Du är generös mot Ohlmarks, som hänför "lortsidorna" till tryckfelsnisse! Eftersom sidorna passar bättre in i hans bokstavliga tarmtolkning än vad "stior" gör så känns det närmare att tro att han antingen läste fel i originalet eller också helt enkelt omtolkade det som han tyckte att det
borde ha stått. Men hur som helst har du ju helt rätt om hans översättning av den här passagen. Det den vinner i must och märg förlorar den på att helt enkelt inte vara begriplig. Det går knappast att tolka hans "tarmar och hjärtan och nånting" annat än bokstavligt, då det inte finns något idiom i svenskan som går att tillämpa. Av samma anledning är jag också skeptisk till "tarmar i buken", även om det självklart är bättre än Ohlmarks och låter mer idiomatiskt till formen. Men jag tror inte särskilt många har hört uttrycket "tarmar i skallen" – det hade i alla fall inte jag! – och även om man har det så är det långtifrån någon självklar association att koppla "tarmar i buken" till mod. Annat än om man är smart nog att lista ut vad den engelska förlagan måste vara, förstås. Men så är det ju knappast meningen att läsaren skall behöva tänka!
Tyvärr är det här nog ett fall där man helt enkelt får offra lite av den inälvsdrypande orkkänslan – som ju ändå inte är särskilt påtaglig på engelska heller, så etablerad som den här användingen av
guts är – för att få betydelsen rätt. Så här har jag översatt:
Kamelen skrev:
”Ja, vi måste hålla ihop”, brummade Uglúk. ”Jag litar inte på er, era små svin. Utanför eran egen stia är ni fega kräk. Om det inte varit för oss hade ni sprungit eran väg allihop. Vi är dom krigande uruk-hai!
För övrigt är jag en aning besviken på orkerna totalt sett, nu när jag har detaljstuderat dem. De pratar inte alls så färgstarkt som man kan få för sig av t ex de breda cockney-orkerna i filmerna, utan har ett ganska normalt språk, i alla fall i kapitlet
Uruk-hai. När en ork först talar i början av kapitlet sägs det vara
in the Common Speech, which he made almost as hideous as his own language. Men denna fulhet ligger nog mest i uttalet, vilket man får tänka sig själv utan hjälp av stavningen. Förutom lite milda svordomar - företrädesvis
cursed - och ett allmänt hånfullt och aggressivt tonfall kännetecknas orkernas språk mest av att vara lite mer modernt än hos andra talare, med fler sammandragningar -
can't, there's, I'll etc; fler korta och ofullständiga meningar –
Can't take his medicine; och fler talspråkliga idiom –
Now we'll have to leg it double quick. Men de har ett utmärkt ordförråd och god språkkänsla, de är inte alls det där gutturalt grymtande, primitiva grottfolket som man kanske tänker sig. Fast kanske var det just modernt språkbruk och sammandragningar som var höjden av språkförfulning för den gode professorn.