Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: sön maj 31, 2020 12:20 pm

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 254 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5 ... 17  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor nov 18, 2004 11:20 am 
Offline
Dúnadan

Blev medlem: lör aug 02, 2003 8:29 am
Inlägg: 128
Ort: Gondolin
Älva: Du borde pröva att bo på bondvischan och ha barn... :) Snacka om att det händer saker.
Det skulle vara kul att höra lite vad gamlingarna anser om nyöversättningen. Visst har den diskuterats vilt på många andra håll i forumet, men ändå. Jag har så svårt att hänga med i de lite snabbare trådarna. :oops:


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor nov 18, 2004 11:48 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 11:52 am
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
:P Jo nog förstår jag att det händer mycket när man har barn. Men jag menar mer händelser som konsertbesök, pubbesök och fikaturer. :wink:

Jag har inte läst nyöversättningen men jag har varit och kollat debatten. Vissa ord verkar märkliga men vissa är mycket bra.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor nov 18, 2004 7:19 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 5:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Jo, det är helt säkert ett livat liv, livet med barn! :D Kan ibland önska att jag hade ett sådant liv, men kanske ändå inte. Och vi får alla olika givar i livet.

Nyöversättningen ja. Har läst den men precis som du Idril inte hängt med på översättningstråden. Det blir så otroligt detaljerat där, kul visserligen, men jag har inte mycket att tillägga.
Här däremot kan jag säga följande: jag tycker det är en bra översättning. Den känns korrekt, den tycktes inte nedlusad med feltolkningar eller rena felöversättnignar. Det är bra. Vissa namn kändes aviga i början, men jag har vant mig förvånansvärt snabbt vid de flesta. Det är för mig ingen rakt igenom språklig njutning att läsa texten, men det är det bara undantagsvis när jag läser originalet också, så det är helt ok. Lite torrt ibland, men så upplever jag Tolkiens egen text. (Nu trillar en och annan av er av stolen, ledsen för det. Hopppas ni inte slog er!) Det är inte texten och språkbruket i sig som trollbinder mig (även om det finns pärlor jag njuter av här och där) utan hela den enorma och komplexa värld som han skapade.
Det ska bli spännande att se hur resten artar sig. Ser särskilt fram emot sista boken, där de flesta av mina favoritpassager finns. Och slutet på Tornen förstås: Frodo, Sam och Shelob. (Någon som hängt med på den andra tråden, vad blir Shelob?)
Är överlag jättenöjd. Det behövdes en nyöversättning och nu är den här och det mesta tycks vara mer eller mindre korrekt.
En del av dikterna tycker jag är mycket fina, andra har jag svårare att ta till mig. En feltolkning har jag sett i en av dem, men det finns kanske fler.

Min favoritdikt "Bilbo's song" blev jättebra tycker jag.

Vid elden går min tanke till
hur mycket jag har sett,
till gångna somrars ängsblommor
och fjärilsfladder lätt.

Till gula löv och spindelväv
om hösten flydda år,
med morgondis och silversol
och vinden i mitt hår.

Vid elden går min tanke till
hur världen väl består,
när vintern inte följs, för mig,
av någon mera vår.

Ty mycket har jag kvar att se,
som väntar någonstan:
varenda skog har varje vår
en egen grön nyans.

Vid elden går min tanke till
de många före mig,
och dem som kommer, och den värld
som då gestaltar sig.

Men alltmedan min tanke går
till allt som hände förr,
så lyssnar jag, i hopp om steg
och röster vid min dörr.


Jag gillade egentligen den gamla översättningen av den dikten också, men det är skönt att slippa hans "lyssnar efter fötter små" i den sista versen, det fick mig alltid att tänka på småbarn, och det är ju inte tanken.

Förresten, ska det vara dem, "och dem som kommer," borde det inte vara de?

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre nov 19, 2004 10:05 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 11:52 am
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Citera:
Kan ibland önska att jag hade ett sådant liv, men kanske ändå inte. Och vi får alla olika givar i livet.


