Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Då är vi två. När jag först läste detta, så associerade jag på samma vis och tyckte det var kul. Sedan kändes det billigt. Anspelningen, skämtet eller vad man ska säga finns väl inte hos Tolkien? Visst är det fyndigt, men inte en översättning. En ohlmarkism. [/quote]

Visst är det väl ändå en översättning? Bag End... Säcks ände... Nå, kanske inte helt exakt, men "Säckände" hade nog låtit ännu märkligare. (Ett något lantligare alternativ hade kunnat vara "Säckabonn" för "säckbotten", men det skulle säkerligen ha ställt problem när hobbitarna vitsar till namnet i tredje volymen och talar om Sharkey's End.)



Det är sant. Jag vill minnas att uppdelningen i två ord gjordes just för att undvika uttalet "Sexände", inte i syfte att bevara originalets tvådelning. Dessutom kom det, IIRC, från "konsulterna".



"I slutändan"... känns som om en smiley hade suttit fint där. LOL!

Nej, uppdelat är inte så vanligt (tror ärligt talat att jag bara hittade de två exempel jag nämnde), men det tycktes finnas mer än ett par stycken som slutar på "-ände".

"Alltför skämtsamt"? JRRT tyckte "Bag End" var helt OK, och detta är ändock en exakt översättning. Kan det inte ha uppfattats som ganska skämtsamt på originalspråket också? Baggins, Bag End, Sackville-Baggins...

(Lustig detalj: JRRT plockade namnet Bag End från sin fasters gård i Worcestershire, vilken hade fått sitt namn på samma sätt som Bilbos håla -- den låg i slutet av en väg.)

Vad jag menade var att kopplingen till "vägs ände" kändes som ett skämt. Jag vet inte om motsvarande uttryck finns i engelskan, men hursomhelst har jag inte gjort den kopplingen när jag läst LotR på engelska och undrar om engelsmän gör det. På engelska är kopplingen snarare till "återvändsgränd", och "vägs ände" är ju något annat.


Skulle bara kolla om du var med.

Nej, jag har känner inte till någon bra lösning. Men det hindrar mig inte att kritsera alla dåliga lösningar.

Det gör ju att unga läsare som har den senaste upplagan förstår precis vad det är du och Gustav kritiserar.

Ohlmarks går igen.

Fair enough. Möjligen är det fråga om den gamla principen "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna": återvändsgränden är ingen naturlig koppling på svenska, så därför tar man "säcks ände" istället (ehuru med något annorlunda betydelse.

Jag kontrollerade aldrig med den senaste upplagan. Det förekommer i vart fall i alla upplagor utom den senaste, så man får väl snarare se den senaste upplagan som en avvikelse från ett normalläge eller vad man nu ska kalla det.

Och det är därtill genomlöjliga fel som han aldrig skulle ha gjort. På näst sista sidan av Sagan om konungens återkomst har Gandalf Narya på sitt "ringer". Hur kan sådana konstigheter uppstå?

Nej, det är sant. Men varför kritisera och vilja ändra om du själv inte vet hur du vill ändra. I brist på bättre borde Säcks Ände räcka.

Varför får man inte kritisera utan att komma med förslag?

Måste jag välja mellan Bagger-Baggershus och Secker-Säcks ände, så väljer jag Bagger-Baggershus. Något bättre är kanske Bagger-Baggersbo.

Så kul med någon som är beredd att försvara Ohlmarks på ett seriöst sätt!

Men som jag förstår det så handlar diskussionen om översättningens kvalitet, och då har det väl ingen betydelse om Ohlmarks upptäckt något av felen senare?

Isengård-felet finns med i den illustrerade utgåvan som finns i butikerna i dag.

Säcks ände: "Bag End" är en ordvits -- engelskan anväder det franska lånordet "cul-de-sac" för "återvändsgränd": Tolkien gillade inte franska, så "Bag End" är en översättning av lånordet (men var det inte hans brors gård som hette så?). Godset ligger vid slutet av vägen.

På svenska var det svårt att knyta an till "återvändsgränd", men "vägs ände" kan man komma åt genom särskrivningen. Det finns alltså en ordvits som på detta sätt bevaras.

Särskrivningen "Bag End"/"Säcks ände" antyder en konstruerad eller nyare namnform, i kontrast till t. ex. det djupt inarbetade "Haysend" ("Hagsände"?).

Jag tycker verkligen att man bör få kritisera utan egna motförslag. Man kan ju ha en åsikt om något ändå.

Tack! (Men jag försvarar långtifrån allt. )


Diskussionen handlar nog om mer om än så, t.ex. handlar den om behovet av en nyöversättning. Låt mig citera Sagan om felen:


Jag tycker inte att de misstag som diskuteras i Sagan om felen är argument för en nyöversättning. De är däremot (underhållande och) goda argument för en revidering. Därmed inte sagt att en nyöversättning inte behövs. Jag är egentligen inte mot att nyöversätta, men misstag av den typ som redovisas i Sagan om felen duger inte som argument och den inställning som finns till Ohlmarks översättning utgör inte en bra grogrund för en nyöversättning, Erik Anderssons eller någon annans.

Antag att Ohlmarks och Norstedts sett till att misstagen blivit rättade redan i pocketupplagan från 1967. Vi hade ändå kunnat diskutera felen i originalupplagan och vad de säger om Ohlmarks som översättare. Men tror du att vi hade gjort det? Intresset för en sådan diskussion hade varit högst begränsat. De rättade misstagen hade blivit till kuriosa som man hade tagit lätt på. Berättigad och oberättigad kritik mot Ohlmarks hade säkert funnits ändå. Men det hade förhoppningsvis varit en annan nivå på diskussionen.


Och du ska se att det även dyker upp i den illustrerade utgåvan av Anderssons översättning när den kommer.


Vad jag tycker om denna ordvits har jag sagt i ett tidigare inlägg.

Tack!

Jag kan hålla med om att Ohlmarks direkta felakigheter i sig inte skulle behöva vara en grund för en nyöversättning. Men jag anser (som jag påpekat förut) att diskussionen kring Ohlmarks översättning alltför ofta snöat in på detaljer. Missförstå mig inte: detaljerna är oerhört viktiga (och "underhållande", för att citera dig), men min största invändning mot Ohlmarks tolkning är hur han har påverkat helheten.

Misstag kan alla göra, även om Ohlmarks gjorde oproportionerligt och slarvigt många, men min huvudsakliga kritik mot Ohlmarks är alltså hur han förvrängt och förvridit Tolkiens stil, språk och innehåll så att det som återstår är en skrattspegelbild av originalet.

En översättning kan aldrig bli en karbonkopia av originalet (för att citera mig själv), men betydligt närmre än Ohlmarks översättning måste man kunna komma.