Ja, nej, det här med ondska är ju svårt. Vad är det? Mer än avsaknad av godhet.
Den som har frihet att välja sina egna handlingar, och väljer handlingar som förstör för andra, är enligt mig mer ond än de i ondskans tjänst, dvs slavar som tvingas till ondska.
Gollums ondska styrs ända från början av Saurons vilja, och han är därför inte i egentlig mening ond. Han har "bara" dålig karaktär. Men var går den gränsen? Hade Melkor dålig karaktär? Jo, ganska så...! Men stod det honom fritt att handla annorlunda?
Jag menar - Ilúvatar har ju skapat honom just så som han är.
Detta är en av teologins stora frågor. Vem bär ansvar för det onda: Gud eller Satan?
I västvärlden är det mycket vanligare med "the good guys and the bad guys". Inom österländsk filosofi talas det mycket mer om goda och onda sidor inom oss (yin-yang t ex).
En som verkligen var fri att välja var ju Saruman. Jag kan nog tycka att han på ett sätt är den ondaste i Midgård. Han ikläder sig förrädarens roll, vilket är mycket värre - ur ett perspektiv - än de "ärligt" onda, som Melkor och Sauron var.
Saruman stod på "the good guy's" sida, men av ren feghet bytte han sida (jag menar att han vände kappan efter vinden, när han trodde att Sauron skulle vinna), och samtidigt törstade han efter egen makt...
Mycket vill ha mer. Jag menar: han var inte direkt maktlös innan.
(Jag kan inte låta bli att förundras över Manwe's val av förkämpar. Två blå trollkarlar som drar vidare och försvinner. En brun som blir lite av en föregångare till flower-powerrörelsen. Och så Saruman... Här har Saruman fladdrat runt som pålitlig maia i hur många eoner av tid som helst - minns inte Ardas ålder nu - och på bara några fjuttiga årtusenden halkar han in i Ortanc, får tag på en palantir och - pladask! - snärjer Sauron honom. Saruman säger: Tack för kaffet, men nu ska jag bli ond och ha en ring att styra människor och alver med. Hur gör man nu en uruk-hai, tro...?)