Mycket intressant länk av den Stegrande Kamelen. Placerar dunländningarna i ett helt annat ljus än man kanske är van vid. Måste själv erkänna att jag inte trodde att de alls var besläktade med mellanfolken (av vilka de som fortsatte till Beleriand blev Edain). Särskilt gillar jag att de alltid var fiender till orcherna och att de hamnade på samma sida som dessa under ringens krig var ett groteskt undantag. Ligger nära till hands att anta att inte ens Sarumans manipulativa förmåga kunde påräkna stöd från alla deras kungar och stammar, snarare att de olyckliga som användes för prokreation av halvorcher till viss del torde ha varit rövade kvinnor ur deras egna (dvs, t.ex konkurrerande ätters) led.
Vad jag undrar är emellertid vad som kan ha hänt med Eriadors mellanfolk post Arnors arvriken. Texten säger följande:
Citera:
When also Arthedain, last remnant of the disintegrating Northern Kingdom, collapsed, the history of the Middle Men in Eriador had come to an end. Till the Fourth Age, former Arnor never was repopulated. "In Bilbo’s time great areas of Eriador were empty of Men", (DM) and within a hundred leagues from the only survivors, the pre-Númenóreans of Bree, and even further from the Lossoth in the far North, no significant Mannish settlements were found any longer. (FR) The South never attempted to resettle the North Kingdom. Gondor had no interests to defend there, and the other peoples were both not numerous enough and too superstitious to immigrate in large numbers into the vast, desolate regions. The city of Tharbad (where once a large population of pre-Númenóreans may have dwelt in the suburbs) became the Ultima Thule to the Southern Kingdom beyond which was lying an almost mythical country, full of strange, otherworldly creatures, such as Elves, Dwarves, Orcs, and probably worse. Finally, after a long and dreadful winter, even Tharbad was inundated and fell into ruin, and its Bridge was no more. The river Greyflood now formed not only an effective psychological barrier but a physical as well, hard to cross only at the dangerous Ford at the site of the former bridge.
Tharbad övergavs bara ca ett sekel före ringens krig, men pesten härjade ca 1500 år dessförinnan. Det förefaller mig märkligt om denna slutgiltigt kunnat slå ut Eriadors befolkning utan att den kunde återhämta sig på så lång tid. Hur långt är egentligen "a hundred leagues"? I vilket fall, implicerar inte texten att betydliga människobosättningar i Eriador torde ha existerat bortom detta avstånd från Bririke på Bilbos tid?
Som blandbefolkning av mellanfolk och Dunedain, är det inte sannolikt att dessa samhällen i så fall borde ha varit minst lika avancerade som de mer mellanfolksrenrasiga dunländningarnas? Åtminstone ett par sekler efter katastroferna i samband med uppgörelserna med Angmar?
Texten nämner också "primitiva fiskarbefolkningar" (inte i ovanstående citat) som hejdade dunländningarna i riktning västerut, och istället kanaliserade dem mot de relativt nyanlända Rohirrim. Var hör dessa hemma och vad signifierar de egentligen? Om de var "fiskarbefolkningar", borde de då inte levat i närheten av havet, alltså långt ifrån vad vi traditionellt uppfattar som Dunland och om de var så primitiva, hur kunde de så framgångsrikt spärra vägen för dunländningarna?
Som sagt, jag har alltid funnit Eriador så misstänkt tomt och jag bara undrar hur det egentligen kan vara möjligt. Om södra Eriador var totalt tomt på folk, varifrån kommer då alla flyktingar som passerar Fylke på vägen norrut åren före Frodos avresa, och vilka knappast kan ha kommit någon annanstans ifrån än från trakter indragna i de politiska konvulsioner som omgav Sarumans övergång till alla färger, bergsorchernas och Uruk-hais expansion under Vita Handen?
Att de skulle komma från Gondor eller Rohan finner jag knappast troligt, inte bara pga av avstånden utan också pga de politiska förhållandena och geografiska förtrogenheten/förväntningarna. I Gondor var förstås tryggheten det egna riket och inte några avlägsna, gudsförgätna land som man endast fruktade och inte visste någonting om.