Stort tack, Randalin, för så fyllig feedback på min Boromir-dikt!
Randalin skrev:
Jag tycker att den här dikten är litet bökig även på engelska. [...]
I första versen anser jag att Tolkien bara rimmar riktigt smidigt mellan raderna 5-6 och 7-8.
Det här är ingen lysande poesi av Tolkien. Han spottar upp sig något i vers två och tre, men inte heller han får mer än godkänt för dessa verser.
Här tycker vi för en gångs skull helt olika! Jag tycker att det här är en av Tolkiens bästa dikter, och förutom det stämningsfulla innehållet är det variationerna han roar sig med inom den grundläggande sjutakten som gör det så bra. Jag är övertygad om att Tolkien hade kunnat göra den betydligt mer homogen om han velat, i stil med Galadriels Eldamar-sång (som ju har samma grundtakt men håller sig mycket striktare till den). Men det skulle bara ha gjort den tråkigare och en aning banal. De lite rytmbrytande intonationerna (förutom "starlight" är ju t ex "the high walls westward" ett exempel i första versen), och det skiftande antalet obetonade stavelser mellan de betonade är enligt mig fullt avsiktligt – även bortsett från de uppenbart avsiktliga ställena där han slutar en rad med tre betonade i följd. Det är variationerna som – tillsammans med alla upprepningarna – gör den här dikten så livfull! (Om det nu är rätt ord om en begravningssång.
)
Det kan förresten i det sammanhanget vara värt att påpeka att det faktiskt finns en inspelning där Tolkien själv läser den här dikten! Man kan alltså höra "straight from the horse's mouth" hur han tänkte sig betoningar och sånt. (Dock är Tolkien sällan någon vidare diktuppläsare. Han har en tendens att läsa för fort och slarvigt!)
https://www.youtube.com/watch?v=2oQvjDU9PGwRandalin skrev:
Men jag kan inte undgå att associera till nässekret när jag läser rad två. Jag skäms för det, men så är det.
Ordet är ju faktiskt helt relevant och okej. Möjligtvis anar den kritiske läsaren ett nödrim som bygger på att du gärna skriver "gror" i första raden.
Beklagar! Men den associationen får du faktiskt själv ta ansvar för, för det tänker inte jag göra!
Jag tycker om ordet "snor" här även bortsett från rimmet, då det ger i alla fall mig helt rätt tankebild av hur vinden beter sig kring muren. (Dessutom knyckte jag det ju från Ohlmarks, så skyll även på honom!)
Randalin skrev:
Den passage jag finner mest svår att acceptera är kanske:
"Spörj inte mig – så många ben där vitnar under skyn
på ljusan strand och mörkan strand vid stormig böljas bryn;..."
Orsaken är att du förskjuter fokus från det faktum att många ben ligger vid stranden till att de har vitnat och att det är böljorna som är stormiga, till och med deras bryn omnämns. Ingen katastrof rent poetiskt, men bilden av ben på stranden under en stormig himmel blir utbytt något, om du hänger med.
Nja, nä, jag hänger nog bara delvis med, om ens det. Jag har ju till och med flyttat skyn till samma rad som benen, vilket gör bilden tydligare. Det är klart att jag skulle kunna använda t ex "ligger" istället för "vitnar", men det vore en klar försämring av bildspråket enligt mig.
Att jag flyttade stormen från himlen till havet var förstås av verstekniska skäl, men stormar den ene så stormar rimligen den andre också, så det tycker jag inte är något problem. Och jag fick faktiskt idén att flytta stormen av dig! Ser din vers inte likadan ut längre som den du lade in i den här tråden? Där heter det ju "invid ett stormigt hav"! (Och några ben, vitnande eller inte, har du inte med alls, utan istället är det "mången grav" som finns på stränderna.) Sedan vill jag bara påpeka att "bölja" här är en synonym till "hav" och inte till "våg", varför dess bryn förstås syftar på gränsen mellan land och hav (a. k. a. "stranden"
). Dock skall jag medge att jag inte är överförtjust i ordet "bölja" generellt sett, så om du kan komma på någon bra synonym till "stormig bölja" som har samma stavelser och intonation så tar jag tacksamt emot!
Randalin skrev:
Sedan undrar jag om det är semantiskt rätt i sammanhanget att kalla nordanvinden för "vän"? Inte heller det något stort fel, men det ligger nära svenskt-nödrims-problematik (snarlikt "ett vitt träd man såg" som jag skrev någon gång, till ditt ogillande, när det egentligen växte ett träd).
Ja, det här är nog den del av din kritik jag instämmer mest i. Jag kan helt klart hålla med om att det blir lite tveksamt att Gondor-snubben står på så vänskaplig fot med Nordanvinden. Tyvärr har jag än så länge inte kommit på någon bättre lösning. Första delen av den raden, "Vad nytt om Boromir den tappre?", är inte förhandlingsbar, och inte heller "Vad nytt från Nord, o starka vind" på raden innan. Och inom det lilla svängrum som då återstår är detta det bästa jag har kunnat få till. Både Ohlmarks och Olssons lösningar här tycker jag är direkt usla, och din är ganska krampaktig, om än bättre än deras. Och Túrins "Gondors män" är påhittig men känns som ett värre nödrim än mitt eget. Men jag skall absolut tänka vidare på problemet!
Randalin skrev:
Lotta Olsson har använt "i denna stund" två gånger - ena gången för natten, andra gången för dagen, vilket är en klar miss. Själv använder du "i timmen sen" i vers ett för att sedan använda "i kvällen" och "i dag". Kan du få till ordet "natt" i första versen är det en fördel, men lösningen godkänns
.
Tack!
Tja, att ändra till "i natten sen" vore ju lätt gjort. Men det tycker jag nog inte vore någon förbättring. "I timmen sen" betyder ju helt enkelt att det är sent (dvs kväll eller natt), men "i natten sen" skulle mer betyda att det var sent på natten. Och att istället hitta ett helt nytt rim för dessa båda rader orkar jag nog inte. Det är ju jobbigt, ju!
Citera:
Du bör således vara nöjd.
Tack så hemskt mycket för synpunkterna, som sagt! Och ja, jag är faktiskt riktigt nöjd!