Tack Vingilot! Skönt sagt. Det var det mest trösterika jag hört på länge. Känns lite lättare att bära hopplösheten. :wink:

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre nov 19, 2004 7:28 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 5:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Oj, det låter...hopplöst... :? Eller du kanske bara är lite ironisk? (Ursäkta, men jag är visst lite trög idag, igen... :roll: )

Men helt allvarligt talat finns det mycket att fylla sitt liv med, även om normen hojtar "mamma-pappa-barn!". Skulle kunna fortsätta en bra bit här, men eftersom du kanske bara skojade hejdar jag mig. :)

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre nov 19, 2004 9:41 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 9:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Tror inte att Älva skojar... Jag är i alla fall nyfiken på resonemanget. Låt höra.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör nov 20, 2004 1:36 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 5:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
OK, but be warned, det här blir en smärre uppsats... :roll: :)

Tja, helt enkelt att det ibland kan kännas som att samhället och gemene man utgår ifrån att familj är receptet på lycka och framgång. Givetvis efter en hyfsat lång period av "självförverkligande" och utomlandsstudier eller arbete, gärna lite Asien-back packande eller nåt annat spännande. Lite karriärklättrande och så är det dags att knyta ihop framgångspåsen med en lyckad avkomma. Väl där fortsätter förväntningarna med krav på föräldraskapet, orka aktivera barnen, ge dem kvalitetstid och fortsätta den tillfälligt avbrutna karriären.

Så ter det sig ibland, för någon som står utanför hela den biten, i alla fall.
Det ses som så givet att alla ska ha familj. Visserligen är vi idag långt från 50-talets kärnfamiljsutopi, vi är alla vana vid familjer som ombildats både en och två gånger, styvfamiljer, halvsyskon och plastpappor, familjer med två pappor eller två mammor eller kanske två av varje sort. Men familj ska man ha.

Om man känner att det nog inte är rätt väg för en själv att gå, eller av olika anledningar har blivit hindrad från att göra det valet, är det ibland lite knepigt att hitta sin plats. Eller att försvara den inför omgivningen.

Att ha barn är det största man kan uppleva. Det tror jag fullt och fast på. På gott och ont ger föräldraskap den största lyckan, den djupaste förtvivlan och den svåraste oro. Alla uplevelser med barn magnifieras.
Men det behöver inte vara bra för det. Alla är olika och passar olika bra till olika uppgifter i livet. Så tror jag, men jag har bara sett det lite från utsidan, varit med lite på små hörn, så jag vet ju inte av egen erfarenhet, och kan förstås ha helt fel.

Jag är också övertygad om att det finns plats för andra sorters liv. Är man inte alls intresserad av barn kan det sociala livet med vänner och bekanta, eller den "gamla" familjen få bli det som utgör centrum. (Åtminstone tills dessa skaffar familjer, om de nu gör det) Vill man ändå ha barn i sitt liv på något vis, utan att själv bli förälder, kanske man kan umgås med vännernas barn, eller återigen, släkt och familj.
Och vad är egentligen en familj? Måste avsaknaden av mamma-pappa-barn ersättas med något annat för att livet ska var värt att leva? Frågan står öppen.
Någon kanske ser sin sambo och sig själv som en familj. Eller sig själv och husdjuren och vännerna. Eller enbart vänner. Det är upp till var och en att defeniera innebörden av enheten familj.

Att fortplanta sig är något ursprungligt. En instinkt. Därför ses det som självklart av många. Ändå är nog motiven skiftande. Det kanske handlar om att förverkliga sig själv, att skapa något man inte tyckte att man själv hade som barn, göra föräldrarnas misstag ogjorda (funkar givetvis inte), en önskan om att få se sina och partnerns drag i en ny mäniska, vara med om miraklet det ändå är att alstra nytt liv, man kanske helt enkelt är väldigt barnkär eller längtar efter att få ge och ta emot villkorslös kärlek. Eller också kanske man gör det "bara för att det är nåt man gör liksom".

Familj och barn är inte nödvändigtvis biljetten till ett fullvärdigt liv. Ett liv utan barn kan vara lika värdefullt. Bara annorlunda.

Ja..., nåt sån't typ... :)
Observera att hela det här inlägget är aningen spetsat. Jag har skruvat upp det en smula för att tydliggöra mina tankar. Men det är en mycket liten smula...

Du Rosie, sa en gång nåt jag tyckte var så bra om att ha barn.

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör nov 20, 2004 6:41 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 9:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Gjorde jag det? Jag har mina stunder av knivskarp briljans. :) Minns tyvärr inte vad det var.

