Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Munterik var bra. Låter mer bondskt och hobbitskt...
Hobbitskt, stavas det verkligen så?

Munterik smakar onekligen bättre i gommen än Munteriadoc, Muntiadoc med flera varianter.

Hobbitskt? Tja, nog verkar det vara rätt, Älva, även om det är en riktig tungvrickare. (I det här fallet verkar t o m Åke Ohlmarks-inspirierade varianterna hobskt eller kanske hobiskt fungera bättre... Ojojoj, hädelse! )

Hobbitskt måste nog ordet bli på svenska, ja. Jag stannade faktiskt själv till och funderade på detta, när jag använde ordet i ett annat inlägg relativt nyligen. Och kom fram till att detta måste vara det enda möjliga. (Vadå tungvrickare? "Västkustskt" det är en tungvrickare! )
________________________________________

Håller med om att Munterik låter betydligt bättre än de namn på xxx-oc jag har hört.

Den hänsyn man ev. ska ta vid bestämningen av detta namn är att namn bortom Brandywine (i Buckland och där bortom) sägs ha givits en viss keltisk prägel av Tolkien (enligt vad han säger t.ex. i Appendix F) för att återge en lite udda (äldre) klang som dessa namn hade i öronen på de flesta hobbitar i det egentliga Shire. (Givetvis var förstås de egentliga namnen inte keltiska, lika lite som några egentliga namn var engelska, se tidigare inlägg från Danne.) Å andra sidan uppfattas keltiska namn överlag säkert som mindre avlägsna av britter - som vet att de har även ett keltiskt ursprung före invasionen av angler och saxare - än de gör av oss.

Men Munterik kan nog hur som helst gå att svälja också som "keltiskt-klingande", kanske. Ser på någon hemsida att namnet "Cedric" ska vara keltiskt (med betydelsen hövding).

Det var passande att Du tog upp den keltisk-klingande kopplingen, Mårten. Jag funderade nämligen över om inte Munterik är alltför närbesläktat klingande. Det finns ju många -rik-namn i vårt och våra närmast besläktade språk. Att hitta lämpliga paralleller till förhållandet mellan keltiska (i det fallet de goideliska och britanniska undergrupperna) och det västgermanska engelska/anglosaxiska är inte lika lätt i en svensk kontext. Eventuellt skulle man kunna motivera en 'avlägsenhet' (peppar,peppar...) om man drar en parallell till utdöda östgermanska språk. (Munterik låter ju varken finsk-ugriskt eller slaviskt — såvida man inte ändrar det till Munteritj. ) Gotiska namn som exempelvis Teoderik (Theoderic m fl stavningsvarianter) skulle kunna ge en teoretisk motivation till Munterik, även om de naturligtvis är mycket mer närbesläktade än vad som gäller förhållandet till keltiska namnformer.

(Vad gäller gäller påståendet att goter, vandaler m fl skulle härstamma från södra Skandinavien/Götaland, så är det inte bevisat — vad än vissa lokalpatrioter med bestämdhet hävdar.)

Måste korrigera vad jag sa om Cedric. Det är tydligen ett engelskt namn vilket i och för sig möjligen kan vara baserat på ett walesiskt namn i stil med Cedrych, eller något sådant.

Jo, den där ändelsen -rik är nog förvisso tämligen germanskklingande, dessvärre, och inte så keltisk. Dock tycker jag Munterik, tack vare att det är trestavigt förmodar jag, låter lite mer avlägset och ålderdomligt än de vanliga tvåstaviga Erik och Henrik etc. Gotiskt som du säger. Det borde i och för sig kunna duga hyfsat, men om detta kräver ändringar av flera keltiskklingande namn till mera "gotiska" former är det väl tveksamt om det är värt det. Det där med totala rockader av språk och språkgrupper vid översättningen togs ju upp alldeles nyligen i denna tråd.

Men det vore ju väldigt synd om man inte kan använda Munterik. Det låter riktigt bra, det gör det.

Skulle man inte kunna stava det Munteric? Bara för att få det att verka lite ålderdomligare.

Jag var också inne på att man kanske kunde göra ändelsen till -ric -- det är viktigt att bevara det keltiska. I Buckland härstammade man från de stoors som bodde i Dunland i början av tredje ålderns 1600-tal, och då utvecklade en särpräglad dialekt; de flyttade till the Shires närhet senare än de flesta andra hobbits: därav den keltiska anstrykningen.

