Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag hade också det när jag var i din ålder.

Försöker få min mamma intresserad av Tolkien för tillfället, men det går inte så bra. Hon tröttnade efter hon hade sett filmerna, försöker sig inte ens på böckerna...

Ja det är lite tråkigt att man är den enda i familjen som är intresserad av Tolkien. Min storebror har böckerna men har inte läst dom än, min moster har läst böckerna nångång på 60-70 talet så hon kommer inte ihåg mycket av dom fast hon gillar filmerna och alla mina kusiner har sett filmerna och tycker dom är bra. Men jag är den enda i min familj som man kan kalla Tolkinist

Håller med om att det kommer och går lite grann. Har haft ett par lågvattenmärken, men jag kommer alltid tillbaka igen. Ibland tar ju annat i livet större plats och då får Tolkien stå tillbaka lite en tid. Men jag tror att det alltid kommer att finnas kvar, åtminstone i någon form. Men vem vet, om några år kanske jag ser tillbaka på den här tiden och undrar vad 17 jag höll på med? Om jag har lärt mig något av livet hittills så är det att man aldrig vet hur det kommer att bli och att ytterst få saker är för evigt...!

Då ligger vi väl lika...

Det enda konstanta hos Mig är Min manodepressivitet. Visst, Jag skulle aldrig tröttna på Tolkien då det han har skrivit ju faktiskt är bra, men intresset har ändå svalnat. Mycket på grund av detta forum och att det känns som att Jag har diskuterat det mesta.