Danne skrev:
Okej, jag förstår. Men då tänker jag möjligen på samma sätt. När jag går igenom 70-talet pratar jag om "hårdrock" och "heavy metal", men tar upp "metal" först när jag hamnar på 80-talet. Även om 70-tals-heavy metal nu införlivats i metalbegreppet (vilket jag kan nämna) försöker jag ju också placera in musiken i ett tidsmässigt sammanhang.
Här tycker jag att du verkligen har hittat rätt. Precis så skulle jag vilja beskriva det.
Jag är lite avundsjuk på dina elever. Sådan här bra och ingående musikundervisning fick aldrig jag.
Kent förstår jag mig inte heller på (dock troligen mest av andra orsaker), men jag har nog ändå inte så stort behov av överraskningar, även om det framförallt gäller enskilda låtar eller album. Ett band får inte låta exakt likadant jämt, men en låt ska vara sammanhållen och en skiva får gärna vara det.
När det gäller anledningarna till besattheten av genrer inom metal tror jag att svaret är mångfacetterat. En anledning tror jag är den du tog upp, nämligen att metalfansen är 85 % män. Dessutom tror jag att Lisa har en poäng i att det finns större klyftor mellan olika subgenrer i metal, men jag tror framförallt att dessa klyftor har uppstått på grund av att subkulturerna skiljer sig en hel del, vilket ofta har att göra med tematikdiskussionen som inledde den här tråden. Band som på fullt allvar dyrkar Satan har nog en fanbas som sällan går ihop med folk som lyssnar på snäll Heavy och Power Metal med relationstexter och liknande.
Dock måste jag säga att jag inte tror att intelligensen påverkar behovet att dela in. Den undersökning Lisa refererar till är dessutom snedvriden på så sätt att den bara gjordes på tonåringar. Det var en ganska stor brittisk undersökning som frågade något tusental brittiska ungdomar vilka musikgenrer de lyssnade på och jämförde detta med IQ-test som utfördes på dem. Det jämförelsen visade en tydligt högre genomsnittsnivå hos metal- och hårdrockslyssnare. (Här användes en bredare definition eftersom jag vet att band som KISS och AC/DC räknades in i den gruppen i undersökningen.)
När det gäller band så är det lite olika. Det tror jag varierar med subgenre, nationalitet och hur kända de är. Black Metalband tycker väldigt ofta att det är viktigt att de spelar Black Metal och på senare tid har det blivit en trend att alla flyr Power Metalbegreppet som ett sjunkande skepp. Tidigare ganska ledande band som Freedom Call och Sonata Arctica tar avstånd från termen och förändrar sitt sound för att vara mer sofistikerade. Vidare finns det hos många som fortfarande låter likadant en stark aversion mot att kallas just Power Metal.
Om du ska kolla upp Ayreon bör du nog börja med de två senaste albumen "01011001" och "The Human Equation" för att få en representativ bild av soundet.
Angående Queen känner jag många ungdomar som uppskattar bandet. Deras musikal "We Will Rock You" sattes dessutom upp av min gymnasieskola när jag gick i trean där, så från min subjektiva horisont ser jag ett stort intresse.
Det kan dessutom säkert stämma att fördomar mot Freddy Mercury kan ha en inverkan på deras popularitet. Reaktionen mot Rob Halford blev dock än starkare (inom metalrörelsen, Queen hade ju förstås en större lyssnarbas) och en del som älskade Judas Priest slutade att lyssna på dem när han kom ut som homosexuell. Nu har det dock gått över till största delen och man märker en annan inställning till det hela. Den vanligaste åsikten om Halfords homosexualitet är nuförtiden "vem fan bryr sig?".