Att konvertera alla keltiska namn bör nog vara uteslutet, de fråga 7 A i nummer 7 av Frågespalten i år.

Trevligt att se att du tittar in, Gustav!

He he ... jag sneglar förbi så ofta jag kan. Hinner dock sällan skriva något.

Sarvi,

eftersom både anglerna och saxerna var germanska folk tror jag inte att det finns någon tydlig skillnad mellan dem och germansk kultur som vi associerar till. Jag instämmer följaktligen inte i din invändning.

Danne,

instämmer att Merlin inte motsvarar Gandalf. Jag är tyvärr inte tillräckligt välbevandrad i keltisk mytologi för att namnge lämpliga kandidater. Jag tog namnet mest som princip och eftersom det är ett namn som är välbekant.

Det var just själva principen jag tyckte var misslyckad.



Nej, vem är tillräckligt välbevandrad för att välja ut ett namn på en motsvarande keltisk lista med dvärgar, ett namn som bara förekommer på ett enda ställe i hela den fornnordiska skriftskatten, och som dessutom råkar betyda "stav-alv". Jag är det då inte, och jag betvivlar att någon sådan motsvarighet finns.

Huh? Vad finns det då för anledning att alls överföra begreppen till vad du avser med "germanskt", om de redan härstammar från en germansk kultur? Jag förstår inte din argumentation här, om jag ska vara ärlig. Please bear with me, det är fredag eftermiddag och jag är kanske lite trög. Det kanske vore lämpligt att definiera vad du menar med germanska och anglosaxisksa, förresten. Den germanska språkgruppen innefattar ju bland annat såväl forn-engelska som -frisiska, -frankiska -högtyska och -saxiska.

Danne,

min princip var enligt att allting skall få samma relation till svenska språket i den svenska översättningen som de har till det engelska språket i det engelska orginalet. Det har saknats en debatt om var gränsen skall gå för vad som skall översättas, att allt skall översättas verkar vara en vanlig uppfattning och detta var mitt principiella inlägg i detta. Jag ser det inte som praktiskt möjligt att göra, även om det kanske skulle bättre överensstämma med översättningsanvisningarna. Jag medger att mitt exempel var dragit in absurdum.

Sarvi,

De germanska språken var flera, kulturen behöver inte vara radikalt annorlunda för det. Ett germanskt språk som har ungefär samma anknytning till svenskan som anglosaxiska har till engelska är fornnordiska. Tyvärr saknas det skriftliga källor från folkvandringstiden, därför skulle man kunna utnyttja källor från nordtyskland, främst Östersjökusten.

Jag tror att den vanligaste uppfattningen är att allt som är på engelska i originalet bör översättas, och allt annat i stort sett lämnas därhän. Det är i alla fall Tolkiens översättningsanvisningar. Något annat är orimligt och ogenomförligt, om än intressant som en tankelek.

Andersson,
om vi följer ditt förslag om Rohan så går vi faktiskt emot Tolkiens egna översättningsanvisningar. Där skriver han uttryckligen vid varje ord på rohanska/old english att det ska lämnas oöversatta. Enda undantagen är de angliciserade/moderniserade formerna av rohanska ord, som Shadowfax eller Dunharrow. Att bända och anpassa översättningarna av "tveksamma" ord som the Shire har jag inget emot, men att helt sätta sig på tvären mot den gode professorns egna instruktioner är lite häftigt, IMHO.

Spelar det verkligen någon roll för läsaren om hoberna kallas för holbytla eller holrbyggvir eller om Eowyn heter Hestrsæll*? Det fåtal läsare som ser, förstår, bryr sig och tycker om transkriptionen till fornnordiska är säkert lätt räknade. Men du får gärna fortsätta att försöka övertyga mig, idén är intressant! Kanske är det så att jag ännu inte vant mig och att det är de berömda ryggmärgsreflexerna som ger sig till känna.
_________________________________________________________
*Nej, det här är säkert inte fornnordiska från just folkvandringstiden,
men jag tog vad jag hittade för att få till några mycket approximativa
översättningar. Ni förstår idén iallafall.