Vilket härligt fanwork! När jag var jag liten hade jag en bekant som ritade Tolkien-kartor, fast inte alls lika utstuderat som detta.
Enligt Lavskägge flyttade entiskorna över Anduin när Morgoths välde växte sig starkt ("when the Darkness came in the North"). När Morgoth störtats levde de gott i Bruna landen till slutet av Andra åldern, då deras land blev skövlat under kriget mot Sauron.
Tolkien skrev:
I think that in fact the Entwives had disappeared for good, being destroyed with their gardens in the War of the Last Alliance
(Citat från The Letters of J.R.R. Tolkien nr. 144 från 1954, fast det är en andrahandskälla eftersom jag inte har boken tillgänglig).
Den gode Tolkien antyder dock att några kan ha undkommit österut, och i så fall är det kanske dessa som till sist fann en fristad nordväst om Rhûn.
EDIT: Såg nu att detta citat redan redovisats tidigare i tråden. Favorit i repris, alltså.
Är det för övrigt bara jag som noterat att Lavskägge skildrar entiskorna ganska negativt? Efter att sagt något uppskattande om Fimbrethils skönhet övergår han till att berätta om hur entiskorna jämt ville styra och ställa över allt som växte i deras trädgårdar. Till skillnad från entgubbarna ville de inte prata med växterna, utan bara befalla dem var de ska växa någonstans. Detta tycks ha varit huvudorsaken till att enter och entiskor gick skilda vägar.
Jag undrar hur entiskorna hade uttryckt saken om de varit till hands för att säga sin åsikt.
"Lavskägge var en stilig ent, men han och hans kompisar gick bara med huvudet i det blå hela dagarna. Så fort man började prata om vem som skulle klippa häcken började de svamla om 'den eviga tystnaden i skogsdjupet' och 'jag fick höra en så vacker dikt av en ormbunke i morse'. Jag menar, NÅGON måste ju se till att vi får mat på bordet!"