Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Varför skulle han annars förändra och lägga till på varje sida i berättelsen?

Det var hur som helst Ohlmarks inställning, åtminstone senare. Han skriver i Tolkiens arv att om han hade fått översätta Silmarillion hade han gjort sitt yttersta för att göra berättelsen mer "spännande", vilket jag bara kan tolka som att han inte var främmande för att ändra för att nå sina mål.

Han beskriver ju också sitt översättningsarbete som att han först gjorde en råöversättning, för att sedan skriva om hela översättningen från början till slut. Inget konstigt med det, kan tyckas, men jag undrar om inte en hel del av misstagen/förbättringarna/förändringarna kom till i denna "omskrivning"...

å herre jistanes... ibland är jag glad att jag inte är så påläst som vissa. sådana här saker är ju direkt skrämmande! ju mer jag får veta om ÅO, desto mer hoppas jag att jag aldrig på något vis kommer likna honom om jag, som jag vill, lyckas bli översättare själv.

Danne,

jag använder samma metod när jag skriver. Först utkast, därefter renskrivning för att få det sammanhängande. Ohlmarks är inte annorlunda än majoriteten av de som skriver. Få skriver direkt utan att bearbeta det när stycket är färdigt. Bland översättare misstänker jag att en överväldigande majoritet använder samma metod.

"Om jag fått den till översättning hade jag i lojalitetens namn måst slå knut på mig själv för att i den svenska tolkningen söka maskera maskera denna tråkighet så långt det är möjligt. Jag hade sökt variera den stereotypa deklamationsstilen och gjort mitt allra argaste för att utveckla de små ansatser till spänning som finns."

Ur Tolkiens arv. En skrift skriven i affektion över det som Ohlmarks vara ett angrepp på hans person av Chr. Tolkien. Att hans omdöme om boken grumlats av konflikten kan man väl vara övertygad om. Tyvärr anser jag att motsvarande gäller den behandling Ohlmarks översättning får idag. Den ses inte objektivt. Det som är intressant är även att Ohlmarks inte skriver om en översättning, han använder uttrycket tolkning. Detta innebär tydligt att hans uppgift inte varit att få en exakt översättning, utan att göra en så bra historia som möjligt. Dvs samma uppfattning som Jackson haft med sin film. Båda tolkningarna bör ses som lyckade eftersom de varit framgångsrika kommersiellt. Vill man ha en ordagrann Tolkien läser man originalet.

Det är ganska orättvist att använda Tolkiens arv som argument mot Ohlmarks översättning, med tanke på hur radikalt han vid det laget hade ändrat uppfattning om Tolkien (eller i alla fall Christopher) och hur sur han var över att inte få översätta Silmarillion. Under tiden han gjorde översättningen (och långt därefter) hade han ju en helt annan inställning.

För övrigt vägrar jag att tro att missen Merry/Éowyn var avsiktlig från Ohlmarks sida. Den ändringen är av en annan art än de andra klåfingrigheter han ägnade sig åt, som handlade mer om språkliga utsvävningar och/eller dålig förståelse av engelska. Dessa är oförsvarliga nog utan att man behöver demonisera honom ytterligare.

Och en bra historia kan alltså bara uppnås genom att lyfta stilnivån, bre på ordentligt med adjektiv och adverb (en del utan belägg i originaltexten) och i allmänhet trycka orden längre ner i den semantiska tratten (som när han i De två tornen översätter "trees" med "pilträd")? Om det är dessa ändringar som gjort tolkningen kommersiellt framgångsrik, hur kan då Tolkien ha nått någon som helst kommersiell framgång med sin originaltext? Tillför ÅO:s ändringar verkligen så mycket?

[Här tänkte jag säga något om hans kunskaper i engelska, men de talar för sig själva.][/i]

Den stegrande kamelen,

Ohlmarks bristande kunskaper i engelskan var ju ett hinder för en bra översättning. Han valdes väl av förlaget för sitt svenska språk som de ansåg passa, inte för sina engelskakunskaper. Skall Ohlmarks eller förlaget kritiseras för detta?

Martinus,

jag tyckte Jacksons film var en bedrövlig tolkning samt en bedrövlig film. Det förhindrar inte att jag konstaterar att den varit uppskattad för kvaliteer jag inte värderar. Detsamma bör väl även gälla Ohlmarks översättning. Att en översättare använder sitt språk är närmast oundvikligt. En bra historia kan berättas på många sätt, Ohlmarks har skrivit på sitt sätt, Tolkien på sitt och Jackson har filmat på sitt. Alla har varit framgångsrika med sina respektive versioner. Förhoppningsvis kommer även Anderssons tolkning att bli lika uppskattad.

Problemet som jag ser det är att de offtast är den man får tag i när man vill börja läsa mer om Tolkien. Speciellt när man inte är kunnig i Engelska (som man var vid yngre år). Idag är det kanske ett mindre problem eftersom det har översatts en hel del fler böcker. (Även om de är lite Ohlmarxistiska. I "Sagan om ringens magiska värld" står det t.ex. att Malbreths profetia liknar den bibilska texten om Jesus uppstigande, och desutom citeras texten. Inte liknar de varandra på svenska, kanske på engelska men har inte läst den delen av bibeln på Engelska så....)

Du kan ha en poäng där. Jag har läst någonstans (om jag bara kunde minnas var!) att just det var en viktig faktor, plus att han var känd för att arbeta snabbt. Att hans engelska var dålig var säkert inte allmänt känt -- det framgår med all tydlighet att "lärdomsmonstret" ÅO (för att låna en fras från Sven Stolpe, IIRC) var bra på att slå på egen trumma. Kanske var den vitt spridda (men överdrivna) vetskapen om ÅO:s kunnighet också en av anledningarna till att man inte brydde sig om att korrekturläsa texten, men det är givetvis bara en spekulation från min sida.

