Jag läste en intressant artikel om Star wars i NE. Som vanligt är det ett tyckproffs som försöker visa sig duktig genom att "skärskåda" än känd produkt. Läs själv och "njut"
Det onda, det goda, det ockultaav Arne Järtelius
NE-redaktörLyssna inte på George Lucas! Det han i dag säger om Star Wars har nämligen väldigt lite att göra med de tankar han hade när han gjorde de första filmerna om stjärnkrigen. Sedan dess har för det gått 30 långa år och, framför allt, har the universe expanderat långt bortom Lucas Skywalker Ranch och med det skapat en grund för helt nya tolkningar; Lucas egna inkluderade.
I samband med världspremiären vid årets filmfestival i Cannes på det sjätte och sista Star Wars-äventyret sade Lucas: ”Nu är jag fri att göra mer experimentella filmer som utvecklar det icke-linjära berättandet.” Tro inte heller på det! Lucas gjorde sin första och hittills enda experimentella film redan 1971 med THX 138. Mer i den vägen kommer det inte att bli. The Universe (och de enorma inkomsterna – 25 miljarder kronor enbart i biljettintäkter för de första fem filmerna – det genererat) har sedan lång tid tillbaka tagit över Lucas liv som filmskapare.
”A long time ago…… in a galaxy far, far away”, så inleds alla Star Wars-filmerna med sin liggande textremsa rullandes fram över filmduken. Det är George Lucas version av ”once upon a time” (’det var en gång’) och den inledningen markerar tydligt att vi ursprungligen hade med ett renodlat äventyr för barn att göra. ”En hel generation där ute växer upp utan några som helst sagor. Barn behöver sagor – de är viktiga för samhället att ha för barnen.” Det säger Lucas i Dale Pollocks bok Skywalking som innehåller intervjuer gjorda ganska tätt inpå premiären av de första tre filmerna om Star Wars 1977–83.
George Lucas inledde arbetet med det som fem år senare skulle resultera i Star Wars i februari 1972, direkt efter att han var klar med redigeringen av American Graffiti – som skulle bli hans både publika och ekonomiska genombrottsfilm. Vad han då gjorde var att leta efter sätt att på film blanda modern teknologi med traditionella berättelseelement som kunde kännas attraktiva och meningsfulla för barn. ”Jag försökte få ner sagor, myter och religion till ett destillerat stadium genom att studera den rena formen för att se hur den fungerade.” (Pollock) Det gjorde Lucas till en allt slukande läsare av science fiction med favoriter som Isaac Asimov, Edgar Rice Burroughs och Alex Raymond. Lucas beskrev vid den här tiden Star Wars som en filmmix av Buck Rogers med Kapten Blod och Slaghöken.
”Jag ville göra en film för barn som skulle stärka den samtida mytologin och introducera ett slags grundläggande moral. Det är ingen som uttalar de basala sakerna; det rör sig bara i det abstrakta. Alla glömmer att berätta för barnen: ’Hey, det här är rätt och det här är fel’.” (Pollock)
”I would hate…… att se oss i en totalt sekulär värld där underhållning var det som gällde för något slags religiös upplevelse”, sade George Lucas i en intervju i Time i samband med att den fjärde Star Wars-filmen hade premiär 1999. Det grundläggande temat i Star Wars, liksom i Lucas övriga filmer, är accepterandet av ett personligt ansvar, ”eftersom du inte kan undkomma ditt öde”. Ödet kan som bekant ges olika skepnader. För Lucas har det en religiös betydelse utan att för den skull knytas till någon bestämd religion eller lära: ”Lagarna finns inom dig själv”, är ett ofta citerat påstående av Lucas.
På det temat har han nu i sex filmer om stjärnornas krig (totalt mer än 13 timmar) givit oss den goda sidan med Luke Skywalker (Lucas namne men även namnet på en av evangelisterna) och hans tvillingsyster Leia Organa (kanske baserad på mytens prinsessan Leda – hon med svanen – och maka till kungen av Sparta) samt Jediriddarna Yoda och Obi-Wan Kenobi i spetsen. Mot dem ställer han den onda sidan – Sith – med Darth Sidious (kejsar Palpatine, som har ingen mindre än president Richard Nixon som förlaga i levande livet) i täten omgiven av sådana elakingar som Darth Maul, Darth Tyrannus och, förstås, Darth Vader (’den mörke fadern’; Lukes och Leias far).
Lägg till dem rebellhjälten Han Solo (vars namn tydligt säger hur han vill leva; Chewbacca får ursäkta) och några få kvinnor – samtliga i rollen som mödrar: faster Beru, Lukes fostermamma, Shmi Skywalker, Anakins mamma eller snarare livmoder eftersom någon pappa inte behövts jungfrufödd som Anakin är, och Padmé Amidala, Lukes och Leias mamma samt Leia själv; också hon mamma i en ännu ofilmad men sekundärlitterär framtid – i stjärnkrigens annars så mansfixerade värld av kämpande fäder och söner (de första tre filmerna har Oidipusdramat som förebild, de senare tre Hamlet). Kring dessa personer har Lucas spunnit en religiöst inspirerad (och för många inspirerande) väv kallad Kraften, som är en kosmisk energikälla som omfattar och omfamnar allt levande.
