Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Här har Andersson vågat sig på ett förtydligande! Ett av de märkliga ordvalen verkar även hänga ihop med förtydligandet.

Frodo låg halvt försjunken i en dröm, där han såg svarta vingar svepa fram över honom i ändlösa skaror, och på vingarna red hans förföljare som sökte honom i varenda vrå av kullarna.

Du tänker på att "sweeping by" har blivit "svävade"? Vilket väl är en ganska logisk konsekvens av hans något märkliga tolkning att "endless wings" skulle betyda "oändligt breda vingar".

[...] detsamma gäller möjligen på engelska också [...]

Inte alls!

Fast vad är problemet med en mörk herre i ett svart torn?

Fast då får man problem med the Dark Lord, som borde hänga ihop med sitt torn...

'We do not know what he expects,' said Boromir. 'He may watch all roads, likely and unlikely. In that case to enter Moria would be to walk into a trap, hardly better than knocking at the gates of the Dark Tower itself. The name of Moria is black.'

'You speak of what you do not know, when you liken Moria to the stronghold of Sauron,' answered Gandalf.

Men jag skulle inte kalla honom Mörke herren. Bättre då med Mörkrets herre.

Men Tolkien brukar ju alltid ha gjort väldigt medvetna val när det gäller sånt dår.

Han kanske helt enkelt har valt det som låter bäst på engelska.

King Lear stems from the gaudy fictions of Geoffrey of Monmouth, laughed at in Farmer Giles, and yet it contains one ancient and resonant line in the mad scene of 'poor Tom':

'Child Roland to the Dark Tower came.'

The line obviously comes from some lost ballad telling the story of how Child Roland went to Elfland to rescue his sister from the wicked King, a monster-legend, a Theodoric-story. Now why couldn’t Shakespeare have told that, Tolkien must have reflected, instead of bothering with King Lear! As things were, Tolkien had to tell the 'Dark Tower' story himself. (The Road to Middle-earth, 1982, s. 138.)

But they constantly mentioned the Necromancer, or the [Dark Lord >] Enemy; and sometimes referred to the Land of Mordor and the Black Tower. It seemed that the Necromancer was moving again, and that Gandalf's confidence that the North would be freed from him for many an age had not been justified. He had flown from Mirkwood only to reoccupy his ancient stronghold in the South, near the midst of the world in those days, in the Land of Mordor; and it was rumoured that the Black Tower had been raised anew. Already his power was creeping out over the lands again and the mountains and woods were darkened. Men were restless and moving North and West, and many seemed now to be partly or wholly under the dominion of the Dark Lord. (HoMe VI, s. 253.)

'Ever since Bilbo left I have been deeply concerned about you, and about all these charming, absurd, helpless hobbits. It would be a grievous blow to the world, if the Dark Power overcame the Shire; if all your kind, jolly, stupid Bolgers, Hornblowers, Boffins, Bracegirdles, and the rest, not to mention the ridiculous Bagginses, became enslaved.'

– Ända sedan Bilbo gav sig av, har jag varit djupt orolig för dig, och inte bara för dig utan för alla dessa charmerande och hjälplösa hober. Det skulle vara en fruktansvärd skam, om den mörka makten finge herraväldet i Fylke och gjorde alla dessa snälla och glada men nästan brottsligt oförnuftiga Bolgrar, af Hornenstötar, Boffrar, Bältespennare och allt vad de nu heter till trälar – för att inte glömma de lätt löjliga Baggerna!

Ända sedan Bilbo gav sig iväg har jag varit djupt orolig för dig och för alla trevliga, tokiga och hjälplösa hobbitar. Det vore ett svårt slag för världen om den mörka makten lade under sig Fylke, om alla snälla, glada och dumma Bolgrar, Hornblåsare, Boffingar, Bältespennare med flera – för att inte nämna de befängda Seckrarna – blev förslavade.«

Ända sedan Bilbo gav sig av har jag varit djupt bekymrad för dig och för alla dessa charmerande, befängda, hjälplösa hobblar. Det vore ett hårt slag för världen om den Mörka makten underkuvade Sysslet, om alla vänliga, gladlynta, enfaldiga Bolgrar, Hornblåsare, Boffingar, Bältespännare och de andra, för att inte tala om de löjeväckande Backingarna, skulle bli förslavade.”

Nej, det är "kind".

Det var svårt att säga vilken färg de hade: under träden verkade de vara grå som skymningen; men om man rörde på dem eller höll dem i ljuset så var de gröna som löv i skugga, eller bruna som höstängar på kvällen eller silvermatta som vatten under stjärnorna.