Men din iakttagelse upplevde jag som befriande klarsynt. Visst är det väldigt vanligt att människor väljer den ena eller andra motpolen i den här frågan? Antingen har man barn och skakar på huvudet åt de som väljer att leva utan, gärna med en tvärsäker, lite överseende kommentar om att de inte förstår vad de säger nej till. Eller så står man på andra sidan och idiotförklarar de som väljer att leva ett liv med barnskrik och magsjuka. Båda sidorna lika måna om att bevisa (för sig själva?) att just deras val är det rätta.

Jag talar av egen erfarenhet. :oops: Då jag stod som mest i smeten och var riktigt sliten av ett intensivt liv med tre små barn var det kolossalt provocerande med människor som valde att leva utan barn. Hur kunde de bara tänka på sig själva när jag inte ens hade tid att dusha? :lol: Kanske är det ofta så? Att de mest tvärsäkra åsikterna bottnar i en osäkerhet på om man har rätt?

Apropå vad Vingilot skriver om samhällets och gemene mans förväntningar och krav så funderar jag ibland över alla familjer som av någon anledning inte kan få barn och som låter den oförmågan ta över deras liv. (Nu vet jag inte ett dugg vad jag talar om, jag är medveten om det. Men jag funderar i alla fall.) Hur mycket av den sorgen beror på avsaknaden av barn i ens vardag och hur mycket är egentligen en frustration över att inte kunna åstadkomma det som förväntas av en? Kanske skulle inte sorgen behöva vara så stor om det inte ansågs så "udda" att leva utan barn?

(Attans! Jag missade min Arda-årsdag igår!)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör nov 20, 2004 8:18 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 9:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Jag har just kommit på en väldigt bra anledning till att inte skaffa barn: Man blir tvungen att sitta och titta på Eurovision Song Contest för barn på lördagskvällen när Vanilla Sky med Tom Cruise går på fyran. Aaaarrgh!!!

(Ursäkta mina dubbla inlägg. Var tvungen att göra två för att poängtera att mitt tidigare seriösa inlägg icke bör blandas ihop med mitt senare som väl mer har karaktären av desperation...) Åter till TV-soffan... :|


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön nov 21, 2004 12:37 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 5:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Rosie skrev:
Kanske är det ofta så? Att de mest tvärsäkra åsikterna bottnar i en osäkerhet på om man har rätt?

Det har du nog rätt i.

Citera:
familjer som av någon anledning inte kan få barn och som låter den oförmågan ta över deras liv.---- Hur mycket av den sorgen beror på avsaknaden av barn i ens vardag och hur mycket är egentligen en frustration över att inte kunna åstadkomma det som förväntas av en? Kanske skulle inte sorgen behöva vara så stor om det inte ansågs så "udda" att leva utan barn?

En del är nog äkta saknad och en del en känsla av otillräcklighet inför omgivningens förväntningar, så som du skriver, men det finns mer än så. Att inte kunna något som är så grundläggande och naturligt sätter en och annan kniv i hjärtat, självbilden och förmågan att gå vidare. De flesta av oss ägnar ju stor energi åt att inte bli med barn, det är ju så lätt hänt, bäst att akta sig tills det passar bättre i livet osv. och att det inte skulle fungera kommer nog som en total överraskning. Det kan skaka om bilden av vem man är som man eller kvinna när man inte kan göra det som man i förlängningen trots allt fötts till att göra. OBS att jag fortfarande inte anser att allas livsuppgift är att fortplanta sig, men rent biologiskt är det vårt syfte, som organismer, och när något går snett kan biologiska funderingar ta överhanden. Sådant går nog över med tiden för somliga, för andra inte. Men det kan helt säkert ta över, åtminstone perodvis. Någon som egentligen inte tänkt skaffa barn men plötsligt får veta att förmågan saknas, kan bli alldeles besatt av tanken på att antingen få någon sorts familj eller också fastna i depression över sin oförmåga.
Man kan sörja förlusten av något man egentligen inte tror sig vilja ha, hur motsägelsefullt det än kan låta.