Samtidigt tycker man dock att kunskaper i det språk man översätter från borde vara ett stort kriterium när man får jobb som översättare. Kanske hade ÅO lyckats bättre om han hade översatt LOTR från tyska, som han gjorde med Koranen...
Fast å andra sidan påstås han ha gjort tillägg och ändringar även i den översättningen (min tyska är minst sagt skakig -- t. o. m. sämre än ÅO:s engelska -- och min arabiska är mindre än obefintlig, så i det fallet har jag bara hörsägen att gå på).

Martinus,

det jag hört är att Ohlmarks valdes till stor del för sin översättning av Eddan. Denna översättning var väl från fornisländska. Jag vet inte om det existerade några verk översatta av Ohlmarks från engelska innan trilogin. Förlaget såg nog boken med ungefär samma ögon som de sett på The hobbitt, som ju översattes av Tore Zetterholm under namnet Hompen. Man ville ha en snabb och billig översättning av en person som hade ett bra rykte om att kunna göra en bra och fängslande berättelse på svenska. Om översättning följde originalet var det positivt, men det var inte prioriterat. Med Ohlmarks visste man att resultatet skulle bli läsvärt och komma ut relativt snabbt. Det var det man var intresserad av. Med facit i hand, med den uppmärksamhet som boken erhållit genom åren, den kritik som Ohlmarks har erhållit, så är det lätt att tycka att det borde gjorts annorlunda. När Ohlmarks började sin översättning var situationen helt annorlunda. Boken var relativt okänd, bara en översättning på holländska hann komma ut före Ohlmarks. Det var helt enkelt inte ett prioriterat verk, därav den skyndsamhet som präglade förlagets hantering. Att förlaget inte gjorde en nyöversättning som var redo på bokdiskarna till premiären av Jacksons filmer tycker jag dock är märkligt, det hade varit en naturlig koppling med ny film och ny översättning.

John-Henri Holmberg skrev för några år sedan en liten minibiografi över Ohlmarks under en debatt om Tolkienöversättningen på diskussionslistan Sverifandom. Där nämns det bland annat att Ohlmarks var tvungen att vara ruskigt produktiv bara för att hålla fogden från dörren. Det kanske är detta du har läst? Det tog mig ett bra tag att hitta Holmbergs inlägg, men här är det:

http://lists.lysator.liu.se/pipermail/s ... 02018.html

Ummm... Jag känner inte igen texten så det var nog inte där, men det är nog mycket möjligt att källan jag haft utgick från den här. Hur som helst, tack för länken! Mycket informativ!

Jo, man kan utan tvekan påstå att det var en givande länk.



Jag måste nog hålla med Den stegrande kamelen om att man inte kan avläsa Ohlmarks inställning till verket i Tolkiens arv - han reste trots allt land och rike kring som Sveriges store 'tolkienfortbildare' - utan att man snarare får söka anledningar i Ohlmarks och förlagets inställningar till verket när det köptes. Jag tror att precis som The Hobbit så sågs trilogin som en - om än omfångsrik - barn- och undomsbok och behandlades och översattes också som en sådan. Med andra ord lades mer tyngd på läslighet och dramatik än på språk, rytm och andra 'vuxensaker'.

Det som står att läsa i Tolkiens arv får nog snarast ses som ett tråkigt bevis på hur illa behandlad och undanskuffad Ohlmarks kände sig när kritiken mot översättningen började strömma in - för vi måste komma ihåg att han till en början höjdes till skyarna (av tex. Sven Stolpe) för översättningen av trilogin - och han mer och mer ifrågasattes i Tolkienkretsar. För den som känner sig manad finns alltid boken Tolkien och den svarta magin där Ohlmarks i elfte timmen lägger skulden för alla motgångar på Tolkien (J.R.R. denna gång, och inte Chrisopher) och där han även gör kopplingar mellan Tolkienindustrin och satanism och barnamord. Boken är skrämmande och samtidigt mycket sorglig, men det kan vara bra att ha läst den eftersom den ger en inblick i hur djupt Ohlmarks själv upplevde hela 'Tolkienkarusellen'. Roland Adlerberth lär ha beskrivit boken som en "stridsskrift", och det kan man onekligen hålla med om.

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan en översättning av en bok och en filmatisering av en bok (även om de båda naturligtvis är tolkningar) och det är att medel-läsaren överhuvudtaget inte tar i beaktande att det är en översättning man läser. Medel-läsaren tänker inte "det här är en bok av J.R.R. Tolkien, men jag får inte glömma att det faktiskt bara är en tolkning av Åke Ohlmarks", utan "det här är en bok av J.R.R. Tolkien som jag nu läser på svenska". Självklart vet man om att det finns en översättare någonstans, men medel-läsaren förutsätter naturligtvis att den svenska översättningen ligger så nära originalet som bara är möjligt.

Medel-tittaren, som ser filmen Sagan om Ringen, är på ett helt annat sätt medveten om att det man ser är en filmatisering, som krävt en hel del omarbete av ursprungsmaterialet.

När vi ändå är inne på ämnet ohlmarksiana så kan jag rekommendera ytterligare ett inlägg från Sverifandom. Den här gången kommenteras Ohlmarks bok om hans äventyr under andra världskriget:
http://lists.lysator.liu.se/pipermail/s ... 02643.html