Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

I vanlig ordning mycket välgjort! Tyvärr kan jag inte ursäkta mig med att jag missade din Ragnaröksdikt: jag läste den, tänkte "jag kommenterar den litet senare", och glömde förstås bort det totalt. Nåväl - den är bra, men kanske inte det bästa jag har sett av dig. En del rim har litet nödlösningsstatus över sig; kanske hade det varit bättre att rimma på varannan vers istället?

Jag har prövat på limerickdiktningens ädla konst:

There once was a boy born in Sweden
who always was found sittin' readin'
He, each walk he took
hid his nose in a book
And no one knew how he could see then

Och, som andra försök:

En fåfäng grabb i Ekeremma
står inför ett hemskt dilemma:
Vill va' som de fräna
Ha jeansen vid knäna
Men glömde kalsongerna hemma

Vet inte vilken jag tycker blev mest lyckad. Försök nummer två är mer som en limerick "skall" vara, men den innehåller också fler onödiga stavelser.

Den andra limericken är bättre när det gäller tempo och stil tycker jag.

Angående Ragnarökdikten kan jag bara se tre ställen där jag själv tyckte att det var nödrim jag gjorde: Yggdrasils topp till rot, släckandet av månen och möjligtvis också att ondskan har en fana, men det kan man också se som en metafor.

Det finns en bit till sedan det där postades:

När asarna sitt sista råd
nu håller hyllas tappra dåd.
Med bister och beslutsam glöd
går gudarna mot strid och död.
Med stolta steg de tågar ut
mot ära och ett mäktigt slut.
På Vigrids grässlätt striden står
som völvans syner förutspår.
De korsar Asgårds sista värn,
en här i guld och härdat järn;
men Loke styr med kraftfull hand
allt det som dväljs i nordens land.
Från Utgårds skogars mörka prakt
har kommit tursars onda makt,
för genom asaväldets tid
har lömskt de rustat sig för strid.
Nu skriker trollen ut sitt hån
till stridens trummors dova dån.
För de fördrivna timmen slår
då samlade till strid de går.
Till fots de går med svärd och spjut,
på ulvar grå de rider ut
med yxor för att spilla blod,
för i dem brinner hämndens mod.

Fortfarande fortsättning följer (tror jag iaf)

Nu har jag producerat en ny dikt. Lägg märke till inrimmen i slutraderna förutom de vanliga radslutsrimmen...

Let Fire Fall

Let fire fall from the Firmament
Let rivers drown their shores
Let angels bright, from Heaven sent
unite to fight these wars

Let freezing winters scar the land
Let chaos reign on Earth
Let all the worlds be burning and
await their great rebirth

Let dawn be darkened, night ablaze
Let mighty thunder roar
Let spirits of the empty space
agree to be no more

For even if the welkin falls
and all I cherish dies
eternally my mind recalls
the stars which are her eyes

Fint Turin! Mörk men med en romantisk känsla och iskallt!

Tack, jag blev ganska nöjd...

oki jag har varit borta... men inte från poesi ( http://www.poeter.se/virre )... få se nu... ah ja, den här passar här...:

Alvmön och dvärgapojken
-----
i skogens utkant
föddes en sommarnatt
en alvmö

en alvmö fager
som en sommarsol
växte hon upp

i skogens utkant
föddes en sommarmorgon
en dvärgapojk

en dvärgapojk
hård som järn
växte han upp

en dag hörde alvmön
ett dånande skrik
när berget skakade

bergatrollet jagade fram
och skulle alvmön fånga

i grottan hörde dvärgapojk
ett jättedån
när bergatrollet skakade

just när bergatrollet
skulle slå alvmön
i bojor

just då såg dvärgapojk
alvmön för första gång
och kär han bekom

när alvmön såg dvärgapojk
blev hon lättad
och honom kär

dvärgapojke slog
med nysmitt dvärgastål
trollet i band

dvärg och alv
famnade varandra
i livslycka

men lyckan varade
inte länge förrän
alvkungen ficka veta

och mön förbjöds
dvärgapojk träffa

men lyckan vara
inte länge förrän
dvärgakungen fick veta

och pojken förbjöds
alvamön träffa

men säg de järn
som kärleken kan hindra
och de möttes i
skymningsljus

men ack deras kärleksmöte
gick inte obemärkt
och dvärgapojken fick
smaka alvapil

och alvamön sörjde
och tog sitt alvaliv
med hans kniv

Oki, insåg att jag inte kan posta en i taget av de *bästa* de senaste
halvåret, utan tar några stycken. Desutom vill jag tillägga:
http://freesound.iua.upf.edu/usersViewSingle.php?id=97194
för inspelningar av mig uppläsande dikterna. (Iofs *hatar* jag min
röst).


