Ergo skrev:
Hela dikten är, som nämnts, ett slags knittel. Varje versrad har en cesur (liten paus) mer eller mindre på mitten, och på vardera sidan av den pausen ska det finnas två starka betoningar.
Kul att vi är överens om betoningen!
Ergo skrev:
Därtill tycks Tolkien i alla rader utom sex och sju föredra att inte använda följden betonad-obetonad-betonad
Det där förstår jag inte. Rad tre till exempel har ju två sådana följder ("nine for mor" och "doomed to die").
Ergo skrev:
Mitt problem med dina två första rader
Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i salarna av sten,
är att det är alltför otydligt var de starka betoningarna skall vara.
Det här är nog mer en fråga om tycke och smak än något annat. Jag tycker helt enkelt att det låter bättre så här än i din version nedan. Men jag kan ju påpeka att det inte är en slump att "sju för dvärgars furstar" exakt matchar stavelserna i "seven for the Dwarf-lords", och att "salarna av sten" exakt matchar "in their halls of stone".
Ergo skrev:
Detta är emellertid mer problematiskt med "skuggorna" i raden
i Mordors land, där skuggorna rår
eftersom det gör att tyngden som måste ligga på "rår" framhävs sämre. Sedan är jag inte så svag för ordet "rår" eftersom det a) är något svårartikulerat med sina r-ljud, b) är en vardaglig form av det stilmässigt bättre "råder".
Här har du en poäng! Det vore kanske bättre att korta ner det till "där skuggor rår". Jag skall fundera på saken.
Angående ordet "rår" så håller jag lite grann med dig. Det är ju valt främst för att det rimmar och inte för sina estetiska kvaliteter. Hade jag varit befriad från rytm- och rimhänsyn så hade jag nog föredragit Ohlmarks "skuggorna ruva", som är ett tilltalande uttryck. Men med de begränsningar som finns är "rår" det bästa jag kan åstadkomma (i viss konkurrens med "står"), och jag tycker att det duger.
Ergo skrev:
Tre Ringar för Alvkungar under det blå,
Sju för Dvärgfurstar i salar av sten,
Nio för Människor som dödens väg skall gå,
En för Mörkrets Furste på sin mörka tron,
i Mordors hägn, dit solen ej kan nå.
En Ring att finna dem, En Ring att ta dem,
En Ring att styra dem och ned i mörkret dra dem,
i Mordors hägn, dit solen ej kan nå.
De två första raderna har jag redan nämnt. Tredje raden är ju samma version som jag själv hade tills nyligen, och jag tycker den fungerar utmärkt. Enda bristen är de uteblivna allitterationerna. Rad fyra är också en version som jag har bollat med tidigare. (Förutom att du valt "furste" istället för "herre", vilket inte är kompatibelt med hur uttrycket "the Dark Lord" översätts av Erik Andersson i löptexten. Men det finns ju inget krav att anpassa sig till honom!) Det här är förmodligen den bästa översättningen sett till bara den här raden, men själv föredrar jag att ta en (i mina öron) mycket liten försämring för att istället få till rimmet.
Femte raden... Nja, jag vet inte riktigt. Ordet "hägn" ger åtminstone mig lite för små associationer, det är svårt att förknippa det med ett helt stort rike. Men det är ju en subjektiv bedömning från min sida. Problemet med "dit solen ej kan nå" är, tycker jag, att det ger fel bild. Om solen nämns så är det solen läsaren tänker på, ordet "ej" når inte ner till det undermedvetna.
Kul med ett nytt förslag på enstaviga verb på rad sex och sju! Ett stort plus får du för att verbvalet ger möjlighet att täppa till hålet i rytmen som finns i Olssons version med ordet "ned". Men i övrigt är jag inte så förtjust i "ta" och "dra". Svårt att argumentera för tycke och smak, men de faller mig helt enkelt inte riktigt på läppen. Ordningen blir ju inte helt lyckad heller, när inte "styra" kommer först, men jag förstår att du tycker att man måste finna dem innan man kan ta dem. Kanske om det gick att knô in "bedra" istället? "En ring att styra dem, en ring bedra dem, en ring att fånga dem och ner i mörkret ta dem"... Nja, jag vet inte. Inte helt lyckat med det utelämnade "att", kanske.