Sarvi skrev:
Även om jag förstår att det är totalt lönlöst ...
Lönlöst? 
Att framföra och argumentera för sina synpunkter? På vad sätt är det lönlöst?

Om ingen gör det, vad fyller då detta forum för funktion?
Eller menar du att just
jag är sällsynt blind och döv för andras argument!

Det hoppas jag verkligen inte. Själv uppfattar jag mig inte alls som den typen av person. Tvärtom är jag i högsta grad intresserad av att höra alla slags argument från dem som tycker
Riftedal är ett bra svenskt namn på Elronds dal. Jag har länge
bönat och bett anhängarna att komma med argument för sin ståndpunkt. Jag hoppas du inte tror att jag spelat teater när jag sagt att jag inte lyckats begripa vad som gör
Riftedal bra i andras öron; gör du? Det känns som att jag tvingats att på egen hand
gissa hur ni resonerar. Men då är det ju långt bättre att ni själva förklarar, tycker jag.
Så tack, Sarvi, för ditt motargument!

Givetvis vill jag, å min sida gärna bemöta det, men det tycker jag är tillåtet att göra i en diskussion, och jag hoppas inte att det får dig att känna att ditt inlägg varit "lönlöst".
Etymologi och språkliga lekarSarvi skrev:
... så vill jag ändå opponera mot att du kallar rift för ett lån från engelskan eller en ren nykonstruktion i svenskan. Även om vi ignorerar det dialektala rift, så är rift ett ord som ursprungligen kommer från fornnordiskan - dvs även svenskans rötter. Engelskans rift och även riven kommer just från detta gamla skandinaviska språkbruk. Etymologiskt kan man mycket väl "återinföra" rift i denna betydelse.

Fram tills nu hade jag uppfattat att grunden för att använda
rift som svensk översättning var det
dialektala bruket enligt SAOB. Nu verkar det som om du säger att detta är närmast irrelevant och att den verkliga grunden är att rift använts bland skandinaver i England. Ett intressant och oväntat argument.
Frågan är bara
vilka skandinaver som lärde engelsmännen ordet
rift. En viss antydan tror jag man får av vilka skandinaver det var som
var i England. Om vi sedan håller oss till kända etymologiska
fakta så begränsar sig dessa, såvitt jag vet, till vad som sägs
i SAOB om ordet rift:
ETYMOLOGI: [jfr sv. dial. rift o. rifte, stycke (av ngt), bukrev, vindstöt m. m., dan. o. dan. dial. rift, ngt rivet, rämna, rivande smärta, nor. rift, nor. dial. rift, ryft, ngt rivet, stycke (t. ex. av vävnad l. jord). isl. ript, upprivande (av köp), äv. konkret: stycke tyg; vbal- sbst. till RIVA v.²,]]
Här finns ingenting alls om något fornsvenskt bruk av
rift. Vad som finns är i stället hänvisningar dels till
dialektalt bruk i Sverige, Danmark och Norge 
, dels till
rift i de danska och norska riksspråken (samt i isländskan som
ript).
Jag är naturligtvis inte etymolog själv, men nog verkar det av ovanstående för mig som om
ordet rift börjat sin tillvaro som dialektord i såväl svenska som danska och norska, för att så småningom tas upp i de danska och norska - men
inte svenska - riksspråken. (Förmodligen därför att ordet hade större spridning bland danska och norska dialekter än bland svenska; av vad som hittills framkommit verkar ju ordets förekomst i svenskan varit extremt marginell.) Då kan det ha varit redan innan
rift ännu tagits upp i riksdanskan som det letade sig in bland angelsaxare.
Du vill vad jag förstår anta den raka motsatsen: Att ordet
rift en gång fanns i ett "standardskandiviskt" språk, i vokabulären och på tungan hos varje viking. Som sådant kunde det, bland andra standardskandinaviska ord, läras ut åt engelsmännen av "oss" standardskandinaver. Därefter glömdes ordet bort av just svenskarna (utom lokalt/dialektalt), till skillnad från bland danskar och norrmän, vilket ju var dumt eftersom vi svenskar då inte idag kan skryta med hur det var "vi" som lärde engelsmännen ordet
rift. Men det kan repareras genom att vi "återinför" ordet till rikssvenskan och på så vis korrigerar dumheter i etymologin.
Detta har för mig inte mycket med etymologi att göra! (Men mera med fritt spekulerande, möjligen rent av historierevision.)
Om jag nu låter spydig (:P

) vill jag genast göra några reservationer: För det första ser jag att även du använt citationstecken omkring "återinföra", vilket säger mig att även du är tveksam till om ditt ordval verkligen är etymologiskt/vetenskapligt försvarbart. För det andra kan jag naturligtvis inte
utesluta att det funnits ett allmänt bruk bland skandinaver, även svenskar, av ordet
rift. Jag ser absolut inget stöd för ett sådant antagande (tvärtom), men givetvis kan det finnas data okända för mig. (Den som vet mer än jag är välkommen att korrigera mig.) Och för det tredje kan denna typ av språkliga lekar - att försöka återskapa ett ursvenskt språk bortom kända etymologiska data - i vissa fall möjligen rent av vara försvarbar.
Men kliver man utanför, och "förbättrar", etymologiska data som du föreslår här, så vill jag ändå envisas med att kalla det
nykonstruktion. Tyvärr! Det gäller, rent principiellt tycker jag, även då utvidgningen verkar historiskt trolig, vilket jag personligen inte ser är fallet med
rift som ursprungligen allmänsvenskt eller allmännordiskt ord.
________________________________________
I ett
tidigare inlägg nämnde jag möjligheten att, om man desperat önskar sig arkaiskt klingande ord, gräva upp fornsvenska former ur etymologiska data. Exempelvis
rifna för
rämna enligt
SAOB. Jag känner mig egentligen måttligt entusiastisk även till ett sådant tilltag, men föredrar det definitivt framför de strövtåg helt utanför etymologins råmärken vi här diskuterar.