Den stegrande kamelen skrev:
Jag har läst igenom tråden igen. En riktigt bra och intressant gammal tråd, det här!
Instämmer! Jag hade glömt vilket underbart "nigglande" som försiggår i dessa krokar. Saker och ting får lov att ta tid och stötas och blötas i omgångar.
Jag skulle vilja kasta in lite möjligt nytt bränsle i debatten i form av en passage från John D. Rateliffs andra volym av
The History of The Hobbit. Här framhåller han inte
Beowulf utan Cynewulfs
Christ som den troliga källan till Tolkiens sten. Detta baserar han just på Tolkiens val av en modern engelsk stavning med det inledande morfemet
ar- istället för
ear- (varav det senare, bortvalda alternativet, närmare verkar motsvara svenskans
jar-). Men Rateliff nöjer sig inte med detta, utan för även en alternativ argumentation för att det ursprungliga namnet borde vara dvärgiskt och att 'Arkenstone' därför följaktligen borde ses som i grund och botten en anglicering av ett fornnordiskt ord, inte fornengelskt... Vart nu detta tar oss?
Citera:
As Jacob Grimm pointed out back in 1844, there was little stone-lore in Teutonic mythology, but foremost among what he discovered he cites the 'time-honoured myth' of the holy iarkna-steinn of the Elder Edda, listing the Old English equivalent (eorcan-stān) and postulating Gothic (áirkna-stáins), and Old High German (erchan-stein) forms (Jacob Grimm, Teutonic Mythology, tr. Stallybrass [1883]; vol. III page 1217). Furthermore, within the Edda, the term is at one point applied to gems made by craft, not natural stones. In Old English, the most famous usage of eorcanstan occurs in Beowulf (line 1208a), where it appears under the variant spelling eorclanstānas (...) Tolkien's source, however, may have lain not in Beowulf but in Cynewulf's Christ – the same work from which he took the name 'earendel' (line 104) some twenty years earlier – where earcnanstān ('precious/holy stone') appears in line 1194 as a metaphor for Christ (...) This is made somewhat more likely by the spelling found in Cynewulf's poem, and the fact that words in Old English which began with eor- (eorl, eorth, eornoste) generally became ear- in modern English (earl, earth, earnest), whereas words beginning ear- typically became ar- (e.g., earc > ark [= Noah's Ark]). Alternately, rather than modernization of the Old English, 'Arkenstone' as it appears in The Hobbit could represent an anglicization from the Old Norse. It is, after all, a dwarven stone and hence should have a dwarven name, and all the names Tolkien gives the dwarves in The Hobbit (this being several years before the creation of a distinctive Dwarven language, e.g. Khuzdul), from Fimbulfambi to Dain, are Old Norse. (s. 605-606)