Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag letade igenom Mina gömmor i afton och hittade en gammal kärleksdikt. Den första, och enda, kärleksdikt Jag någonsin har skrivit. Jag skrev den för cirka 3 år sedan. Den är sliskig som sjutton dock, men Min bästa kompis gillar den och då han har absolut noll smak när det gäller poesi så antar Jag att den kommer att tilltala de flesta. Så håll till godo:

She walks in beauty, and as bright,
as stars of never-ending skies,
and all that ever-radiant light
is mirrored in her tranquil eyes.

Her eyes so bright, and filled with light
they drive away all pain and woe.
her hair as glistening as the Night,
always abundantly aglow.

I watched her beauty, filled with woe,
standing alone there, in the dark,
and now her ever-radiant glow,
inside My heart has lit a spark.

She is so near, and yet so far!
Bathing Me in her glorious light,
my beaming and irradiate Star,
illuminator of My Night.

But not for long will she remain,
eventually My Star will leave.
And this poor, pensive soul again
will sit alone at Night and grieve.

The only way to make her Mine,
the only way to make her stay:
is uttering that ancient line
I simply don't know how to say.

Så som du rimmar kan väl ingen av dina dikter bli dåliga.

Ganska pompös, om du ursäktar att jag säger det. Men sista versen är riktigt bra i all sin enkelhet! Kanske är det förresten just enkelheten som gör det, kontrasten till övriga verser. Men det är kul att se hur ditt diktande har utvecklats på några år. Blir nu tvungen att snoka rätt på och lyssna till Dylan's Desolation Row...

No offence taken. Ärlighet är alltid uppskattat. Dikten har förvisso sina brister, vilket knappast är förvånande då den författades av en trånsjuk, hormonstinn sjuttonåring samt byronisk hjälte som förläst sig på romantisk poesi.



Gör så. Dylan är verkligen i sitt esse när han sjunger den.

Håller med Kamelen. Den sista är riktigt bra i sin enkelhet.

Denna behandlar visserligen inte vad jag normalt brukar skriva om, men omväxling förnöjer och jag tycker att den blev ganska söt:

Li'l Bus is driving
Lonely down the street
Continously forward-striving
But there's no one in the front seat

Li'l Bus, while racing,
Is weeping tears of oil
Knowing it'll soon be facing
The end, and not recoil

Why does this li'l bus weep?
Not 'cause of fear, but sorrow
As it knows it'll soon be put to sleep
Yes, it'll die tomorrow

Li'l Bus is very old
Its wheels all out of air
Its radiators grown cold
But Li'l Bus doesn't care

'Cause Li'l Bus has one last wish
Before its gas they'll spill:
For once, to drive down this
Street, by own free will

Lil´Bus var hrm intresant. Morfismen i bilen är talande.

här kommer lite nyare matrial av el fantastico virre (=
.---------------------------------------------------------------------------

Dharmans illusioner

--------------------------------------------------------------------------------

Jesus är en illusion
dharman är här

Krishna är en illussion
av Buddhan i hjärtat

Döden är en illusion
av Buddhan i sinnet

Döden är en illusion
av Dharmans lidande

Mohammed är en illusion
av Buddhas sanning

Treenigheten är en illusion
av de tre ädla sanningarna

Buddhan är en dröm
Buddhan är en illusion
Buddhan är sanningen i allt

Kärleken är en illusion
av Buddhans inboende godhet

Dharman är kärlekens illusion
av godhet i lidandet

JHVE är en illusion
av Buddhans grymhet

JHVE är en illusion
av Buddhans kärlek

JHVE är inte
Allah är samma inte
Kristus är också inte

Dharma är i alla
JHVE är dharma
Allah är dharman
Kristus är dharman
Buddha är del i dharman

Du är dharman
alla är dharman

--------------------------------------------------------------------------------------
den nya tidens beatskrivare

--------------------------------------------------------------------------------

finns inte i droger
finner inget i sökandet
av kickar på tomma gator

finns i nykterhetens galenskap
sökande sanningen i det allra
finns inte i rockland med carl solomon
finns i rockland med sanningssägarna

finns i den osynliga sorgens
sanna natur utanför sorgens
verkliga fönster

--------------------------------------------------------------------------------------
tvåtusen år till framtiden

--------------------------------------------------------------------------------

smyger stilla på
tvåtusenårs avstånd
till framtidens minuter

och målningen på våningen under
där kameler röker cigareter
utan filter som hamnar i krukor

ett sista vanvettigt skratt
och tystnaden upp ifrån
var de sista första
som vi glömde

när det var sakramenten
som levde på grillbaren
i cikadornas skrik

och Melquíades dom över
familjen Buendías är även
domen över hela mänskligheten
-------------------------------------------------------------------------------------

Djupt virre. Blev lite tagen där och kände igen mig i vissa fraser. Ungefär vad som väntar en i vuxenlivet.

eh, vilken av dìkterna?

Alla tre faktiskt.

va? kan man känna igen sig i dharma dikten coolt (=

Man kan känna igen de religiösa grubblerierna alla gånger!

Gillade den andra dikten! Virre, kan du upplysa en obildad själ vad en morfism är? Känns som om jag egentligen vet, men jag har för mycket snor i hjärnan för att kunna komma ihåg det... *snörvel*

I die for tomorrow
I dye for the hey
I see the color
of yet another beautiful day

Jag tänkte bara
med en ända liten dikt
göra din dag vacker

Oj. "råkade" skriva en haikudikt...

morfism som jag förståt det är att förmänskliga något (åtminstone är anamorfism förmänskligande av djur), med ursäkter för stavning.