Få se nu, vi börjar med en tvåspråkig dikt


Den lila sparven förklarar kärleken så bra och jag ångrar
ingenting

---------------------------


som vanligt i dödsskuggans dal
och cd-spelaren spelar den sista
musikaliska sparvens ord


som kan få tårarna att
torka inne och i stället fly
ut i oförstådda franska ord


Comme Moi
mon amor


som jag troligen sa
till hon som mitt hjärta
blivit givet och inte går
att ta tillbaka fast
hon sakta ber om det


Non, je ne regrette rien


Nej jag ångrar ingenting
inte enns att mitt hjärta
har fastnat där borta
och att jag inte slutar
bry mig om henne
och de hennes bästa


Toujours aimer


Alltid älskande de
en gång älskade
men på olika sätt
men hjärtat är fast
och ändå förstår jag


C'est L'Amour
Pour vouloir son meilleur
même si pour la perdre
fait partie de son meilleur


Sådan är kärleken
Inte slutar jag älska
men jag förstår att
ditt bästa är utan mig
så jag tycker att adjö
till mig är det bästa


Din lycka blir större
och jag har ändå
ingen chans


Bravo pour le clown
c'est moi
pour l'aimer qui est inaccessible
------------------------


En till tvåspråkig (den här finns att höra också...)


Kyrkogårdssång
--------------------


Kyrkogårdar har en förmåga
att ständigt liksom dyka upp
och påminna oss om att
det sanna i att synnas är
först när döden hämtat en


Père Lachaise
Highgate Cemetery
Katarina Kyrkogård
besöks årligen av
de som söker sig tro
att poetiska sanningar
kan sägas från graven


Den här Kyrkogården är
och har alltid varit överfull
med solbadare och barn
från skolan brevid
som sett ut över topless
solbadare hela dagen
och nu slutat för dagen


Katarina Kyrkogård est la
Père Lachaise de Stockholm
Fader Lachaise som har sett
fler tårar gjutas över okända
en Normandiesfält


Katarina Kyrkogård har
färgats av sin närhet till
skolor och brandstationer
så när elden tog kyrkan
där bakom så var det
en ironisk nick till dåtiden
om att brandförsvaret kan
försvara allt utan sig självt
och brandmänen har inte
strejkat sen åttiotalet


Bagneaux cimetière
ne pourrait pas manipuler
le feu qu'il a commencé
il a obtenu une maison à
Père Lachaise


Oscar Wildes grav
blev förflyttad för
att elden som döden
så sakta födde
inte gav rum i
Bagneaux kyrkogården


så nu sjunger alla om
Pére Lachaise och
när kommer nästa sång
om Stockholms Pére Lachaise
där flera hundraårs poetiska talanger
har fått sin sista viloplats


och varje natt
är någon där och
hälsar på något av dem
och visar att det är på
natten som kreativiteten
leker på kyrkogårdar utan
någon egentligen ände


Pére Lachaise est un endroit
là où sans regret
les poèts se reposent tristement
precis som på Katarina Kyrkogård
---------------------------------

åh och lite Tolkienreferenser...


Dansa med alviska prinsessor om sommaren

--------------------------------

det är sommar
nu återigen
och dags att
dansa med
alviska prinssesor


men mina alviska
prinsessor har
dansat ur mitt liv
jag får dansa med
mig själv och minnena
av henne istället


an vanya
melda elda
aranel
----------------------


En väldigt omtyckt och läst dikt på andra platser så...
(desutom är de lite SF/Fantasy på den egentligen)


Staden minns
---------------------


Det är natt
och staden minns
alla sina tusentals
älskande par


som sakta smekt
hennes gator och
lekt i parkerna och havet
som är hennes
bröst och sköte


och när staden vaknar
låtsas hon sova och
njuter av hur människorna
återigen smeker sig igenom
hela hennes kropp som
alltid skakar av åtrå


Och varje natt och varje dag
är för staden den ångande lilla döden
där ensamhet egentligen inte finns
och hon älskar varje människa som
fyller henne med glädje och
vill ge tillbaka hela sig själv
------------------------------


Och så lekte jag med myten om Näcken... (varför ska det vara en han
förr...)


Vemodigt felaspela i ensamhetens rike

----------------------------


dagen hade gått
och vid bäcken
satt en ensam kvinna


Han var på väg hem
ifrån byn efter att
ha sålt lite av sin skörd


Hon hörde någon närma sig
förde stråken till armen och
lät taglet stryka strängarna


Här bodde ingen men ändå
hörde han vacker musik
från en ensam fela


De närmade stegen
snart skulle hon slippa
hungern i några dagar igen


Han måste se vem
som spelade så vemodigt
här i ensamhetens rike


Hon såg igenom skogen
en man närmade sig
ökade hon intensiteten i stråkförningen


En ensam naken kvinna
förde felan så vackert
han måste ha henne


Hon såg honom närma sig
med begäret gnistrande i ögonen
och hon fångade honom


Han gick fram och fastnade
när hennes armar greppade
och försvann ner i djupet
----------------------------


och drakar naturligtvis


The noble dragon and the queen


Dragons fly
high over our castle walls
with such beauty


That yet no one told
the queen of her
despairing competition



for ere her beauty is nigh
when the noblest
of wyrmkind


desperately longs for
the admiration of man


and so the queen
chance less rest
until the day


when her maid
dares to say: "aye you no longer be
the beautifulest lass"


but for now the king
most hold her unknowing
until the war is over
and the dragons leaves bye
of there alliance to man

------------------------


Allegori och inspirerad av b.la Gwain and the Green knight...



