gärna ord/namn i deras vokabulär få vara tyskinspirerade...

Fast det engelska namnet känns faktiskt inte till formen särskilt otympligt. Tolkien har här lyckats väl i sin modernisering. Annat är det när den jarkereaktionäre professorn på ett ställe i hoberboken går på om "gledes".


Den vinklingen har han isåfall norpat från Tolkien själv! Får väl ta och leta upp en tysk översättning av Eddan.

Ponera att man så att säga skruvar tillbaka tiden lite... och återinför diftongen 'ei' i svenskan och gör några smärre förändringar och så att säga hittar på ett eget språk baserat på svenska och fornnordiska... Då kan den heta Jarknasteinin... Torin med vänom for at hemta fagran stein. Det var jarknasteinin, eitt myckit dyrt, glittrandi ting. Med sig å färdini hado dvergarnir ein lillan hobbit. Heit han Bilbo Bylting. Med sig hado dei oc ein trollkarl, som heit Gandalver. Han tog dvergarna oc hobbitin til Riftedals. Der träffado dei alvarna, eitt fagert slekti.

För ungefär tjugofem år sedan var jag med i en nordisk förening som hette/heter NordVisa (vet inte om denna kulturförening ännu är verksam). Där fanns en kvinna från Danmark som påstod sig inte längre tala danska, utan skandinaviska. Hennes språk hade blivit en blandning av våra språk. Jag gäckades oerhört av denna tanke; att utveckla ett gemensamt språk - ett nordens esperanto, typ.

Ponera att du inte bara skruvar tillbaka tiden och gör några smärre förändringar. Ponera att du sätter dig ner och tar dig tid att översätta "Hobbitin" helt och hållet på detta språk som du uppenbarligen redan behärskar mycket väl. Jag skulle älska att läsa - och att det fanns - en version helt i den stilen som ditt exempel ovan ger prov på. Oerhört snyggt och mysigt. Var fick du Bylting ifrån? Självpåfunnet eller lånat av någon?

Hehe, tack för berömmet Bylting har jag kommit på själv (men det har också funnits här på forumet i en gammal tråd om Baggins-namnet, som jag läste eftter att ha kommit på Bylting...). Tycker det är ett trevligt namn.

Angående språket improviserade jag fram det där just nu med hjälp av mina amatörkunskaper i fornnordiska. Det borde ju gå att göra något enhetligt, modernt skandinaviskt språk, fast med arkaismer som kasus och personböjda verb. Det finns ett trevligt projekt som leds av en engelsman på facebook att återuppliva fornnordiskan, men jag hade nog nästan hellre skapat ett modernt språk som var lättare att uttala x) Frågan är om det låter sig göra... Jag började för ett tag sedan på något liknande, ett svenskt språk med modernt uttal, med grammatik baserad på fornsvenskan...

Obestämd form (singular - plural)
nominativ: häster - hästar
ackusativ: häst - hästa
genitiv: hästs - hästa
dativ: häste - hästom

Bestämd form:
nom: hästeren - hästarne
ack: hästen - hästana
gen: hästsens - hästana
dat: hästenom - hästomen

Det hela gick rätt bra ett tag, men till slut stötte jag på ett problem som hade med uttal att göra och som jag inte kunde lösa på ett bra sätt. För övrigt måste hela svenskans fina satsmelodi brytas upp om man skall få in alla spännande ändelser : P

Hobbitin däremot vore rätt spännande... Skulle dock behöva konsultera någon som är duktigare än jag, eller bli så duktig själv. Skall man rensa ut tyska och andra låneord? Skall man basera det på väst- eller östnordiska? Antagligen blir det väl östnordiska... Så slipper man u-omljud i ord som 'saga'... 'sagor' ser ju snyggare ut än 'sögor'. Ett annat spännande problem är stavning... och i anknytning till stavning: uttal. Om man återupplivar stavningar med hv-, hr-, hl-... skall man återuppliva uttalet med? Hval, hrygg, hljud (eller till och med hljod?). Första ändringen i stavningen blir förstås att plocka in æ och ø.
Det lilla jag skrev där blev dock rätt coolt.

Kom just att tänka på att 'dvergarna' och 'alvarna' nog borde vara 'dvergana' och 'alvana' : )

Snyggt!
Kom igen nu! "I ein hola under jorda bod hobbitin ..."

Du behöver bara översätta en sida...
Då kommer du vilja översätta ett kapitel...
Sedan är du fast...

"I (eini) hålo i jordini boddi (ein) hobbit"

Ja, där ser du...!
Bara de övriga 90 685 orden kvar nu då...

Skulle även kunna vara "I einom håli i jordini boddi ein hobbit"... Om jag utgår från att det är "eitt hål" D: Antog att "håla" skulle vara feminint, men är osäker. Hål däremot borde vara neutralt... Om jag inte gör om det till "håler", som är maskulint : P

Försöker ta mig vidare: "Ekki var det/dæt/dat eitt anstyggligt/anstyggilegt, oreint hål ok bløtt, fullt av maskom ok våti olukt ..."

Man borde nog översätta "hobbit" också... Håbbiger?