Underbart att någon tar upp de här sakerna. Kartornas "vita fläckar" har irriterat mig i alla år och jag är djupt intresserad av frågan om eventuella statsbildningar och samhällen vi aldrig hört talas om, liksom demografi, näringstruktur, möjliga handelsvägar m.m. Har läst det mesta av tråden och skummat resten.
Några reflektioner, folktäthet, kultur- och politisk geografi: Eriador.
1) Någon nämnde att det lilla Bririkets förekomst på kartorna tyder på att Eriador verkligen är helt tomt bortsett det vi vet. Bri är ju bara en (större) by! Själv skulle jag vilja hävda motsatsen. Kartorna är detaljerade endast och huvudsakligen där protagonisterna drar fram (inklusive Bilbo) och där det i övrigt har betydelse för sammanhanget. Vad de "vita fläckarna" beträffar skulle man alltså med rätta kunna anföra det där lite uttjatade ordstävet, absence of evidence is not evidence of absence.
2) Krig och farsoter som skäl till långvarig och ihållande befolkningsminskning håller inte; i alla fall inte om man vill se Eriador som en veritabel ödemark (vilket jag anser det inte kan ha varit). I vårt eget mänskliga förflutna har krig utkämpats ständigt och jämt och pest och farsoter har dragit fram med jämna mellanrum. Befolkningstappet i och med digerdöden på 1300-talet var inhämtat på ett par sekler, och detta trots återkommande pestvågor under senmedeltid och genom hela nyare tiden.
Hos Tolkien nämns en stor pestvåg beträffande Eriador, närmare bestämt III 1636-1637. Nästan 1400 år före ringens krig! Vilka följder den än kan ha haft i dåtiden får det naturligtvis betraktas som helt irrelevant för läget på Bilbos och Frodos tid. Detsamma gäller en viss frostvinter och "översvämningar" i Miniarith och Enedwaith, vilka i och för sig ligger åtskilligt närmare i tid. Sådant är och förblir småsaker i det långa perspektivet.
De krig som det vanligen hänvisas till i fallet Eriador utgörs av tvekampen mellan det senare Arnor och Angmar; innan dess av striderna mellan Angmar, Arthedain, Cardolan, Rhudaur och Angmar. Såväl Arnor som Angmar försvann ur historien åren 1974-1975, drygt 1000 före ringens krig. Således kan dessa förvisso våldsamma uppgörelser inte ha någon som helst betydelse för det Eriador som förelåg vid tredje ålderns slut, vare sig demografiskt eller politiskt. Det torde ha utbildats och ombildats flera gånger.
Uttalanden om att länderna och folken i Eriador så att säga "tynade bort" kan i realiteten bara tolkas på ett enda sätt - det syftar enbart på det dunedainska herrefolket själva! I tomrummet efter sammanbrottet för Arnors politiska hegemoni förefaller det i själva verket fullt naturligt och närmast ovedersägligt att andra folk och statsbyggen intog dess plats. Dessa folk kan ha kommit utifrån, likt Rohirrim i fallet Calenardhon, men framförallt torde det gälla människosläkten som levat där hela tiden (likt Brifolket som själva var avlägset befryndade med dunlänningarna) och följaktligen utgjort majoriteten av de dunedainska kungarnas undersåtar.
Kort sagt, vi bör räkna med ett stort antal småriken i Eriador, större eller mindre än Fylke och Bririke, furstendömen och rena småbygder, utspridda främst mellan Isen och Grå floden, Grå floden och Vinfloden, men kanske även öster om Bririke. Att de ingenstans nämns i de av Västmarks röda bok deriverade texterna är inget bevis på att de inte existerar, det visar bara på materialets begränsningar.
3) Under hobernas vistelse i Bri omtalas ett sällskap människor som kommit söderifrån i flykt undan krig och umbäranden. Vad menas med "söderifrån"?
Det kan knappast syfta på Rohan och absolut inte på Gondor. Folk från hotade gränsområden i Gondor hade tagit sin tillflykt längre inåt landet, inte till avlägsna och vilt främmande trakter.
Jag finner det sannolikt att dessa människor kom från statsbildningar och bosättningar i relativ närhet till Dimmiga bergen, stater vi aldrig har hört talas om, antagligen till väster om Dunland. De utsattes för krigståg och plundringar av de av Saruman hemligen understödda, tillväxande stammarna av orcher och uruker i södra Dimmiga bergen och medan vissa stannade och slogs fann andra ingen annan utväg än ge sig av till relativt obefolkade och tryggare trakter i norr.
4) Där södra vägen korsar Grå floden låg till 2912, alltså hundra år före ringens krig, staden Tharbad. Den skall då ha övergetts på grund av översvämningar. Vad gör en befäst stad mitt ute i ödemarken? En stad förutsätter ett uppland, och i sin tur förutsätter detta andra bebodda områden, tätorter eller statsbildningar i relativ närhet. Vem skall staden annars handla med?
Om nu staden övergavs, var tog befolkningen vägen? Då det bara var fråga om en översvämning, kanske staden i själva verket byggdes upp igen och befolknigen vände tillbaka, men i så fall måste det funnits skäl till detta och då är vi tillbaka i inledningen av denna pragraf.
5) Mycket av den här tråden har handlat om var exempelvis dvärgarna i Blå bergen får avsättning för sina smides- och hantverksprodukter. En teori är att den huvudsakliga handelsvägen i själva verket gått över Lindons hamnar och söderut, främst till Gondor. Dvärgarnas ekonomiska anknytning har riktats västerut, inte österut mot Eriadors inland eller rentav över Dimmiga bergen. Det låter plausibelt. Emellertid, om vi istället för en folktom ödemark snarare föreställer oss ett politiskt lapptäcke, inbördes avbrutet av vildmark, där kartorna av Eriador inte visar oss annat än papprets vita blekhet och några uråldriga och uppenbart förlegade namn, så får även dvärgariket i nordväst en långt stadigare och integrerad roll i det Eriador vi känner. Den västra vägen kan då kompletteras med en väg åt sydöst.
Senast redigerad av Spjutyxa mån okt 22, 2007 4:56 pm, redigerad totalt 2 gånger.
|