Riddarens möte med två vackra kvinnor
----------------------------------


Han väntade där
på att rida ut
på sitt stora äventyr


Men innan han red ut
kom den vackraste kvinna
han någonsin hade mött


Hon sade: "Rid ut
idag och mött kriget
eller stanna här med mig"


Han svarade inte i ord
utan i handling och red
bort med våldet i sinnet


Hon var kvar upp i hans borg
och grät tårar innan hon sa
"han fick inte veta mitt namn"


Och han möte en kvinna på
vägen och hon var naken och skrek
kom hit min älskare och ta mig


Han kunde inte stoppa sig själv
och tog henne i sina armar
medans hon viskade: "du valde mig"


Sen sa hon
din tid är kommen riddare
du valde mig kriget före freden


Och bakom honom ven
en bågskytts sträng
och pilen borrade sig in i hans lungor


Och i hans borg
så grät Freden över
allt blodet som runnit
------------------------------

och en nyare dikt....

Hav och Hamn


----------------


Hav,
mitt sinne
stormande i
ensamheten


där,
seglar jag
emot målet
som jag själv
inte känner till


Hamn,
någonstans
trygghet
och en nystart
utan ensamhet

------------------------------


Så där, hoppas ni ursäktar mängden, men som sagt det blir enklare så...

Pooh, det var inte lite att läsa igenom. Jag orkade bara läsa första halvan av inlägget men visst har du känsla för poesi. Det är vackra verser du skriver. Fortsätt skriva och skicka in
Vad var det för språk förutom svenska i den första dikten? Jag är inte speciellt språkkunnig:/gissar på franska.

jo jag vet att design blev helt galen där, men lynx visar inte riktigt designen rätt (alltihop finns på poeter.se tillsammans med ett hundratal till)

Och ja det är Franska, inte för jag kan franska... Inte mer en det där

(om jag skriver på annat en Svenska, är det Franska, Italienska, Spanska, Engelska och något enstaka ord på Quenya. (Det är två rader där))
Av de är de enda jag studerat annat en snabbt på bibliotek eller Internet Svenska och Engelska.

Och poesitips, Daffyd Ap Gylwith (hmm, staving på efter *ap*... Något för oss som tycker om Kerr, min upplaga var walesisk/engelsk desutom)

oki här är en som inte finns på poeter.se (men andra
platser...). nyskriven, nattpromenader är bra för inspiration.
Min egen kommentar om dikten på annan plats är "minnen av en kärlek
från länge sen"..... nåja nästan.


Ensamhetens namn Decembernatt
----------------------------

Ensamhet
ditt namn är
decembernatten

dess kalla smekningar
från tider tillbaka
när ensamheten

var osanning
i stadens famn
i hennes famn

Stadsholmen bakom
mig och en grön
dörr bar då
hem till henne

och för henne ut
in i mitt hjärta

och minnen är det som
består positiva de
negativa förträngda

Oh, jag läser in så mycket känsla och smärta och uppbrott i dina dikter. Det är som om du vill förmedla något som känns alldeles för tungt att bära för en ensam man. Tack för att du delar med dig av din skrivarkonst. Den berör.

tack för kommentaren Älva... Men jag vet inte riktigt, ibland kommer
känslorna först, men ibland kommer orden utan att vara något med ett
riktigt jag. Fast... eh...

Ny sak iaf... (och bara för att jag är galen och överproducerande ska
ni inte sluta att lägga in saker. Jag vill ha något och kommentera
också.) Umm skriven i en fåtölj med hörlurar och högvolym medans mor
bråkade med sin särbo... nackdelen med att vara hemma och hälsa på
kanske... ah anyway tillbaka till dikten


Smärta ur samma munar
--------------------------
smärtan
samma ord
nya munar


över mitt huvud


ska jag vara
en av de här
som lever i
en skugga igen



skugga av
mig själv
ensamhetens
viktigaste hjälte


det är du och jag
och ett tusenårsrike
som kanske finns
i outalade längtningar

*suck* jag tycker inte om att dubbelposta till den här tråden men den
senaste dikten är riktigt bra, enligt mig då men...
och nya rader också. suck.



Dina ord som sanningar och jag har mina förhoppningar
------------------------------------------


läser dina ord som sanningar



ska inte ramla ner igen, dränka mig för tidigt
i ord som kan tolkas som hopp




förhoppningar, kan jag
låta dem vara i några minuter
och fortfarande andas
mitt eget jag



ska inte falla så där handlöst
bara för ett par ord återigen
det utvecklar sig aldrig
till annat en bara ensamma ord




men i min dröm-maskin har vi
blivit tvåsamhet och viskar i varandra
med fingrar längs ryggraden
jag vill vara din




fast det bara är
en, en
förvirrad dröm om
något som kan vara




läser världen som det var
fast jag borde inse att inget
gott kommer ur det här
säkerligen i slutändan
blir det som vanligt

Vilka poeter vissa här var då ...
Dom dikterna som jag skriver är antingen tråkiga eller deprimerande.