Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Da forstar jag. Eftersom jag sa att saga inte bor hemma just nu sa har jag inte tillgang till sa manga bocker. Inte en enda forutom de online for tillfallet.

Lewis kan säkerligen haft fel, men det finns ändå flera ord i A-S som slutar på -as, vilket i Rohan märks på tex Eorlingas, mearas etc. Det är nog beroende på syftningen eller något sådant, vilken ändelse som ska användas.

Om det nu verkligen står Uton herian holbytlan! i HoME 9 så ser jag det som ett bevis på att antingen Lewis eller HoME helt enkelt har fel. Det är ju samma mening, samma syftning! Kolla gärna i HoME, den som har tillgång till den.

Guide to the Names finns faktiskt på nätet, närmare bestämt här.

HoMe #9 s. 47: "Uton herian holbytlan!" Det stämmer alltså där, och isf hade Lewis fel. Men frågan om -as är fel i alla avseenden kvarstår. Isf har Tolkien fel på flera rohirriska ord, vilket jag inte tror. Man kanske kan säga holbytlas i annat syfte än det här citerade?

Det finns väl ingen anledning att tro att alla fornengelska ord görs till plural på samma sätt. I svenskan t ex finns det ju en mängd olika varianter.

Precis!

Jag skickade ett mail till Henrik Williams, professor i nordiska sprak pa Uppsala universitet, och fragade vad Holbytla skulle bli pa svenska.



Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det har eftersom han tydligen inte har utgatt fran Holbytla nar han skapar dne svenska formen. Och Holbytla ska ju forestalla vara ett ord av Rohirrim, inte ett germaniskt ord.

Henrik Williams har uttalat sig i precis den här frågan tidigare. Jag tror att det var i samband med att Anderssons nyöversättning först blev offentlig och hans tidiga bryderier diskuterades i media. Det kan ha varit i SvD. Det finns säkert någon länk i forumet för den som orkar leta. Även den gången utgick han från en fornsvensk motsvarighet till holbytla och kom fram till hobbeg, så han trodde säkert att din fråga gällde vad han kom fram till den gången.

Men det var ett mycket bra initiativ! Om du orkar, försök gärna en gång till och gör klart för Williams att frågan gäller vad som skulle hända med det exakta ordet holbytla om det lånats in i precis den formen för tusen år sedan. (Men för min del har jag blivit så fäst vid mina hobblar så det skall mycket till för att jag skall byta, oavsett vad expertisen säger! )

Ja, han bifogade en pdf med den recensionen i mailet. Jag far val ta och skriva igen, men forst har jag nagra laxor att gora innan skolan borjar igen pa onsdag.

Jag kom och tanka pa en sak. Hobbitarna pratade ju inte rohirrims sprak tidigare utan ett liknande. Det betyder att hobbit inte utvecklades ur holbytla utan ur en mycket aldre form.

Det är väl i och för sig sant, men jag tycker att Tolkien antyder ganska tydligt att det ordet var likt holbytla, att ordet hade bevarats nästan oförändrat i rohirriskan. Och eftersom det är det enda ord vi har att utgå från så får det väl duga!

Nu har också jag läst första kapitlet. Jag måste säga att du har gjort ett riktigt bra jobb, språket flyter på bra och du har gjort flera "förbättringar" också om man jämför med Andersson (som jag nog ändå tycker är snäppet bättre). Jag har också samlat på mig en hel radda kommentarer!

