Danne skrev:
Jag har för mig att han [Andersson] sneglade i Ohlmarks översättning då och då, bara för att se hur han löst just "kniviga ställen". Vi i referensgruppen var inte heller helt överens om huruvida "Fylke" och "Vidstige" var lämpliga att behålla, men Erik ansåg att de var oöverträffeliga.
Detta gläder mig oerhört måste jag säga: exemplen åsido, jag menar det faktum att Andersson överhuvud erkänner Ohlmarks gärning. Man kan inte helt ignorera en föregångare även om dennes verk är passé. Det är som renoveringen av Uppsala domkyrka: även om man ogillar Zetterwalls alla tillägg så blev de med tiden del av domkyrkans gestalt, man kunde inte bara ta bort allt som Zetterwall lagt till. Det var lärdomen av Diösrenoveringen på 70-talet; man hade helt tänkt att återställa kyrkan till pre 1890-stil men det gick inte, folk ville ha kvar vissa av Zetterwalls påfund (som statyn på västra änden av taket).
Nåväl. Men nu gällde det Ohlmarks, den där swashbucklern som jag porträtterar i denna tråd. Själve termen "swashbuckler" gavs till överdrivet flashiga fäktare på 1600-talet, och Ohlmarks var en något stridbar och burdus person så det passar bra: en fäktmästare med omisskännlig stil. Jag har ovan talat om hans romaner och memoarer mm, och härmed något om vissa utvalda böcker.
"Tidernas tokigheter" är en samling artiklar över allt möjligt, som Jagannatha-vagnen, Xenofon och annat, allt som Ohlmarks fick för sig att skriva om. Rätt mycket torde han ha läst om i Nordisk uppslagsbok och sedan refererat på inspirerat vis. Rekommenderas.
Ett "Fornnordiskt lexikon" skrev han även. Mycket i det kan vara überdrivet och feltolkat men jag gillar den ändå. Han hade temperament, han hade personality, han hade stil; vet ni, o sena tiders barn, vad det är, ni som bara bedömer fackböcker efter frånvaro av stavfel?
Diverse samlingar spökhistorier skrev han även. Snott och taget ur gamla Stockholmstidningen, ändrat och omgjort. Någon börjar hur han är ute och kör bil i Tyskland, kommer till ett slott, serveras Svan à la Slängstina och sedan får höra en historia av servitörn... Det är rena Hasse Alfredsson.
Ja dessa goda skåningar, kan allt och vet allt och drar skrönor i stor stil. Sådana människor görs inte längre.
O you swashbucklers, we salute you...