Den stegrande kamelen skrev:
Jag lovar att återkomma angående fallstudierna förr eller senare, Ohlmarxisten! Jag har ett halvskrivet inlägg i ämnet, men jag tycks fortfarande inte riktigt ha lyckats bestämma hur jag egentligen vill ha det...
Nu har jag äntligen bestämt mig! Du har förstås rätt som vanligt. Det får bli
fallen men
vattenfallet. Mycket intressant distinktion för övrigt. Jag har aldrig tänkt på att det finns en sådan, men det gör det ju! Dock blev det inte särskilt många ändringar i praktiken, då jag oftast har översatt själva namnet till
Rauros fall, två ord. Men någon gång eller två blir det ledigare att skriva ihop namnet, och då får det ju nu bli
Raurosfallen istället för
Raurosfallet. Några få andra ändringar blev det också – "Hoppa nedför fallen och landa i träsken?" – och dessutom en ändring i Boromirs sång:
Från Kungaport, från fallens dån blir det nu i första raden.
Ohlmarxisten skrev:
För att fortsätta på temat: Hur tänker ni kring the rapids of Sarn Gebir?
Just det, det där är kanske ännu ett sånt där tröttsamt engelskt låtsasplural! Jag kan inte påstå att jag tänkte särskilt på det när jag översatte, men när jag nu tittar igenom det är jag nog ändå nöjd med hur det blev. När det fulla namnet
the rapids of Sarn Gebir nämns så översätter jag det till "Sarn Gebirs forsar", och jag kör med plural även där de bara kallas
the Rapids men ändå uppenbart syftar på hela denna "naturformation" eller vad vi skall kalla det. Däremot översätter jag t ex
the rushing of the River over the rocks of the rapids till "flodens brus över forsens stenar", för där syftar det bara på just den fors de har slagit läger vid och inte på hela kedjan av forsar som tillsammans kallas Sarn Gebir. (Den vackra allitterationen fick jag dock dessvärre inte med!
) Det finns även ett ställe där det stavas med versal,
the confused rush and roar of the Rapids, som fick bli singular i översättning, eftersom jag tycker att det bara borde vara den närmaste forsen de hör brusa och inte hela konkarongen.
Angående den andra pluraldiskussionen, Isenvadet/-vaden, får jag återkomma när jag väl har kommit så långt. Jag känner att jag måste se det i sitt sammanhang innan jag egentligen ids tycka något.