Axel Oxenstiernas ledande ställning berodde nog dock mindre på hans ämbete som
(riks)kansler än på hans personliga ställning och egenskaper. Rikskansler var ett av fem höga
riksämbeten från slutet av 1500-talet och till Karl XI (slutet av 1600-talet), men formellt bara det fjärde i rangordning. (Riksdrots räknades som finast, följt av riksmarsk, riksamiral, rikskansler och sist riksskattmästare.) Enl. Nordisk familjebok.
Ytterligare ett ämbete vars innehavare varit rikets ledande man är
marsk. Men även i detta fall är det (som Nordisk familjebok säger) nog mindre på ämbetet än på personen det beror. När
Torgils Knutsson som marsk styrde Sverige fanns ingen drots, säger Nordisk familjebok. Senare, under Magnus Erikssons minderårighet samt då han vistas utomlands, är det
drotsar som styr i hans ställe. (Se t.ex.
Knut Jonsson Blå och
Nils Turesson Bielke.) Ännu 1432 ansågs drotsämbetet innebära funktion som kungens ställföreträdare, enl. Svensk uppslagsbok.
1435, då de svenska stormännen tvingar unionskungen Erik av Pommern att tillsätta svensk drots och marsk (vilka hade varit vakanta dittills under unionstiden), är det således i första hand som drots de tänkt sig sin förgrundsfigur
Karl Knutsson Bonde. Detta nekas honom, och han får nöja sig med andrapriset, marskämbetet. Drots blir istället
Krister Nilsson Vasa. Under en tid styr dock drots och marsk gemensamt Sverige, och hjälps åt att slå ned folkresningar. Men så småningom utbryter full maktkamp mellan dem med drotsen på unionskungens sida. När det nya ämbetet
riksföreståndare uppfinns 1438, för marsken Karl Knutsson Bondes räkning, innebär det att drotsen utestängs från rikets ledning.
Dessutom är det förstås en signal mot kungen, och man kan nog säga att ämbetet
riksföreståndare skapades inte som ställföreträdare för
kungen, utan tvärtom för att markera att innehavarens fortsatta regerande
inte längre skulle vara ställföreträdande för (unions)kungen. (En delvis synonym, men nog mer utpräglat revolutionär, titel,
rikshövitsman, hade förresten redan nyligen instiftats.) Faktum är också att mycket få av de riksföreståndare vi även senare haft har ställföreträtt någon kung. Se vidare
om riksföreståndare och andra höga ämbeten.
Ett ämbete som däremot faktiskt inrättades just som kungens ställföreträdare var "
officialis generalis", vilket dock verkar ha varit mycket kortlivat. Det ges första gången 1344 åt en
Johan Kristineson, inför Magnus Eriksson vistelse i Norge och sedan 1348 åt
Israel Birgersson inför Magnus Erikssons första ryska fälttåg. (Men under hans andra, 1350-51 verkar drotsen
Nils Turesson Bielke ha regerat.) Till sist tillförskaffar sig den mäktige
Bo Jonsson Grip detta ämbete 1369. Bo Jonsson Grip tillträdde så småningom även ämbetet som drots, 1375, men vid det laget var han förmodligen ändå redan Sveriges mäktigaste man, kungen inberäknad.
Överlag är mitt intryck att ämbetet
drots (eller riksdrots), då det varit tillsatt, sedan åtminstone 1300-talet principiellt betraktats som det högsta av alla svenska ämbeten. Med undantag endast för
rikshovmästare (som under en period i praktiken ersatte drots) samt det tillfälliga påfundet "officialis generalis" och förstås riksföreståndare då sådana funnits.