En av fantasyns (och science fiction-genrens) riktigt stora, Ursula K. Le Guin, gick nu i måndags (22 januari) ur tiden, 88 år gammal.
Själv kommer jag främst att minnas henne för de tre första böckerna i
Earthsea-serien (svenska titlar:
Trollkarlen från Övärlden,
Gravkamrarna i Atuan och
Den yttersta stranden). Det slumpade sig så att det var den första fantasy jag någonsin läste, till och med före Tolkien, och jag blev helt betagen. Jag lånade dem på bibblan och läste om dem gång på gång på gång. Och dessa böcker tål verkligen omläsning! De är något av mitt ideal, så som jag själv skulle vilja skriva om jag skulle få ur mig en bok en gång. De är nämligen lättillgängliga, man kan läsa dem som rena äventyrshistorier och få ut mycket av dem redan som ung. (Jag tror jag var i åtta-nioårsåldern när jag först läste dem.) Men man hittar fler detaljer och större djup ju äldre och (förhoppningsvis) klokare man blir, tills man så småningom börjar inse vilka filosofiska mästerverk dessa böcker är. Detta är i min mening ett oändligt mycket bättre sätt att skriva "fin" litteratur än att vara medvetet svår för att framhäva hur intelligent och beläst man är. (Dock löper man ju risken att bli avfärdad av mindre begåvade recensenter som inte lyckas genomskåda den synbara enkelheten.)
Tack för allt, Ursula! Du öppnade upp fantasylitteraturen för mig och visade mig hur bra den kan vara. Det är en ovärderlig gåva.
(Hmm, tror jag måste läsa om Övärlden igen, på svenska den här gången. Det var alldeles för länge sen!)
En fyllig nekrolog (på engelska förstås) finns i New York Times:
https://mobile.nytimes.com/2018/01/23/o ... at-88.html