Markeringen äv. och rekommendationer i SAOL
Detta är en fortsättning på diskussionen påbörjad i tråden
Diverse funderingar.
Citat ur SAOL
Sture Allén (i förordet till SAOL, 12:e upplagan) skrev:
Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, ofta kallad SAOL, är till sin natur en samling rekommendationer. De gäller först och främst stavning, uttal och böjning av ett stort urval ord. Rekommendationerna har sin grund i språkets strukturella egenskaper och i språkanvändningen.
Svenska Akademien (i SAOL, 12:e upplagan, inledningen, avsnitt 5) skrev:
Liksom tidigare finns två rekommendationsnivåer. Om ett uppslagsord har ett likvärdigt alternativ anges detta med markeringen "eller" (el.). Om ett uppslagsord har ett alternativ som också är möjligt men som rekommenderas i andra hand anges detta med markeringen "även" (äv.).
Svar till KamelenDen stegrande kamelen skrev:
Vad Sture Allén skrev tolkar jag som att Svenska Akademiens Ordlista i sin helhet utgör en rekommendation, det svenska språk Akademien förordar, utan att de för den skull vill hävda att det är det enda sättet att prata svenska på.
Sture Alléns yttrande är väl tämligen rättframt och klart. Men jag håller naturligtvis med dig om att beteckningen
rekommendation, för varje stavning, uttal och böjning angiven i SAOL, signalerar att det
inte finns något absolut förbud mot att använda helt andra.
Den stegrande kamelen skrev:
Vad gäller markeringen "äv." så tolkar jag den som att den primärt indikerar hur utbredd användningen av de olika formerna är; att den andra formen är mindre vanligt förekommande än den första.
Den primära grunden för Svenska Akademien att i SAOL alls
ta med (dvs.
rekommendera) ord, stavningar och böjningar är säkert hur utbredd användningen är. Likaledes är olika alternativs vanlighet i språkbruket den primära grunden för huruvida de ska separeras med
el. eller
äv., eller om det mindre vanliga alternativet helt ska utelämnas ur SAOL. Vanlighet är
inte den enda grunden. Även "språkets strukturella egenskaper", som Sture Allén säger, kan påverka vad som rekommenderas. (Inte minst SAOL:s stavningar av engelska låneord kan ev. avvika från bland svenskar faktiskt vanligaste bruk.) Men vanligheten är den dominerande grunden. Detta framgår av förord och inledning till SAOL.
Observera dock att detta gäller allmänt, för
alla rekommendationer (ord, stavningar, böjningar) i SAOL, och att
ingenting av detta sägs i förklaringarna av just markeringarna el. och äv.!Den stegrande kamelen skrev:
Däremot tolkar jag det inte som att den på något vis är mindre korrekt.
Inte "likvärdigt" är vad SAOL faktiskt säger om
äv.-alternativet.
Den stegrande kamelen skrev:
Denna markering kan vara bra att ha om man är obekant med ordet och inte har någondera varianten i sitt ordförråd. Då föreslår SAOL att man primärt tillägnar sig den förstnämnda formen (dvs de "rekommenderar den i första hand").
Jag förstår helt enkelt inte varifrån du får detta. Varför skulle orden rekommendation/rekommendera i SAOL syfta på rekommendat
bruk i andra fall men på rekommenderad
inlärningsordning i just detta?
Då skulle man väl i princip lika gärna kunna säga att den norrlänning som redan lärt sig "en skåp" (utanför SAOL) inte behöver bry sig om rekommendationen "ett skåp" (i SAOL)?
Den stegrande kamelen skrev:
Har man däremot redan den andra formen i sitt naturliga språk så ger SAOL här bekräftelse på att denna form betraktas som fullt korrekt, om än som sagt inte lika utbredd, och att det är fritt fram att fortsätta att använda den.
"Fullt korrekta" eller "korrekta" eller "inkorrekta" former talas det om i SAOL lika lite som "förbjudna" och "tillåtna" stavningar och böjningar. Det man faktiskt kan utläsa ur SAOL är att ett
äv.-markerat alternativ är
inte likvärdigt med förstahandsalternativet, men ändå mer rekommendat än ett alternativ helt utelämnat ur SAOL.