Har alltid hört och trott att dvärgiskan, khuzul, var ett hemligt språk, då de inte ens berättade sina egna namn utan anammade namn på gängse språk.
men så noterar jag en liten rad i Silmarillion,
Om sindar;
Citera:
Men de förstod inte ett enda ord av naugrims språk, som tycktes dem tungt och fult; och det var inte många alver som någonsin lärde sig att tala detta pråk flytande. Men dvärgarna lärde snabbt och visade sig långt mer villiga att tillägna sig alvspråket än att lära ut sitt eget språk till folk av annan ätt.
"tongue of the Naugrim, which to their ears was cumbrous and unlovely; and few ever of the Eldar have achieved the mastery of it"
Känns ju spontant som om att Tolkien när detta skrevs alltså ansåg att det fanns ett fåtal som bemästrade det. Inte per automatik men det borde väl innebära att dessa fåtal var unika även i jämförelse med de som inte tillhörde fåtalet och som bara kunde språket litet?
Är så klart möjligt att endast dessa få kunde något alls av khuzul till skillnad från MGs övriga innevånare, men då är ordvalen underliga eftersom detta borde betonats istället att
enbart ett fåtal alls lärde något av istället för att enbart fåtalet
bemästrade språket?
Vilket borde rätt och riktigt? Kan vi anta att dvärgarna bara slutat med att lära ut sitt språk alls i senare tider?