Sammantagna är de sex filmerna om Star Wars att se som Anakin Skywalkers aka Darth Vaders biografi, och den handlar om kampen mellan ont och gott, mellan mörker och ljus och mellan generationerna. Vilken uppfattning om världen ska till slut segra och vilka krafter ska styra den? Är det sonens eller är det faderns? Är det den onda eller den goda kraften som ska vinna? Och, eftersom det religiösa finns med i bilden, hur går det med frälsningen?
”May the Force…… be with you” är Jediriddarnas välgångsönskan till sina gelikar när de drar ut i kamp. Det står för något i stil med ”må lyckan stå dig bi”, och av den i ett metodisthem uppfostrade Lucas hämtad från kristna själasörjares ”May the Lord be with you and with your spirit”. The Force, Kraften, beskriver Jediriddaren Obi-Wan Kenobi som ”ett energifält skapat av alla levande ting. Det omger oss, genomsyrar oss och binder samman galaxen.” Kraften innehas i Star Wars endast av en minoritet ”kraftkänsliga” varelser. De bär på en hög koncentration av s.k. ”midikloriner” – ju fler, desto starkare är Kraften – och det som får jedin Qui-Gon Jinn att tro att Anakin besitter Kraften är den exceptionellt höga halt av ”midikloriner” som han visar sig vara bärare av. ”För Lucas betyder Kraften att se in i sig själv, att erkänna sin potential och de hinder som står i ens väg.” (Pollock)
Inspiration till Kraften hämtade Lucas från orientalisk filosofi och från den judisk-kristna etiken med dess ansvar och självuppoffring. Jediåldermannen Yodas filosofi är väl närmast buddhistisk; han uppmanar Luke att vara lugn, till freds med sig själv och passiv. Kraften ska enligt Yoda användas för kunskap och försvar, inte för avund och aggression. Taoismen brukar också nämnas i samband med Star Wars och då framför allt genom idén om yin och yang, de två mot varandra stående krafterna i universum, som i Star Wars uppträder i form av Kraftens ljusa och mörka sida. Dess ljusa sida försöker hålla Kraften i balans, medan dess mörka sida gör sitt yttersta för att kunna använda den för sina egna syften. För Sith är Kraften ett medel för att erövra makt, för Jedi är den ett medel i sig.
I en uppsats från år 2000 med exempel på nyreligiösa föreställningar i modern science fiction-film (
http://users.du.se/~tax/nu000415.htm/) skriver religionsvetaren Tomas Axelsson apropå den religiösa hemvisten för Star Wars: ”Den film som tydligast manifesterar ett New Age-inspirerat tankegods av nyreligiös karaktär är Star Wars med dess beskrivning av The Force som ett opersonligt energifält av kosmisk räckvidd.” Då har vi lite tidigare i texten fått följande definition (hämtad från religionspsykologen Owe Wikström) av new age: ”En gemensam idé hos många är att det bortom denna värld finns en hemlighetsfull zon fylld av andlig energi.” Den energin är opersonlig i stället för personligt aktiv, och den handlar inte så mycket om att tro utan mer om att försöka uppnå en sann kunskap om detta osynliga kraftfält, om att ta kommando över energierna.
”The object is…att försöka och att få systemet att arbeta för dig i stället för emot dig. Det enda sättet att göra det på är genom framgång, är jag rädd.” Den av George Lucas uttalade filosofin har det lyckats honom att omsätta i en sådan grad att han blivit den mest framgångsrika entreprenören någonsin i Hollywood.
Hur kommer det sig då att populärkulturen kan vara så livskraftig, medan den s.k. finkulturen ständigt får lita sig till subsidier av alla de slag? Varför sitter folk i kö i flera dygn för en biljett till den första visningen av den nya Star Wars-filmen samtidigt som man nästan kan få biljetterna kastade efter sig till föreställningar med mindre etablerade konstnärliga uttryck? Marknadsföring med stora resurser satsade utifrån en världsomfattande strategi är ett svar. Ett annat är att skaparna av produkter som Star Wars lärt sig precis hur slipstenen ska dras för att nå största möjliga publik. Ta den senaste Star Wars-filmen som exempel. Såväl fascistiseringen av republiken till imperium som Anakin Skywalkers metamorfos från hjälte till emblematisk elaking är skildrade på ett sätt som gör att man får anledning att fundera vidare. Populärt behöver inte betyda utslätat och innehållslöst. Tvärtom.
Man kan vända på det resonemanget och undra varför finkulturens budskap ska vara så pass svårtillgängliga när man i stället med större framgång kan förmedla sin känsla exempelvis med hjälp av barnsliga rymdäventyr. Varför litar man som konstskapare inte i större utsträckning på kraften i det enklare och mer lättillgängliga budskapet? Att nå fram borde vara viktigare än att nå framgång.
Star Wars-äventyret tar självklart inte slut med denna sjätte film. George Lucas har redan flaggat för att hans bolag 2007 kommer att släppa en DVD-box med samtliga sex filmer. I samband med det kommer det, om inte förr, också att finnas en möjlighet att se hela sviten Star Wars-filmer i ett svep på biograf. Vidare har han just skrivit ett kontrakt som gäller till 2018 med producenten av Star Wars-prylar. The universe, varken mer eller mindre, verkar vara the limit för Lucas framtidsplaner för sin snart 35-åriga linjära baby.
Vad är egentligen meningen med sådana skärskådningar? Att arbetslösa akademiker ska få skattepengar, genom att gå igenom den nyaste trenden? Finns ingen gräns för vad åsiktsproffesorerna kan hitta på? Vi har ju redan läst nazistskrivelsen om Tolkien!