Túrin Turambar skrev:
Tre ringar för alvers kungar, under himlens prakt
Sju för dvärgars herrar, i salarna av sten
Nio för människor, under dödens makt
En för mörkrets herre på mörkrets tron allen
I Mordors land, i skuggornas dunkla trakt
En ring att styra dem, en ring att nå dem,
en ring att gripa dem och i mörkrets bojor slå dem
I Mordors land, i skuggornas dunkla trakt
Som sagt, kul med nya infallsvinklar! Tror inte jag sett den lösningen på rad 1, 3 och 5 förut. Jag gissar att det var "makt" som var utlösande, och så fick "prakt" och "trakt" hänga på för rimmets skull? Och det är ju så man får göra i övre delen av den här dikten: få till ena rimraden, den som känns viktigast, och sen försöka lösa vad den skall rimma på utifrån det. Undrar om det inte var så jag gjorde också, med mitt "blå/förgå/stå" och "sten/allen", med människoraden och dvärgraden som utgångspunkter. (Fast jag sneglade förstås också på Ohlmarks "blå".) Det är över huvud taget väldigt svåröversatt, det där
doomed to die, tycker jag, alldeles bortsett från rim och rytm. Det är ju inte "dömda att dö" som menas, för det låter mer som något en domstol beslutar. Kanske "vars öde är att dö" eller nåt sånt, om man hade kunnat strunta i rimmen? Eller "vigda åt döden"? "Under dödens ödesdom"? "Hänfallna åt förgängelsen"? "De dödsdömdas släkte"? Vet inte riktigt hur jag skulle vilja formulera det på svenska, faktiskt.
Det finns säkert olika åsikter om det, men själv hör jag i alla fall två huvudbetoningar på varje halva av de första fyra raderna. (Plus lite bibetoningar på en del av raderna.) Och det är de huvudbetonade orden som är de centrala för betydelsen. Alternativt kan man kanske tänka sig tre + två betonade, om man räknar t ex både
Elven och
kings som starka betoningar. Hur som helst får man de här nyckelorden att bygga runt:
Three / Elven / under / sky
Seven / Dwarf / halls / stone
Nine / Mortal / doomed / die
One / Dark / Dark / ThroneDet är en särskild poäng, tror jag, att just rimorden är de kanske mest kännetecknande för sitt folkslag av alla ord på raden, i och med att rimmet och slutpositionen lyfter fram de orden lite extra. Det här blir lite problematiskt i din första rad, eftersom "prakt" lyfts fram så mycket, som egentligen inte är så signifikant. Men det är ju snudd på omöjligt att lösa rimmen utan att göra avkall på det där någonstans. I mitt fall är det kanske "allen" som är det svagaste rimordet, även om man också kan ha synpunkter på "det blå" som synonym till himlen.
Sedan får du lite problem på rad fyra också, känner jag, där andra halvan helt enkelt blir lite för lång. Av de tre sista orden, vilka är de två huvudbetonade ? I min version har jag valt bort det andra "mörkrets" och bytt ut det mot bara "sin" för att undvika det problemet. Fast samtidigt är det ju synd att inte få med upprepningen... Hmm, jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag gillar "salarna av sten / på sin tron allen" eller min alternativa variant "bergsalars bon / på sin mörka tron" bäst ...
Rad fem och åtta, där håller jag med dig om att "trakt" är lite svagt, men dessutom tycker jag att andra halvan blir alldeles för lång – som rad fyra fast ännu värre. Men jag har inget bra förslag på hur du kan lösa det.
Dina rader sex och sju gillar jag! När jag ser det så här tycker jag nog att "nå/slå" trots allt ger lite mer kraft än "ge/se". Det är väl då "gripa" man kanske kan hitta andra alternativ till, plus att man kan pröva sig fram om "mörkrets bojor" eller "mörka bojor" låter bäst; just nu vet jag inte riktigt vilket jag föredrar. Men håller man sig till originalets form och enstaviga slutverb så blir det nog inte mycket bättre än så här! Ohlmarxisten argumenterar annars lite tidigare i tråden rätt övertygande för att tvåstaviga verb är att föredra, så det kan också vara värt att överväga. Man tappar den exakta stavelsematchningen med originalet, men å andra sidan har ju originalet lika långa verb på alla fyra ställena, så man förbättrar balansen i raderna lite grann. Det är nog ytterst en smaksak vad man tycker låter bäst.