Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Japp! "Stride" är ett stort steg, ett kliv, och med ändelsen "-er" blir det alltså någon som utför denna aktivitet. Alltså ungefär "klivare".

Tur att det inte blev Klivaren i översättningen

Alltså, namnen är inkonsekvent översatta, en plats som heter något på ett ställe kan heta något annat ett par sidor senare. Exempel på inkonsekvenser:

Butterbur = Smörblomma, Bytteson
Chubb = Knubb, Låås
Deeping Coomb = Klyfte dal, Klyfte dalkjusa, Djupe dalsänka, Djupe dalkjusa
Dwimorberg = Dwimorfell, Dwimorfjäll, Dwimorberget, Dwimorbergen
Far Downs = Fagra höjderna, Hedlandet, Nedre sluttningarna
Ford of Bruinen = Björnavad, Björnevad, Vadstället vid Bruinen, Bruinens vad
Gap of Rohan = Rohanpasset, Rohans klyfta, Rohans gap, Rohans stora folkport, Gapet, Passet vid Rohan
Gladden Fields = Ljusa slätterna, Ljusa fälten, Glitterslätterna
Gulf of Lune = Lunabukt, Lunas bukt, Månbukten, Mångolfen
Langstrand = Långa strandremsan, Långestrand, Långelinje, Långerad
Isengard = Isengård, Isengard, Isendal, Isendor

Puh... Och detta var blott ett litet smakprov.[/quote]

Tackar för hjälpen
men är det verkligen i samma bok felen ligger? och flera av översättningarna kan ju ha en naturlig förklaring.
¨
exempel person1 jag såg dom vid Rohans gap person2 jaha du mnar vid gapet? exempel; alv fort till björnavad! dvärg ja mot vadstället vid bruinen. Dialekt helt enkelt. Här ska man skilja på städer och platser städer heter ju ofta detsamma medans platser kan heta mycket olika eller är jag helt ute och cyklar?

Men grejen är ju att Tolkien i originalet använt samma namn på alla ställen. Då finns det ju inget berättigande för att översättaren plötsligt byter namn mitt i.

PS. Är du möjligen nära släkt med "Den blå trollkarlen"? Ni verkar båda ha ungefär samma problem med citeringsfunktionen, i alla fall.
Använd knappen "Citera" uppe till höger i det inlägg du vill svara på så går det lättare!

Ja, den naturliga förklaringen är att Ohlmarks var slarvig. Och en del av inkonsekvenserna ligger ibland t. o. m. inom ett och samma stycke. Isengårdsvarianterna är ett sådant, men det är rättat i den senaste tryckningen av ÅO:s text.

Och nej, det handlar inte om några dialektskillnader. Det handlar om att "Ford of Bruinen" använts på (påhittat exempel eftersom maten står på spisen och jag inte har tid att leta i texten) fyra olika ställen i originalet, och detta har översatts på fyra olika sätt i översättningen. Och den enda förklaringen är slarv.

det ända som händer är ju att det står [quote] så där snyggt i början och slutet.

[quote="Ja, den naturliga förklaringen är att Ohlmarks var slarvig. Och en del av inkonsekvenserna ligger ibland t. o. m. inom ett och samma stycke. Isengårdsvarianterna är ett sådant, men det är rättat i den senaste tryckningen av ÅO:s text. [quote]

precis rättat vid den senaste tryckningen. Vet har det har sagts förrut. men det var inte ÅO:s fel utan Förlagets de skulle lagt lite pengar på något som heter korrekturläsning

Fast grejen är att det skall stå [quote] i början och [/quote] (med snedstreck före) i slutet...

Och så måste BBCode vara aktiverat, förstås. Det gör du genom att undvika att bocka för en kryssruta under textrutan när du skriver ditt inlägg. Men det var ju bevisligen aktiverat i ditt näst senaste inlägg, eftersom du lyckades citera mig!

Korrekturläsning syftar väl snarare på att hitta stavfel och så'nt, inte att styra upp översättarens inkonsekventa användning av namn...

jo men står det isengård först så är ju isengard en felstavning? även om jag fattar vad du menar

testing testing

Formen "Isengård" dyker inte upp förrän i Sagan om de två tornen i alla tryckningar före 2002 (?). I Sagan om ringen är det Isendal, Isendor och Isengard som gäller.

