Fjällvandringen varade i en vecka i början av juli i Kebnekaiseområdet. Jag vill passa på och marknadsföra svenska fjällen här som jag tycker är sjukt underskattade. Jag har vandrat runt rätt mycket och sett en hel del och slås av hur få människor som faktiskt får se det. Framför allt så är det stora vidder som är helt folktomma och det är väldigt synd, särskilt som det var så mycket djurliv i år; b.la. lämmlar, rovfåglar, fjällräv. Helt klart finns det enorma möjligheter för turism som inte tagits till vara på och upprättandet av fler leder och raststugor skulle höja potentialen något otroligt.
Det är trist hur lokalbefolkningen kunnat stå emot och förhindrat att stora delar av Kebnekaise blivit Nationalpark eller Naturreservat som det utan tvekan förtjänar att vara. Få svenskar är nog medvetna om hur otroligt vackert det är uppe i fjällen. De flesta håller sig nog till bestigning av Kebnekaise eller vandrar längs Kungsleden, men de missar därmed oerhört mycket vildmark och frihetskänslan man får av att ha en hel dal för sig själv i flera dagar (utan att man ser en själ). Så länge man inte rör sig i ett omänskligt tempo och har med sig tillräckligt med mat och utrustning klarar de allra flesta av det riktigt bra.
Målet med fjällvandringen var att gå genom Vistasdalen (först båt 12 km), sen gå igenom Unna Räitavagge via Pyramidpasset, ned till Kaskasavagge och mot Kungsleden. Därifrån ta sig några km till Singivagge, slå läger där, och bestiga Kebnekaise dagen därpå. Sedan vandra tillbaka mot Kungsleden och ta sig tillbaka till Nikkaloukta via Kebnekaise fjällstation. Det blev också som det var tänkt, men upplevelserna var klart över förväntan.
Dag 1: Färden startade på eftermiddagen i Nikkaloukta (som är den givna startpunkten för alla vandringar i Kebnekaise) och så åkte vi båt uppför Vistasjokken i 12 km. Det var lite mulet första dagen men det blev en fin tur, jokken meandrade mycket så ibland fick man till och med åka bakåt en bit. Sedan gick vi en dryg mil och slog upp tältet några tiotal meter ifrån leden. Det var inte tokmyggigt på det stället som det varit tidigare under dagen. Vi såg många djur, ett flertal fjällugglor, fjällvråkar och så en massa lämmlar och ripor. Uppenbarligen var det inte många människor som gått där tidigare i år. Den enda vi såg var en kanotist.
Dag 2: Fin morgon, ganska soligt och inte alltför varmt. Det blåste litegrann så myggen var inte så besvärliga som under gårddagen. Vi startade med Unna Räitavaggestugan som mål, en mycket udda rutt från vår utgångspunkt. Bortom bron över Vistasjokken finns det ingen led som för vidare till stugan. När vi korsat bron improviserade vi genom att gå igenom björkskogen tills vi kom till jokken som flödar ned från Unna Räitavagge. Sedan blev det ganska kämpigt i åtskilliga kilometer för vi fick gå på skrå i princip hela tiden. Det var brant och det fanns ingen stig eller led att följa, faktiskt bland de tyngsta delarna jag fjällvandrat i. Inget jag rekommenderar andra fjällvandrare som är ovana eller har bråttom med andra ord.
Som tur var så hittade vi en fantastisk tältplats några kilometer ifrån Unna Räitavaggestugan; den jag vandrade med var alldeles slut vi det här laget så det passade bra att slå läger. Senare under kvällen och natten kom det en del regn. Det var brant ned till jokken när man skulle hämta vatten, men i gengäld var underlaget ljuvligt att sova på.
Bergen längst bort från vänster är Pyramiden, Knivkammen och Vaktposten. Bergen saknar samiska namn eftersom Unna Räitavagge inte alls lämpar sig för renhållning, det 150 meter höga stupet gör det mycket besvärligt.
Där vi tältade dag 2 i Unna Räitavagge (Lilla Räitadalen).