Men visst tror jag också att det kunde vara lättare för en del frivilligt eller ofrivilligt barnlösa om samhället inte lärde oss att den mest värdefulla lyckan finns i en barnfamilj. Man får ju höra ibland att man inte vet nåt om livet eller sig själv förrän man fått barn. Det är en deprimerande upplysning om man inte kan, och provocerande om man inte vill. Men inte helt sann. Det finns andra vägar att få viktiga erfarenheter och insikter. Inte samma som föräldern får, men å andra sidan kanske inte han/hon får de upplevelser som den barnlöse. Varför lägga värderingar på dem? Varför kan inte båda alternativen få ses som likvärdiga?
De borde ju ge olika synvinklar på tillvaron, och det är ju bra. :)

Grattis på årsdagen i efterskott då, Rosie! (Får gratta mig själv i efterskott också inser jag... :) )

Edit: lite av en eye opener att läsa vad du skrev om att som förälder bli provocerad av människor som väljer bort barnbiten, har inte tänkt så mycket på det på det viset. Men går det åt ena hållet går det ju ofta åt andra med... :wink:

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån nov 22, 2004 10:54 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 11:52 am
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Vad skönt det känns att läsa sånt!

Jag lider inte av någon depression men kanske av någon slags tidskris. Det finns så mycket jag vill göra med livet och så mycket jag vill hinna med så jag vet inte hur jag ska få allting att gå ihop. Jag lider av en känsla av att jag kommer att bli för gammal för att skaffa barn innan jag är klar med allting. Och jag vägrar låta barnen bli femte hjulet under vagnen. Då låter jag hellre bli att skaffa några. Problemet är ju att jag är ensambarn och har stor press från föräldrarna att låta deras gener gå vidare. *suck* När jag skaffar barn så ska jag se till att det blir fler än en i alla fall så att de inte behöver känna det som jag. Om jag nu hinner skaffa några! :shock:
Du har rätt i att samhället inte accepterar ett par som inte skaffar barn i brådrasket. Samhället vill heller inte acceptera att man inte tar lån och binder upp sig på ett och samma ställe. Det är väldigt svårt att hitta sin plats här i tillvaron ibland och det händer att man misströstar.

Vilken tur att det finns kloka och snälla kvinnor här på forumet som kan svalka mina svåra funderingar med visdomsord. :wink:

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån nov 22, 2004 6:54 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 5:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Älva skrev:
Vilken tur att det finns kloka och snälla kvinnor här på forumet som kan svalka mina svåra funderingar med visdomsord. :wink:

Du kommer ju med egna visdomsord! :wink: :
Citera:
Och jag vägrar låta barnen bli femte hjulet under vagnen. Då låter jag hellre bli att skaffa några.


Att dina föräldrar vill se dig föra deras gener vidare är förståeligt, men lika förståeligt måste det vara att du kanske väljer att inte göra det. Hoppas de inser det.

Ingen mer som har nåt att säga om nyöversättningen förresten, Idril efterlyste ju det. Inte Älva. Rosie?

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån nov 22, 2004 8:15 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 9:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Jodå! Jag kan med glädje prata vidare om nyöversättningen. :) Jag har nog hasplat ur mig vad jag tycker både här och där på forumet men jag upprepar mig så gärna.

Jag tyckte den var bra! Visst finns det saker jag gärna sett annorlunda. Kofferdiseckrarna t ex. Det var ett bottennapp. Likaså vad jag upplever som Gollums personlighetsförändring. Han har slutat väsa och läspa! I alla fall nästan. Men i stort sett är det väl bara det jag stör mig på, sen om det är något felstavat ord här och där kan jag leva med. Mindre grammatiska fel kan jag också ha överseende med faktiskt. Fast "den kväkande hobbiten" lär ju bli en klassiker. :)

Nu är ju Tolkiens språk lite speciellt. Vet inte om man ska kalla det torrt, eller kanske rakt? Översättningen tycker jag i alla fall har behållit den stilen och det uppskattar jag mycket. För mig är den mera lättillgänglig än Ohlmarks.

Har du själv läst den Idril? (Om du nu har tid att besöka oss :) )


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån nov 22, 2004 9:08 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 5:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Rosie skrev:
Fast "den kväkande hobbiten" lär ju bli en klassiker. :)

Va? Vad har jag nu missat? :shock: :lol:

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis nov 23, 2004 9:43 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 11:52 am
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Jag har tyvärr inte läst den än som sagt. Försöker få den i julklapp så slipper jag betala den själv. :D Men jag har kollat lite på översättningstråden och det verkar intressant. Hänger inte med så bra för ibland snöar de in lite väl mycket... Men att Sam kväkte har jag inte missat! :lol:

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 254 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5 ... 17  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010