Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Men samtidigt har vi ju det där med att översättningen skall ge svenska läsare en läsupplevelse så lik den engelsmän får av originalet som möjligt. Detta åstadkoms väl knappast genom att modernisera språket.

Nej, men det ger oss en läsupplevelse som är så lik den engelsmännen fick på 50-talet som möjligt.

Jag har inget emot språkdiskussioner men det har blivit väldigt upphakat på att komma med nya (ibland väldigt långsökta) argument för ett ord som redan har diskuterats med samma argument i 15 sidor. Att ni inte ska få diskutera sa jag aldrig, jag sa bara hur det kom sig att jag skrev i tråden trots att jag har slutat läsa de flesta inlägg i den.

Samtidigt så ska man ju få känslan av att Midgård var ett land som existerade för mycket länge sen och då duger det inte med att Sam hängde i baren och att Bilbo fixade party.

Fast (återigen samtidigt) hobbitarna är ju anakronismer i Midgård. De talar ju en betydligt modernare engelska än de flesta andra folk.

(Därmed inte sagt att Sam ska hänga i baren... )

Nej de andra var ju mera högtidligare i sitt tal. Men det skulle kännas bättre om hobbitarna talade mera "bonnigt" och jordnära för att få rätt effekt. I mitt tycke alltså.

Det är ju sant. Bra replikerat! Men är det självklart att det är det man skall eftersträva, snarare än att försöka tangera den läsupplevelse som dagens engelsmän får?

Hm, jo, i det här fallet tycker jag nog att det är ganska självklart (för mig!). Enda anledningen att hobbitarna talar ett påfallande anakronistiskt, modernt språk är väl att de ska kännas som "vi" och "nu" (i kontrast mot alla exotiska folkslag de stöter på i resten av Midgård), och det gör de ju inte om de känns som "engelsk landsortsbefolkning" och "på 30-, 40- eller 50-talet" ...

Däremot bör man nog vara försiktig med moderniseringen - det ska väl snarare kännas som en "tidlös modernisering" (intressant kontradiktion ...) än som specifik nutid. Den engelska landsortsbefolkningen är ju svår att komma ifrån: man kan inte gärna byta ut den hemtrevliga piprökningen mot en snabb urban cigg, t ex. Den bästa lösningen borde därför vara att varsamt anpassa språket efter ett språkbruk som inte känns vare sig påfallande modernt eller påfallande arkaiskt - med andra ord ett nutida språk, men utan hippa inne-termer.

Det är nog självklart i översättningsindustrin. Men jag håller egentligen med dig. Det borde inte vara helt självklart. Det är två olika typer av översättningar och jag tycker att det är synd att det inte görs fler översättningar där man försöker behålla språkets patina. Vad det gäller Tolkien upplever jag inte det här som en stor fråga. Texten känns inte 50-talsaktig på engelska.

Hmm, det där låter ungefär som
vilket ju är vad jag skrev från början!

Njaej, jag menade att man kan utgå från dagens svenska, men undvika ord som uppenbart sticker ut som moderna. Jag tror att de flesta ord som introducerats efter 40-talet, då han ju avslutade sitt verk, trots allt inte alls sticker ut som alltför moderna. Sedan må du och jag och diverse etymologer och andra etymologiintresserade känna till att de är introducerade på t ex 60-talet, men jag har ändå svårt att se det som ett problem.

Egentligen ser jag ingen principiell skillnad mot översättningen av Shakespeare (som ju fortfarande är fullt läslig för moderna engelsmän, om än vissa ord kommit ur bruk och/eller skiftat betydelsenyans) - och där kan man inte gärna undvika alla ord som introducerats efter 1500-talet.

Eller vilket år menar du att man skulle dra gränsen mellan översättningsprinciperna?

En helt annan sak hade, som sagt, varit fallet om det hade varit en bok som utspelar sig i den tid då den skrevs - i så fall hade det däremot funnits starka skäl att ge en [försiktig] touche av den tidens språkbruk.

