Nu får vi se om en liten historia jag diktat upp platsar här. Det är en återberättning av en historia av samma namn (
https://sv.wikisource.org/wiki/Gossen_och_fan). Detta är för övrigt mitt första inlägg här på forumet.
Gossen och fanEn gosse klipsk var ute och gick,
längs med landsvägen mot stan.
Han var en skojig och lustig prick,
men också full av trick.
Att knäcka nötter det var hans plan,
han sökte vägen med sin blick.
Fann han en nöt gav han den en knack,
ända tills att nöten sprack.
En maskstungen nöt han plocka opp,
längs med landsvägen mot stan.
Sen hörde han någon som sa stopp,
följt av ett otäckt skratt.
Bakom honom stod självaste fan,
genast kom gossen på ett spratt.
“Säg kan fan krympa sig på behag?
Det tror minsann ej jag.”
“Jo!” svara’ fan där de gick åstad,
längs med landsvägen mot stan.
“Låt se dig krympa till den grad,
att du ryms här i min nöt.”
Så in i gossens nöt for fan,
då täpptes hålet med ett spröt.
I fickan låg sen fan hela da’n,
längs med landsvägen mot stan.
Mot smeden styrde gossen sin fot,
“Kan ni krossa denna nöt?”
Hur han än slog stod nöten emot,
“Detta kräver nog nåt hårt!”
Trots större hammare och stöt,
var nötakraset ändå svårt.
“Jag ska väl få dig sönder ändå!
Mig kan du minsann ej rå.”
Smeden var vred och inget mer vill,
än att nöten mals till mos.
Med storsläggan drämde smeden till,
och nöten brast med en smäll:
så att smedjetaket flög sin kos,
det dåna utav skrammels skräll.
“Det var som fan” sa sme'n och fick svar:
"Det var just han det var."
Om någon kommer på förbättringar med dikten är förslag välkomna.