Jag har bytt
Stinner mot
Bulin. Det senare är nog historiskt rimligare, och dessutom är det fonetiskt närmare originalets
Bolger.
Ett problem med
Bulin är dock att det ur ett hobiskt perspektiv (precis som
Stinner) är mer uppenbart knubbigt än det engelska
Bolger. Ja, jag undrar hur många engelsmän som utan Tolkiens guidning associerar som Tolkien.
Ur den synvinkeln är det direktöverförda
Bolger som både Ohlmarks och Andersson har valt bättre. Men är det "svenskt"? Kamelen förordar även han
Bolger, och han konstaterar och undrar på sin
hemsida:
Kamelen skrev:
Faktum är att det är ett riktigt namn! Det finns ett antal personer med detta efternamn i Sverige. Om det är inflyttade engelska släkter eller om namnet är "ursvenskt" vet jag inte.
Ja och jo kanske, skulle man kunna svara. Det finns sjutton
Bolger på Ratsit. Att döma av förnamnen tillhör några av dem engelska släkter. Ja, en del av Bolgrarna är säkerligen inflyttade. Men de övriga? Går det att hitta namnet längre tillbaka i tiden? I folkräkningen från 1910 hittar jag en familj som består av en änka med en dotter och två söner. Ingen av kvinnorna bär namnet
Bolger, men sönerna (födda 1887 och 1889) bär namnet
Bolger Johansson. En sökning i dagspressen visar att det namn sönerna faktiskt använde var
Bolger. Namnet förekommer inte i någon tidigare sökbar folkräkning. En annan uppgift i 1910 års folkräkning leder oss till namnets ursprung. Alla familjemedlemmarna är födda i Ölmevalla socken, och där ligger ett
Bolg. Så där har vi det "svenska" namnets ursprung, även om det finns en viss osäkerhet om vem som först tog namnet och precis när det skedde.
Den bekante Jöran Sahlgren ger i sin namnbok från 1939 även
Bolg som förslag på släktnamn. Och han kommenterar i en "trailer" entusiastiskt sitt äktsvenska förslag:
Sahlgren skrev:
En hel del enstaviga ortnamn ha hittills undgått att bli upptagna som släktnamn. Jag har föreslagit bl. a. följande till hjälp för dem, som önska korta familjenamn: Arv, Balg, Bolg, Bron, Bräng, Bund, Dung, Gnöst, Grind och Hemb. Jag vågar inte hoppas, att alla i likhet med mig anse dessa namn vackra. Men ingen kan väl förneka, att de ha en äkta svensk ton, som för tankarna på ljudet av svärdshugg och kyrkklockors dån. ("Ortnamn som familjenamn", Nordisk familjeboks månadskrönika, mars 1939.)
Jöran kontrollerade naturligtvis att
Bolg inte redan var ett existerande namn och måste då ha förstått att
Bolger var det. Ändelsen -
er kan han dock mycket väl funnit främmande, vilket naturligtvis bara gjorde det mer motiverat att föreslå
Bolg. Den 2 november 1944 godkändes
Bolg som svenskt släktnamn. Ratsit listar idag tretton
Bolg. Tre är från Bolg i Stråvalla socken. Det finns även en
Bolg i Tolkiens Midgård, en ork. Jo, det där sista utesluter nog den äktsvenska formen
Bolg som hobiskt släktnamn.
Vad betyder då ortnamnet? Formellt lär det gå tillbaka på en fornsvensk stam *
bolgh- "svälla", här kanske med den sakliga betydelsen "vattensjukt ställe". Så faktum är att ortnamnets verkliga betydelse ger knubbiga associationer!
Så mycken lycklig slump! Ändå väljer jag inte
Bolger. Och anledningen är enkel. Man undrar inte över
Bulin på det vis som Kamelen i citatet gör över
Bolger. Såväl
Bulin som det snarlika
Bullin är idag visserligen ovanliga (sex respektive noll träffar på Ratsit). Kanske är de knubbiga associationerna anledningen. Men i Häradet är de hober och där är det 1897!