Eldalie skrev:
Orophin skrev:
Hur pass Hitlervänlig var han, och hur stor kunskap hade han om vad de gjorde? Nazismen var väl under den tiden ganska utbredd i Sverige, och många höll väl på Tyskland i världskriget, iaf till en början. Så: Hur pass Nazistisk var han? Var han mycket värre än andra i Sverige?
Hur nazistisk han var vet man väl inte tror jag, men han var med i samlingar i Sverige under tidigt 30-tal, där den nya tyska regeringen (dvs Hitlers styre, men före de stora omvälvningarna för judar och romer) hyllades. Det som verkar klart är att han gillade den högerpolitik som fördes. Vad han ansåg om olika folkgrupper och religionstillhöriga vet man nog inte så mycket om, men själv var han katolik har jag för mig, och han var nog för övrigt för smart för att äventyra sin karriär med att tydligt berätta om sin antisemitism, om han nu hyste någon sådan, iallafall efter det att Tyskland förlorat kriget och nazismens popularitet var extremt låg.
Han var väldigt progermansk, vilket hans val av forskning visar (Nibelungen, Völsung, Andvare, Island, Skandinavien), och i det sympatiserade han också starkt med Hitlertyskland. Han arbetade i Tyskland under 30-talet, även efter det att NSDAPs avsikter gentemot judar, romer, homosexuella och handikappade hade kommit i dagen, och han flyttade dit igen under pågående krig. Han har skrivit någonstans att han fick fly hals över huvud (eller liknande, förmodligen ännu mer dramatiska uttalande) ur staden Greifswald (tror jag att det var) där han jobbade vid universitetet, då ryssarna var på väg att inta staden.
Bra att Eldalie tog upp det där, då slipper jag.... Jag kan bara tillfoga att Ohlmarks skrev en memoardel om tiden som docent i Tyskland, har glömt vad den heter men den är antagligen lätt skönmålande.
Så Ohlmarks var tyskvänlig under krigsåren, det kan vi konstatera. Inte ens jag som gillar Ohlmarks vill förneka detta, o nej. Man måste se både för- och nackdelar, för på så sätt får man - allt annat lika - en levande bild av en människa - i detta fall Ohlmarks.
Man kan gissa att denna tyskperiod inte gladde honom efter kriget, han ville antagligen gottgöra det på något sätt - och vi har förvisso bland hans böcker en som heter "Israel - folket som skapade Biblen". En resa i Det heliga landet med historiska och religiösa utvikningar, en som visar att Ohlmarks minsann gillar dagens Israel, dess kultur och allt. Ja så tar man sig fram här i världen.
Som resebok betraktad är den dock OK, han kunde faktiskt skriva. Han skrev snabbt och väl vill jag hävda. Bland annat innehåller boken en fin bild en passant, hur han ser att man firar ett bröllop på hotellet där han bor. Och han ser brudens far avtacka rabbin, tack för en fin insats - och sedan (skildrar alltså Ohlmarks) går rabbin hem - och brudens far återvänder till bröllopet, gnuggande händerna med en min som säger "nu dj-lar ska den RIKTIGA festen börja"...
Det är en fin bild, en skarp iakttagelse. Inte många reseböcker som får med sånt om man säger. Så därför gillar jag Ohlmarks, därför denna tråd; jag förnekar inte hans dåliga sidor (som sagda bok som var lite whitewash av brunt förflutet) men man måste också erkänna hans förtjänster, hans stilparader och annat som detta.
Jag gillar Ohlmarks för hans kvaliteter. OCH jag erkänner att han var lite av en fuling. Men jag undrar - allt annat lika - om det för er forummedelmmar är möjligt att på detta vis hålla två tankar i huvudet på samma gång, eller om allt här i världen är svart eller vitt. Ett eller noll, av eller på...