• Titeln Ringens sällskap: Varför inte brödraskap? Det klingar mycket bättre i min mening.
• Ordet hobble funkar faktiskt förvånansvärt bra, i alla fall i detta kapitel. Det känns dock lite väl "lantigt" för att användas av t.ex. Denethor i senare kapitel. Kanske är hobble lite endimensionellt jämfört med hobbit, om du förstår vad jag menar.
• Många av hobblarnas namn har du för övrigt lyckats bra med (de flesta är väl i och för sig samma som hos Andersson?). Backing, Gryt (mycket bättre än Grubb av uppenbar anledning!) och Gubben klingar bra.
• Vad gäller översättningen av Bywater föredrar jag nog Anderssons Åby framför ditt Vattnaby.
• Munter Brännbock funkar faktiskt riktigt bra! (Munti hade kanske varit ännu bättre. Eller kanske inte, förresten.)
• Lådeman-Backing gillar jag inte. Lådeman låter inte alls som ett namn.
• Eke låter inte alls lita mycket som ett namn som Noakes gör.
• Brännhalla är jag tveksam till. Det låter i och för sig som ett namn, men jag får bilden av en stor festsal där alla Brännbockar sitter och dricker mjöd tillsammans!
• Namnet Backafallslängan får mig osökt att tänka på visan "Flicka från Backafall", vilket kanske inte riktigt var meningen.
• Miklagräva funkar bra.
• Vad gäller översättandet av Proudfoot är jag kluven. Anderssons Stoltzenfot klingar i och för sig som ett genuint namn, men alltför tyskt. Ditt Stoltefot klingar snäppet sämre som namn, men saknar i gengäld det tyska.
• Tjogåren är en bättre lösning än Anderssons tjugning.
• skuttering (s. 11) låter fånigt. Men det gör Springle-ring också.
• Gambla Wingårdarne känns som en lite för tillkrånglad översättning av Old Winyards.
• Hobblarnas dialog gestaltas bra, med användande av ord som "sej", "dom", "uddare" och "uddhet".
• "G som i Grandios!" (s. 7). Jag är tveksam till ordet grandios. I mina öron klingar det alltför franskt, och inte som ett ord små hobblebarn skulle använda. (Jag tycker för övrigt att Ohlmarks Meriadoc Magnifico klingar lika dåligt, fast spanskt.)
• "de allra äldsta av de äldste" (s. 7). -e:et i äldste betecknar väl egentligen maskulinform? Jag skulle föredra det neutrala äldsta.
• Varför översätter du pavillion till prakttält och inte paviljong.
• "Har den äran!" (s. 11). Bör väl vara "Ha den äran!"
• Vad bra att du översätter precious till skatt!
• "Alltså, om det är så att du vill ha min ring för egen del så säg det rent ut!" (s. 16). "Asså, om du vill ha min ring själv får du väl typ säga det rent ut, dårå!" är ungefär vad jag hör i mitt huvud. Alltså:t stökar till det, alltså.
• "Men håll den hemlig och håll den i säkert förvar." (s. 19). Varför inte avsluta denna mening med utropstecken? Tolkien använder utropstecken, och man brukar ju använda utropstecken efter uppmaningar.

Edit: En sak till. "And after waiting sixty years. Spoons? Fiddlesticks!" översätter du till "Och det efter att ha väntat i sextio år.
Skedar? Lappri!" Klockrent!

Ojoj, vad kul med en så noggrann genomgång av min översättning!


Äsch! Där sprack redan halva målsättningen...


Jag tycker helt enkelt att fellowship betyder "sällskap" snarare än "brödraskap", jag upplever en nyansskillnad i betydelse mellan orden. Och att du tycker det låter bättre har nog en del med invandhet att göra, tror du inte det? Men det är väl en smaksak också.


Jag förstår vad du menar! Men jag vet inte om jag håller med. Att "hobble" låter lite "lantligt" och inte riktigt kompatibelt med högtidligt tal instämmer jag i , men jag tycker nog att även hobbit har en sådan klang på engelska. Det görs ju till och med något av en poäng av det, att både Théoden och Beregond tycker att det låter lite märkligt. (Denethor tror jag på rak arm inte använder ordet någon gång. Men jag kanske minns fel.)


Vattnaby är faktiskt ett av mina favoritnamn, som hittades på i den gamla berömda mastodonttråden på Skalman en gång i tiden. Personligen tycker jag att det är mycket bättre än det lite för ordinärt klingande "Åby". Förutsättningen för namnet är naturligtvis att vattendraget The Water blir "Vattnet".


Jag får medge att jag inte är hundraprocentigt förtjust själv. Men det baseras i alla fall på en gammal utdöd adelsätt "Lideman", så det är inte så långt ifrån ett riktigt namn.


Säg det till de för tillfället 24 svenskar som bär detta efternamn!


Beklagar din bild, men jag tycker att namnet funkar utmärkt, och jag tänker behålla det!


Jo, lite meningen var det faktiskt. Att översättningen av Bagshot Row blev så "namnig", men samtidigt så väl lyckades fånga den eftersökta betydelsen, tycker jag är riktigt lyckat!
"...said to have been so named because the earth removed in excavating Bag End was shot over the edge of the sudden fall in the hillside onto the ground which later became the gardens and earthwalls of the humbler dwellings."


