Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Tack så mycket. Jag funderade på ett sätt att få med "Babel's Tower" men Jag var inte säker på att det var korrekt att säga så. Det kände inte rätt och Jag lyckads inte finna något som stödde det. Ditt förslag både känns bra dock och passar bra in i dikten och eftersom det är du Kamelen så tvivlar Jag inte på dess korrekthet. Än en gång tack så mycket.

Tack för det! Det mildrade en aning det mindervärdeskomplex som man oundvikligen får av att läsa dina fantastiska dikter i versmått man inte ens hört talas om...

Det var en kurs som hette 'Translation and Creative Writing' som jag tog förra året som fritt val - jag tänkte att det skulle ge en annorlunda knorr på mina studier som annars mest berör 'vanlig' översättning och litteratur. Kursen går varje år på mitt universitet (The University of East Anglia), men tyvärr är läraren inte så bra. Vi fick väldigt annorlunda uppgifter. Till exempel var det en person som 'översatte' en tavla till vers och så vidare. Mitt projekt i kursen blev (efter eget val) att översätta en del av Kill Bill Vol. 1 till prosa. Det var intressant, men vi lärde oss inte så mycket. Det var väl meningen att vi skulle vidga våra vyer, men kände mig inte överväldigad av det som sades på föreläsningarna, direkt.



Haha, ditt huvud skulle rullat på vilket engelskt skolgolv som helst! Men jag får tacka så mycket för dina vänliga ord. När jag skrev den visste jag inte att jag också var tvungen att läsa upp den för klassen. Jag hatar att läsa saker högt, inte minst sådant jag skrivit själv, och det blev inte bättre av att läraren tyckte att det var "en intressant tolkning". Det har jag sedan länge lärt mig är en eufemism för "riktigt jäkla uselt". Dessutom talade hon gärna om för oss alla att villanellen uppstod bland bönder, för att det var ett lätt format. Jo, jag tackar. Efter den gången undvek jag veckans frivilliga läxa. Nu har mitt självförtroende fått sig en välbehövd uppuffning (om det finns något sådant ord)!

Usch! Vad ni är duktiga vanja och Feanor. Det var länge sen jag skrev något men nu törs man nog knappt sticka upp näsan!

Efter deras två utomordentliga dikter om uttrycket tillåts, kommer en här som är tagen direkt ur luften och således kanske låter Älva återfå självförtroendet.

Jag vill bo vid havet
så att ingenting kan störa mig
Jag vill bo vid stranden
så att ingen jävel kan röra mig
kom ihåg det lilla barn
om du skulle se mig
blicka ut över hav och sand
Kom inte dit och stör mig
kom fan inte dit och rör mig...

Nu har jag skrivit en dikt under påsklovet som jag är rätt nöjd med. Den är väldigt lång så ni får ursäkta om jag tråkar ut er.

The Lament of Torgils Knutsson

The devilry began the day
when I would rule the land,
the day the king did pass away
alone I had to stand

His yet young sons did always fight
The eldest climbed the stone*
With duchies came his brothers’ might
Just one could have the throne

While I was battling in the East
against the heathen hordes
intrigues and filthy lies increased
and sharpened were the swords

The three grew up and plotted still,
the eldest son was crowned
His brothers rose against his will
To war our land was bound

The brothers three, they fought and killed
with swords in eager hands
On both sides noble blood was spilled
upon the looted lands

The peasants fled, not to be slain
by hosts that brought dismay
The longing for the old king’s reign
grew stronger every day

The three were sometimes ruthless foes
and sometimes reconciled
They feasted and their spirits rose,
the red wine made them wild

At last the dukes let out their hate,
with many men they came
to their brother’s fine estate
to start the guileful game

Their brother was already there,
he jested and seemed pleased
But taken was the royal pair
as they enjoyed the feast

The kings in south and west attacked
with crossbow, axe and sword
They burned and slaughtered, cut and hacked
and saved the rightful lord

But in our realm the evil grew
though the right king was back
Away again the conflicts flew
but me they did attack

For I did never trust their lies
but they did fool my lord
His brothers gave him false advice
to judge me with the sword

The brethren were united then
and captured me by force,
encircled me with many men
and bound me to a horse

So through the blizzard they rode forth
towards the city great
They took me freezing to the north
where they would seal my fate

And here I am, disgraced and chained
imprisoned in despair
The honour of my kin is stained
This sentence is unfair

The only thing that comforts me
here in my freezing cell
is that when they have ceased to be
the dukes will burn in hell

But for salvation for my king
I do still hope and pray
This treachery will though soon bring
his final living day

But as my death creeps nearer me
and sad I lie awake
the fooled king’s fate I can foresee
his vengeance he will take

But executed I will be
soon, for the gravest crime
for treason they will punish me
A sword will end my time

To Heaven’s gates I hope to rise
to join the former king
and stroll the paths of paradise
and hear the angels sing


*Vid denna tid valdes man till kung ståendes på en sten på Mora äng

Gillar! Fin engelska och härligt rim.

Tack, jag tycker själv att mitt rimmande har utvecklats en hel del.

Det här är en dikt som jag gillar skarpt av Mary Elisabeth Coleridge


We were young, we were merry, we were very very wise,
And the door stood open at our feast,
When there passed us a woman with the West in her eyes,
And a man with his back to the East.

Detta är en snutt ur pjäsen Ljusets hastighet, som fastnade i mitt minne (särskilt de två sista raderna):

Vad föranledde Kerstis flykt ur hus och hem?
Hur kan man skaffa man och barn och sedan lämna dem?
En bägare här inuti, som plötsligt runnit över.
Ett nåt som inte fått vad detta nåt behöver.

Läses högt för bästa resultat.

Den här skrev jag som en låttext men den borde kunna läggas här. Den handlar som synes om min namne.

Turambar

I was born in my father’s hall
during the long years of war
My father was lost in combat
but fought like a hero of yore

My glorious deeds are many
The woodlands we had to defend,
with the black sword and the great bow
fought I and my Grey-elven friend

But forever is my name stained
I slew my friend, tricked by my fate
In the grip of darkness I sinned
and, alas, all is now too late

And I have walked in the shadow
The curse of the Foe lies on me
I have brought darkness to others
From this I will never be free

Deep in the eye of the dragon
I saw not the lies that brought death
and then he told her the cruel truth
in pain, with his last dying breath

A cursed moon has now risen
foreboding the end of my life
Soon I shall join the brave fallen
of our long desperate strife

[Chorus:]
Hail black sword!
Will you slay your master?
Spill my blood, swiftly on the ground!

Sleep now in peace, little sister
Fear not, we will join our kin
there in the hall beyond this world
and you will be cleansed of your sin

[Chorus:]

[Chorus:]

Vackert, Túrin! En fråga bara: rimmar yore på war? Har aldrig hört det förstnämnda uttalas men alltid antagit att det sägs "jåår".

Den tyckte jag om, Túrin! Hoppas på att få höra den sjungen så småningom!

Ja. War uttalas "wåår".

Jag har nåt fel på tänket, uppenbarligen.