Eldalie skrev:
Beledhel skrev:
I nästan all fantasy och liknande som jag har läst där kvinnor utgör framträdande roller upplever jag att de som karaktärer är sexuellt laddade på ett helt annat och tydligare sätt än männen oftast är. Det kan diskuteras vad det beror på, men oavsett anledning är det inte på långa vägar bättre än det Tolkien gör.
Instämmer. Vanligen får de kvinnor som figurerar i hjälteroller, och som inte tydligt har sexuellt laddade (vilket Tolkiens karaktärer aldrig har) roller, traditionellt manliga egenskaper, som Eowyns mod och svärdsträning (visserligen överdriven i filmerna), eller den visdom Galadriel besitter. Enligt gammal seg tradition är män modigare, starkare och visare än kvinnor, så detta mönster följer ofta med.
Eddings, Donaldson, Jordan mfl följer detta mönster, där det känns som de starka kvinnorna bara är satta där för att göra det hela mer politiskt korrekt. Även Dragonlance, där ena författarinnan är kvinnlig, funkar det på det sättet, tycker jag. Jag tycker även att författarinnan Le Guin behåller stereotyperna. Den mer traditionellt kvinnliga hjälten ser man i Tolkiens Ioreth, som är kompetent på ett "mjukt", kvinnligt sätt, men som ändå framstår som mycket betydelsefull.
Jag vet inte om jag håller med dig här. Det första du skriver framstår som väldigt underligt för mig. Kvinnor tillskrivs traditionellt manliga egenskaper som mod och visdom ... Men vad ska kvinnor få vara då, om mod och visdom är undantagna från dem? Ioreth är möjligen en trevlig figur, men hon har en ytterst liten roll som huvudsakligen består i att vara en förvirrad, pratglad tant. Hon är väl inte mycket betydelsefull överhuvudtaget? Hon råkar bara sitta inne på lite information som hon knappt får ur sig utan att Gandalf skäller på henne.
Att säga att det är att förmanliga kvinnliga karaktärer genom att göra dem modiga eller visa leder till att kvinnor förminskas. Möjligen kan jag hålla med om att Dragonlance-kvinnorna är lite åt det sexuellt laddade hållet, då böckerna bygger på en rollspelsvärld med allt det innebär. Eddings och Jordans kvinnor har traditionellt kvinnliga egenskaper och sätt att tala, det ska medges, men Jordan betonar ju kvinnornas makt och inflytande väldigt mycket genom sina Aes Sedaier.
Om inlägget låter argt eller verka anklaga dig för konstiga åsikter så är det absolut inte meningen. Jag vill bara väcka liv i diskussionen genom att framföra min åsikt.
Vi kanske skulle överväga att flytta och döpa om den här tråden igen, om vi vill ha en mer allmän diskussion om kvinnosyn och könsmaktsordning i fantasylitteraturen och -filmen.