Svenskan har väl här ett alternativ som engelskan saknar. Jag kan inte komma på att det finns någon engelsk motsvarighet till förhållandet mellan t ex
Erik Röd och
Erik Röde. Det sistnämnda är som en svagare bestämd artikel, känns det som; ett mellanting mellan
Eric Red och
Eric the Red. I den stackars nyanslösa engelskan görs ju ingen skillnad på adjektivet med eller utan bestämd artikel.
Rent spontant, utan att ha något belägg för det, vill jag tro att den där mellanformen utvecklats ur den fullständiga bestämda varianten, att t ex formen
Torkel Höge uppkommit genom att folk sagt
Torkel den höge så ofta och gärna att det övergått från en beskrivning till en del av namnet, och att den bestämda artikeln då trillat bort. Av det skälet, och inte minst för att det är ett gammaldags uttryckssätt som lite för tankarna till de nordiska sagorna, så föredrar jag Gandalf grå, Saruman vite osv framför formerna Gandalf den grå och Saruman den vite. (Eriks avart med Saruman vit går självklart fetbort!)
Sedan finns ju den lilla extra komplikationen att man just vad gäller grå (och blå) inte använder den bestämda böjningen gråe (och blåe). Varför det är så vet jag inte, men det känns helt fel, lite som barnkammarspråk. Kanske har det något samband med att gråa och blåa i plural också är ovanligt (om än inte
lika ovanligt eller barnkammaraktigt). Detta sägs bero på (enligt
SvD:s utmärkta språkspalt) att det där å:et förr uttalades som ett a, vilket gjorde ännu ett a omöjligt.
Pellegrino skrev:
Trots att jag tycker Ohlmarks översättning är oacceptabelt felöversållad, så är den ändå litterärt överlägsen nyöversättningen. Vill man ha en standardöversättning för vår tid med ett normalt antal översättningsfel ska man välja Anderssons/Olssons version alla gånger. Men magin i Tolkiens värld framträder mycket klarare i Ohlmarks översättning, trots alla tokigheter.
Det håller jag med om!