Som redan påpekats så går korrekturläsning framför allt ut på att leta stavfel och syftningsfel och sådant. Dessutom hade Ohlmarks ett sådant utomordentligt gott rykte som översättare att ingen förmodligen brydde sig om att jämföra med originaltexten (hur han hade fått det ryktet är en gåta, men han verkar ha varit duktig på att göra PR för sig själv). Men du har en poäng -- texten borde ha korrekturlästs så man hade sluppit alla dessa "sen" istället för "sedan" mitt i den löpande texten.

Och hur man än vänder och vrider på det -- om ÅO:s text är korrekturläst eller inte -- så är det ändå en enastående prestation att få till TVÅ olika försvenskningar av SAMMA namn i SAMMA stycke.

Men är det inte så med nästan alla riktiga grodor (korrekturfel och annat) när man väl får syn på dem, så är det obegripligt hur det kunnat slippa igenom?

Jag har inte velat lägga mig i debatten med Ohlmarks förespråkare, helt enkelt för att jag tycker att diskussionen är onödigt långdragen och tjatig. Den går så mycket ut på att personer för Ohlmarks stångar sig blodiga för sina subjektiva argument, medan de låter hur många argument till förmån för EA:s eller vems som helsts annan översättning passera utan att vilja förstå dem, till synes för att argumenten går emot "Den ofelbare". Visst har de hävdat att Ohlmarks visst inte var ofelbar, men så fort det är sagt, fortsätter argumenterandet som i alla fall går ut på att han nog (nästan) var ofelbar. Puh!

Jag har också älskat "Sagan om ringen". Men bortsett från att Ohlmarks gjorde den "svensk" så är det inte på grund av - utan trots hans "insatts" som jag har älskat den. Tack, Åke, för att du gjorde den svensk!!!! (nöjda?) Vad synd att du inte gjorde det bättre!

Och nu vill jag komma med ytterligare ett "fakta" som talar emot Åke som såväl översättare som författare. Ett "fakta" som har förstört för Tolkien som författare, till viss del...

Tolkien:
I hope you are all enjoyingyurselvesas much as I am. Deafening cheers. Cries of Yes (and No).

Andersson:
Jag hoppas ni har det lika trevligt som jag. Öronbedövande hurrarop. Några som skrek Ja (eller Nej).

Ohlmarks:
- Jag hoppas ni har lika trevligt som jag själv! Öronbedövande hurrarop, ja-rop - och ett enstaka nej av någon originell lustigkurre.

Ohlmarks gör ett mycket allvarligt fel, och detta är (som så många gånger förr här) bara ett av otaliga exempel. Ohlmarks fel är att han tolkar in andemeningen och viker ut den i sin text. I Bilbos citat finns inget utropstecken. Det får man tänka sig. Och - viktigast av allt - Tolkien förklarar aldrig No-et eller på svenska Nej-et. Det behövs inte. Han litar på sin läsare. Detta ger läsaren värdighet. Ohlmarks litar inte alls på samma sätt på sina läsare.
Överallt lägger han in extraförklaringar, som om vi svenskar annars inte skulle förstå briljansen i Tolkiens text. Eller alternativt, (vilket jag pinsamt nog tror är den mer korrekta förklaringen till hans otaliga tillägg) Ohlmarks ville själv briljera med att han förstått skämten. De var så lustiga så han ville förtydliga dem.

I bästa fall återstår skämtet, men eftertanken hos läsaren - den där tankepausen när man som läsare får göra det som är varje god författares plikt och intention, man får vara med och skapa boken - den eftertanken försvinner.

Inom författarkretsar talar man om att 50 % står författaren för, 50 % står läsaren för med hjälp av sin fantasi och sitt engagemang. Kunde du inte ha givit oss det förtroendet och den glädjen Åke?

Randalin, jag håller naturligtvis med dig om att Ohlmarks gör ett onödigt tillägg (eller om det var Tokien i den första upplagan).

Men ett exempel visar inget. Jag kan ju kontra med det här som väl inte behöver någon närmare kommentar.

Tolkien: ... and old Gorbadoc keeping a mighty generous table ...
Andersson: ... och gamle Gorbadoc hade ett välutrustat kök ...
Ohlmarks: ... och Gordadoc höll alltid frikostigt bord ...

Försöker mig dock på en närmare kommentar:

Ett välutrustat kök är kort och gott en god svensk motsvarighet till mighty generous table.

Det där med Tolkien i första upplagan skulle vara intressant att få veta, förresten. Vi hackar på våra översättare, och så har de kanske varit jätteduktiga.