Den stegrande kamelen skrev:
Jag vet inte... är det så uppenbart? Enkel-v och dubbel-v uttalas ju likadant i svenskan, men trots det finns det en hel del gamla namn som stavas med W. Den enda skillnad det gör att använda den dubbla varianten är väl då som något slags stilmarkör - "här har vi minsann ett förnämt och anrikt namn, uttala det med vördnad". Och är det inte lite grann det man vill uppnå med allt det extra lullullet i dvärgnamnen, såväl accenter som h:n och w:n? Regalskeppet Vasa eller Regalskeppet Wasa, vilket ser bäst ut?
Sedan undrar jag lite grann varför engelsmännen alls stavar Dwalin med dubbel-v. Nog hade väl Dvalin gått utmärkt att uttala även på engelska? Det finns vissa konsonantkombinationer som de har svårt för där borta - "kn" till exempel, vilket får dem att stoppa in en okynnesvokal i King Canute - men jag känner inte till att "dv" är en sådan. Å andra sidan kommer jag inte på några engelska ord alls just nu som börjar med "dv", men flera på "dw"...
För mig känns det åtminstone så. Det
kan i och för sig bero på att jag har vridit och vänt och överanalyserat dvärgnamnens stavning i och med min egen översättning
Och de gamla namn som du nämner här ger mer ~1600-talsvibbar (give or take a few centuries) än fornnordiska, vilket dvärgnamnen ändå är. (Och det här är bara en känsla jag har, jag har inte den blekaste aning om ifall "w" används i de gamla handskrifterna eftersom jag inte kan läsa dem.) Accenterna och h:na fungerar ändå bättre på det sättet, även om Th- lika gärna skulle kunna bytas ut mot Þ för min del (även om det prompt skulle få mig att börja säga "Thrauin" istället för Thrain
).
Angående w-stavningen kan jag faktiskt inte hitta ett enda engelskt ord som börjar på "dv-", så det är fullt möjligt att de helt enkelt inte klarar av det. Ska undersöka saken med min Scottish-Irish inneboende när han kommer hem! Återkommer om saken om ett par timmar.
Den stegrande kamelen skrev:
Fast han har ju i andra sammanhang använt sig av trema för att uppnå detta, så att han väljer accent här handlar säkert åtminstone delvis om hur det skall se ut, att läsaren skall associera åt det fornnordiska hållet. Fast jag får medge att jag inte har funderat särskilt mycket på detaljerna. Sätter han accenterna på andra ställen än där de borde vara enligt fornisländsk praxis?
Ja, det är nog helt enkelt en fråga om utseende. Dvärgnamnen ska skilja sig från de alvklingande namnen, och att använda accenter istället för trema är ett effektivt sätt att uppnå det samtidigt som det också för tankarna just åt det fornnordiska hållet. Jag vet dock inte ett skvatt om fornisländska, men såvitt jag kan se sitter de accenter Tolkien behållit på precis samma ställen de gör i Eddans
Dvergatal.
Den stegrande kamelen skrev:
Jag tror att jag vet hur ó uttalas på isländska. Det blir ett ou-ljud, inte sant, så att Thrór uttalas som engelskans throw + r? Men vilken funktion fyller en accent över i:et? Från någon obskyr bortglömd vrå i skallen dyker det upp en tanke om att det då uttalas med ett j-ljud före - att Fíli och Kíli därmed skulle uttalas Fjili och Kjili - men det kan vara helt fel. Kanske blandar jag ihop det med något annat språk?
Ja, ungefär. Det är dock som Ohlmarxisten påpekar det moderna isländska uttalet, och han har rätt i (tror jag iaf) att accenten ursprungligen markerar att vokalen ska vara lång. Men eftersom uttalsreglerna är det enda av isländskan som verkligen satte sig under tiden jag bodde där så är det det som spökar för mig...
När det gäller Fíli och Kílis namn är det däremot accenten som markör av en lång vokal, vilket också betonar första stavelsen, precis vad jag tänker på. Alltså känns det naturligt för mig att uttala deras namn F
í-li och K
í-li när jag ser dem skrivna med accenter, även om det verkar skilja sig lite från "standarduttalet". Det här grundar sig dock på hur jag har uppfattat att ett språk jag inte kan låter, så jag kan inte garantera att det jag säger stämmer!
Ohlmarxisten skrev:
Ohlmarxisten skrev:
Mönstret verkar dock vara att Tolkien väljer att behålla accenterna där en engelsman gärna vrider till det med en diftong men inte annars.
Hmm. Det där stämmer uppenbarligen inte helt. Fíli och Kíli får ju behålla sina accenter, som Nammi redan konstaterat. Och även deras mor, Dís, har begåvats med en accent.
Som jag skrev tror jag att accenterna i de här fallen markerar att i:et ska vara långt och betonat. Att alla tre har fått behålla sina accenter är dessutom konsekvent med hur nära släktband oftast visas genom matchande namn (Balin & Dwalin; Dori, Ori & Nori, etc.).
(Det blev ett svar till sist, även om det dröjde! Vart tog tiden vägen?!)