Ja, visst är hans verstolkningar fruktansvärt dåliga!!! Jag har stört mig något otroligt på dem sen jag såg dem första gången, och det blir bara värre för varje gång jag råkar ha oturen att läsa någon av dem.
Dina exempel var riktigt förfärliga, Kamel, men mitt personliga hatobjekt (det värsta bland många, alltså) är nog ändå den swedenmarksa "tolkningen" av Misty Mountains-sången:
Tolkien skrev:
Far over the Misty Mountains cold,
To dungeons deep and caverns old,
We must away, ere break of day,
To seek our pale enchanted gold.
The dwarves of yore made mighty spells,
While hammers fell like ringing bells,
In places deep, where dark things sleep,
In hollow halls beneath the fells.
For ancient king and elvish lord
There many a gleaming golden hoard
They shaped and wrought, and light they caught,
To hide in gems on hilt of sword.
On silver necklaces they strung
The flowering stars, on crowns they hung
The dragon-fire, on twisted wire
They meshed the light of moon and sun.
Far over the Misty Mountains cold,
To dungeons deep and caverns old,
We must away, ere break of day,
To claim our long-forgotten gold.
Goblets they carved there for themselves,
And harps of gold, where no man delves
There lay they long, and many a song
Was sung unheard by men or elves.
The pines were roaring on the heights,
The wind was moaning in the night,
The fire was red, it flaming spread,
The trees like torches blazed with light.
The bells were ringing in the dale,
And men looked up with faces pale.
The dragon’s ire, more fierce than fire,
Laid low their towers and houses frail.
The mountain smoked beneath the moon.
The dwarves, they heard the tramp of doom.
They fled the hall to dying fall
Beneath his feet, beneath the moon.
Far over the Misty Mountains grim,
To dungeons deep and caverns dim,
We must away, ere break of day,
To win our harps and gold from him!
Swedenmark skrev:
Bak bergen dimmiga och grå,
till grottorna vi måste nå;
iväg vi styr förrn dagen gryr:
guldet från fordom är vårt mål.
I mörkrets hägn stod dvärg vid dvärg,
när släggor slog djupt under berg,
och städen rang, likt klockors klang:
ett hemligt, sant förtrollat värv!
Åt kung och drott som så befallt
av guld de skapat mången skatt,
och ädelsten med evigt sken
fick stråla skönt runt svärdets hjalt.
De trädde upp på silvhalsband
stjärnhimmelen, gav kronors kant
av drakeldsbård, i tvinnad tråd
jämsides sol och måne brann.
Bak bergen dimmiga och grå,
till grottorna vi måste nå;
iväg vi styr förrn dagen gryr:
att hämta guldet som är vårt.
Bägare högg de sig av sten
och byggde gyllne strängaspel;
av mången lång och dunkel sång
fick aldrig alv och man ta del.
På åsens kam furornas vrål
förenades med vindens gråt,
när elden röd för kring med död
och skogen blev ett väldigt bål.
I dalen gav klockorna larm,
människorna för livet sprang;
av torn och hus blev bara grus,
där drakens vrede dragit fram.
Och Berget stod där, svart av sot,
i månens ljus, och dvärgar fort
flydde sin sal i tusental,
men krossades under hans fot.
Bak bergen dimmiga vi drar,
till det förflutnas djupa sal;
iväg vi styr förrn dagen gryr,
att återfå det som han stal!
Bak bergen dimmiga och grå,
till grottorna vi måste nå;
iväg vi styr förrn dagen gryr:
vårt glömda guld vi finner då!
Huuuuuuuurgh säger jag bara!!!
Tonen är inte i närheten av Tolkiens, och hans försök att få till rimmen är fullständigt förskräckliga!! Ärligt talat tycker jag inte att han får till NÅGOT här... Usch, säger jag bara! Karln borde aldrig ha fått det här jobbet!!!
Ohlmarxisten skrev:
Och DN-recensenten Ulrika Kärnborg hade förmodligen varken läst originalet eller översättningen. Hon yrade om "John Swedenmarks eleganta tolkningar av sånger och dikter".
*ryser*