Ergo skrev:
Då måste en av oss ha fel... och det är inte Ergo, menar Ergo.
Fel och fel. Jag har noterat att du gillar det begreppet, men själv tycker jag det är ganska ointressant i det här sammanhanget. Vi verkar läsa betoningen olika, helt enkelt. Något facit finns väl inte, om inte Tolkien har efterlämnat det i någon ännu ej upphittad gömma.
Till att börja med skiljer jag mellan rytmbetoning och hur dikten låter när den läses. Det är ju inte "fint" att deklamera poesi strikt efter metern, och man läser gärna på ett sätt som lyfter fram innehållet snarare än grundrytmen.
Jag uppfattar denna grundrytm, alltså den grundtakt efter vilken versen är skriven, så här (betonade stavelser i versaler):
THREE Rings for the ELVen-kings UNder the SKY,
SEVen for the DWARF-lords IN their halls of STONE,
NINE for MORtal Men DOOMed to DIE,
ONE for the DARK Lord ON his dark THRONE
Det är bara på det här viset dikten hänger ihop för mig och uppfyller de krav på regelbundenhet som jag ställer för att över huvud taget börja prata om meter. Skulle jag däremot läsa dikten högt skulle jag förmodligen betona mer så här:
THREE RINGS for the ELVen-KINGS UNder the SKY,
SEVen for the DWARF-LORDS in their HALLS of STONE,
NINE for MORtal MEN DOOMed to DIE,
ONE for the DARK LORD on his DARK THRONE
Men det senare skulle jag inte kalla meter, eftersom det inte följer något mönster som jag kan urskilja utan växlar friskt från den ena raden till den andra. Det är därför inte heller något som känns relevant, tycker jag, att bevara i en översättning. När väl översättningen är gjord, utifrån den grundrytm jag nämnde ovan, så får man väl i högläsningen anlägga de konstnärliga vibbar och betona de betydelsebärande stavelser man tycker känns lämpliga, precis som man gör med originalet.
Du håller säkert inte med om det här, Ergo, men då får du väl tycka att jag har fel då!
Rosie skrev:
Kamelen: kanske lite kulspruta över "dödliga män" varianten. Men eftersom du spikat ska jag kanske inte lägga mig i längre. Hyschhh... *Tassar försiktigt ut igen*
Jag hade föredragit ett tvåstavigt framför ett trestavigt ord, det håller jag med om. Men "döda män" har inte riktigt den innebörd jag var ute efter...
Jag tycker att man utan vidare kan leva med den extra obetonade stavelsen, och att detta är bättre än att t ex använda "människor" och spola allitterationen. Men som med allting annat i den här diskussionen är det förstås en smaksak!