Jag vägde mellan "Stoltefot" och "Stoltenfot". Tycker du att det sistnämnda hade varit bättre? Konsensus här i forumet när namnet diskuterades för några år sedan var i alla fall vad jag minns "Stoltefot".


Jag håller med om det. Jag var redan tidigare inne på att ta bort b:et - inte minst för att dagens moderna anglifierade svenskar förmodligen associerar med "gambling" - och nu blev jag stärkt i den uppfattningen. Jag kör med Gamla Wingårdarne istället. Det tycker jag blir lagom krångligt, jag vill ha kvar det avslutande e:et!


Det gläder mig att du tycker det! Jag har lagt ganska mycket möda på just det.


Faktum är att Grand, som hobbelbarnen använder i originalet, är ett franskt låneord, så ur den synvinkeln passar det ju bra. Men har du något bättre förslag så lyssnar jag gärna!


E:et på slutet kan också beteckna en ålderdomlig stavning. Jämför t ex "de lärde i Lund" eller uttrycket "därom tvista de lärde". Samma fenomen har vi ju också i "de Vise", som diskuteras i versaltråden. Eller för den delen i "Gamla Wingårdarne", eller i "Apotekarnes läskeblask", eller i "...ligga ängarne i dagens lågor...", osv.


Därför att en paviljong på svenska är en "mindre, fristående byggnad förekommande i parker eller för tillfälligt bruk, t.ex. på en utställning. Paviljong är även benämning på en självständig byggnad uppförd i anslutning till en större byggnad."


Nix! Uttrycket är en kortform av "jag har den äran att gratulera". Det är alltså avsändaren och inte mottagaren som vederfars den stora äran att få uttrycka sina lyckönskningar.


Jag förstår vad du menar, men själv tycker jag nog att det funkar bra. Men det är alltid lurigt att översätta engelskans inledande "Well". Hur skulle du själv göra?


Alldeles riktigt! Det fanns ingen tanke med detta, utan det var en ren miss från min sida. Bra!


Den var jag själv väldigt nöjd med, så det är kul att den lyfts fram!

Jag har ju dock bara läst Anderssons översättning en gång och din en gång, och på ganska olika sätt. Medan jag läste Anderssons översättning kontinuerligt läste jag din mer kritiskt och avbröt hela tiden för att klottra ned kommentarer samtidigt. Det första intrycket jag fick var dock att när jag läste Anderssons översättning kändes den stilmässigt mer enhetlig och säker än är det du lagt upp.

Jag skulle kunna tänka mig att Anderssons översättning hela tiden har en Anderssons anstrykning, som gör översättningen mer enhetlig, medan din känns mer anonym. Men som sagt är det här väldigt lösryckta tankar: någon närmare jämförelse har jag inte gjort (och kommer knappast göra).


Säkert har det lite med invandhet att göra, men hade nog ändå föredragit brödraskap. Ringens sällskap känns lite som en kompisklubb. Prova att säga båda alternativen högt - låter inte Ringens brödraskap mer som en titel?


Fast ordet rabbit, som ju klingar väldigt likt hobbit, kan ju användas av både hög som låg, så jag tror nog inte att hobbit har så mycket av denna klang. Hur bra hobble funkar i Faramirs eller Beregonds mun (jag drog bara till med Denethor eftersom han var den första jag kom att tänka på) vet vi ju dock inte förrän du översätter ett sånt stycke.


Vattnaby känns för poetiskt och omständligt i mina öron. Åby känns mer jordnära och enkelt, mer hobbitskt (eller hobbligt?).


Det finns tre pers på Eniro som heter Knäpp i efternamn, det tycker jag inte heller är ett bra namn. Eke funkar i och för sig men jag föredrar Anderssons Ekerot. Mycket mer namnigt!


Nej, Stoltefot är bättre än Stoltenfot. Egentligen funkar väl Stoltefot ganska bra.


Men håller du inte med om att grandios låter mycket mindre svenskt än vad grand låter engelskt? Det är i och för sig lätt att ge kritik, men svårare att komma med bättre förslag själv. Galant, kanske?


Fast den ålderdomliga stavningen måste ju ha ett grammatiskt ursprung på något sätt. Det känns lite riskabelt att avvika från det som är grammatiskt enklast om man inte vet varför man gör det.


Så var det det där att komma med bättre förslag själv igen. Jag har inte tillgång till mina böcker just nu, hur ser hela meningen ut i originalet?