Om vi för ögonblicket bortser från kväkandet ovan, som ju diskuterats i tråden "Fel i Ringens brödraskap", så har jag också en annan synpunkt, som kanske passar bättre i den här tråden:

Vad finns det egentligen för anledning att översätta unnatural till "hemskt" istället för "onaturligt"? Jag har fått känslan, på de ca 100 sidor jag hittills läst av nyöversättningen, att det finns många sådana här exempel, där de mest närliggande svenska orden inte har valts, till visst men för nyanserna i texten.

Ofta får jag intrycket att det i seriösa översättarkretsar ses lite grann ner på raka översättningar, att det är för lättköpt på något sätt. (Jämför t ex med översättningar av filmtitlar och liknande.) Översättare med självaktning föredrar att formulera om en aning, verkar det som. Är det kanske en hälsosam vaksamhet för det faktum att likalydande uttryck inte alltid betyder riktigt samma sak på svenska som på engelska, som gått till överdrift och gjort att raka översättningar skys även när de hade fungerat?

Man kan alltid diskutera det exakta ordvalet, men jag tycker nog spontant att det låter litet onaturligt att skriva "låt honom inte förvandla mig till något onaturligt". Det är naturligtvis fullt korrekt svenska och motsvarar exakt originalets ordval, men jag tror ändå inte att det är ett naturligt ordval i sammanhanget om man ser det självständigt och bortser från vad det är man översätter. "Onaturligt" låter helt enkelt litet ... onaturligt som uttryck här. Det låter helt enkelt korrekt men översatt, när det hellre bör låta som om det vore själva originalformuleringen.


Jag har faktiskt en liten, vag släng av samma känsla. Däremot stör det mindre än motsatsen, dvs där folk valt en ordagrann översättning som inte låter fullt naturlig på svenska. Det är ganska ofta man läser översättningar som innehåller ett fullt korrekt språk, men där man ändå får en gnagande känsla av att det låter översatt. Ofta kan man ju också ganska lätt se på översättningen vilket språk den är översatt ifrån - trots att det som sagt är fullt korrekt svenska.

Den textsnutten tycker jag också verkar ologisk. Unnatural till hemskt?
Om det då verkar krystat att säga onaturligt (vilket jag inte tycker) så skulle man väl kunna skriva konstigt i stället för att ändå bevara känslan av förvandling inte skräckvarelse?

Även jag tycker nog det känns som om man missar något med "hemskt" istället för "onaturligt".

Att Andersson i hastigheten råkade gallra bort den direkta översättningen, och tyckte att han jämnade till läsbarheten genom att ersätta till det mer lättsmälta "hemskt", kan jag möjligen hysa någon liten förståelse för. Men nog är mitt intryck att han gick alldeles för hårdhänt fram med raspen här. Frågan är ju också hur naturligt och utslätat originalets "unnatural" egentligen låter? På rak arm kommer jag inte på att det har så mycket annan klang än svenska "onaturligt". Och Tolkien kunde ju också ha skrivit "horrible" eller "awful" (exempelvis). Men det gjorde han inte. Om "onaturligt" får den svenska läsaren att tänka till lite mer än "hemskt" gör, så är det alltså kanske inte alls fel här.

Den mer generella frågan är knepig. Anglicismer sticker omedelbart i ögonen, medan 100% svenskklingande felöversättningar naturligtvis inte gör det. Men därmed är det ju inte sagt att det senare är bättre än det förra. Jag vet inte hur mycket man kan generalisera - det kan säkert skilja mellan olika översättare - men jag delar nog ändå Kamelens känsla av att många översättare tenderar att sky raka översättningar alldeles för mycket. Kanske hör Andersson dit? Det kan nog hända att det bland många uppfattas som mindre skadligt för äran och prestigen att bli kritiserad för man tagit sig allt för stora artistiska friheter vid översättningen än att bli ertappad med en anglicism.