Dag 3: Riktigt fin morgon, gassande sol och stundtals riktigt varmt. Det blev till att gå i bara T-shirten. Men vädret förändrades snabbt,
Vid det här laget hade vi närmat oss Unna Räitavaggestugan lite och ljudet av det 150 m höga vattenfallet, beläget
Närbild på Knivkammen. Det är riktigt brant och svårt att bestiga, inget för den som kan få svindel; laget hade vi hunnit en bra bit och slog läger lite senare vid raststugan vid Kouperjåkka. Vi tog inga bilder i Kaskasavagge eftersom det regnade en del, var tidvis dålig sikt, och var lite segt. Det blev en ganska lång dag, men kanske inte fullt så krävande som den föregående eftersom vi inte gick lika mycket på skrå.
Dag 4: Vädret var fint och vi gick bara några kilometer till Singivagge, tog några hundra höjdmeter och la oss på 1000 meters höjd på ett riktigt fint ställe. Märkligt nog såg vi bara två par som kom gåendes, trots att det är den bästa anfallsvinkeln att ge sig på Kebnekaise. Nästa dag skulle bli
Singipakte, Tolpagorni och Singitjåkka.
Dag 5:Det blåste mycket kallt tidigt på morgonen och hade regnat en del under natten. Vi fick ta på oss ordentligt när vi gjorde i ordning frukosten. Men snabbt förbättrades vädret allteftersom vi gick och vid 10-tiden var det ganska så varmt och soligt. Planen var att gå i botten av dalen längs med jokken på snön. Till en början gick vi på vänster sida, men så bytte vi till den högra för att det blev mindre brant. Sen kunde vi gå på jokken långa sträckor och då förflyttade vi oss snabbt.
Vi gick som så att vi tog några hundra meter, b.l.a via ett brant snöfält, och tog sen in på Västra leden upp mot toppstugorna. Det var bitvis krävande vandring, särskilt snöfältet, men i det stora hela är det den
Bild från Kebnekaises sydtopp (2104 m is) mot Nordtoppen (2097 m fast berg). Det var inte mycket plats att stå på och
Vi hade just bestigit Sydtoppen och satte oss ned på högplatån och smälte snö för att göra nyponsoppa. Vädret var helt fenomenalt (man kan säkert göra 20 försök utan att få bättre väder), det var ganska varmt och nästan helt
Sarektjåkka (2089 m.öh.) och Buchtoppen kunde ses på 10 mils håll.
Vi gick ned från toppen längs med ryggen, och tittade b.la. ned på Rabots glaciär. Nedstigningen gick oerhört fort (lite under 3 timmar) eftersom vi kasade ned på snöfält på skrå ned i Singivagge. Totalt tog det ca 9 timmar och 25 minuter att ta sig upp och ned (inklusive pauser). Klart godkänt med tanke på att vi båda hade gott om krafter när
Jag tog den här bilden mot Tjäktjavagge just när vi kommit tillbaka till tältet
En bild på Kebnekaises sydtopp från Ladtjovagge; man kan nätt och jämnt se några personer på väg upp mot toppen.
Vi gick ifrån Singivagge och vidare till Kebnekaise fjällstation, vädret var fint och även om dagen inte var så händelserik som den föregående var det ändå helt ok
Det kändes ovant att stöta på folk hela tiden längs en led (innan vi kom till Kungsleden hade vi ju bara sett en enda människa).
Dag 7: Gick vi tillbaka till Nikkaloukta och tog båt 5 km. Vädret var fint och några km från båtlämningen var det riktigt lätt att gå då det var sandigt och jämnt före. Vi fick höra av andra att vi såg väldigt solbrända ut, inte konstigt då vi gått en hel del på snöfält.
Summa summarum en helt fantastisk fjällvandring och jag tänker definitivt göra något liknande nästa år. Jag hoppas att fler får pröva på att bestiga Kebnekaise den vägen jag gjorde det, och slippa gå upp och ned för Vierramvare från Kebnekaise fjällstation.