Ergo skrev:
Tror du har fel. "buy" ska inte ses som presens, utan som en arkaiserande konjunktiv. (Mer välbekant i ett uttryck som "So be it", t ex.) Mitt översättningsförslag blir därmed något i stil med:
"Det är mig en dyrgrip, om än jag betale den med stor smärta."
eller kanske
"Det är mig en skatt, ehuru jag må ha betalt den med stor smärta."
Nja,
presens är det nog, vare sig du har rätt i att det är tänkt att läsas som
konjunktiv eller inte. Dvs. verbets tempus är presens, medan dess modus kan - så länge man bara har stavningen "buy" att gå efter - vara konjunktiv likaväl som vanlig indikativ.
Om vi börjar med den rena verbformen, så skulle ditt "betale" (eller "köpe") kunna motsvara originalets "buy". Däremot förstår jag inte alls hur du kommer fram till konstruktionen i ditt andra förslag.
Men sedan är frågan vilken betydelse en ev. konjunktivform kan tänkas bära. Med en
artikel i SvD till stöd tror jag man kan säga att i svenskan används
presens konjunktiv i princip uteslutande för att uttrycka
önskan (möjligen uppmaning). Kallas då också
optativ. Användning av konjunktiv (/optativ) i den svenska texten är nog därmed inte lämplig. (Smärtan är ju knappast något Isildur önskar eller manar fram.)
I engelskan gör man lite flitigare bruk än i svenskan av konjunktiv, men jag lyckas ändå inte riktigt tro på konjunktiv i originaltexten heller. Se t.ex.
artikel om konjunktiv i engelskan.
Jag håller alltså på att "buy" läses som vanlig presens indikativ ("=köper"). Andra med större grammatikkunskaper än jag är välkomna att rätta mig.