Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Marken skakade och vattnet färgades mörkt rött av blodet från en väldig drake som desperat slet för att bli fri från silvriga och oerhört demoniska troll. Kampen hade pågått i flera dagar och kraften började gå förlorad för detta synnerligen vördnadsbjudande, sällsynta djur. Men just när allt tycktes förlorat, flydde plötsligt trollen. vad som hade skrämt dem vet ingen. Draken skälvde till och kollapsade i en hög av gammalt avskräde. Hans uråldriga ryggsköld skälvde i vinden, trots dess bepansring av kallt rostfritt stål. Men just när han hade trott att allt var över så hörde han något. Det var tre av hans mest trogna fiender, vars hat brände med en intensiv glöd.

Drakens öde hade blivit att alltid ha sina sinnen beredda på att försvara sig. Han tog upp den största stenen, tog sats och slungade iväg den mot en av sina gamla fiender. Dessa uråldriga, lätt slitna robotar hade skapats av den ondaste mannen inom pelarfilosofien. Men nästan precis exakt då inget kunde gå fel, missade det väldiga vidundret varje uns av självrespekt och känsla. Vidundret började gråta krokodiltårar för att möjliggöra en planerad flykt. Haha, tänkte ledarroboten. Draken försöker sig på en list! Han började också gråta och drog sig samtidigt sakta bakåt för att komma på säkert avstånd från sina fiender. Sakta, nästan som om tiden smög sig fram genom en stilla sommaräng kom han på att fienderna nog förstod alltihop -låt de allt få veta vilken förvirring skenmanövern kommer att skapa.

Samtidigt i de norra delarna av sophögens fot, stod en svåger till draken som hade tre brutna ben, så att komma till drakens hjälp var svårt men han mindes att somliga drakar kan flyga dock inte han själv. Men jag gör väl ett försök, tänkte han. Han började vifta med vingarna, de osynliga medhjälparna till draken blev plötsligt synliga. De hjälpte dock honom inte utan de stack fort som attans över till de andra, fedt! tänkte draken och började öva på knyppling. Fast med en frivolitetsskyttel. Hur du knypplar svärd eller ett par vingar. Draken började må illa och sprutade etter över sig själv för att komma därifrån, det lyckades till en början och sedan gick det bättre att komma upp i luften. Fienderna dog allihopa av skräck när de förstod hans agerande. Lyckat tänkte draken och flög på starka uppvindar över det steniga och allt mer rosa landskapet. månen hade börjat sjunka och stänkte ljus över den svartvita shackplanen. -Passar bra om min kusin vill spela ett parti någongång när han inte är i trance. Skoj, skoj, skoj tyckte draken som inte hade kommit fram trots att han hade varit borta så länge. Poff så hade han eliminerat allt han brydde sig om att sikta in sig på. Många som såg räddningsaktionen blev mäkta imponerade av drakens tappra flamberande av kusinens fiender.
Andra som inte hade samma tur fick köpa det på DVD. En helspäckad upplevelse för alla som gillar att se lite svartvit action på kvällskvisten.

Draken flög nu ner till sin vän Kalle på Spången, som kusinen hette. Han var tröttsam, men mycket snäll. Efter attacken så var draken övertygad om att de skulle klara sig! Men tji fick han, allting bara dog istället när partytricksen inte fungerade. När draken inte längre kan flyga snabbare än en jätteörn är något som man inte någonsin kan få att flyga ändå ännu långsammare. Tack och lov så är jag snabbare än en liten pungråtta med blåfärgat hår och hemskt gråa tänder som envist biter sig fast i den snabba draken.
"Ack ve och fasa," utbrast plötsligt en okänd grön marsian, som ingen tandläkare någonsin hade dejtat. Han hade suttit utanför konditoriet hela kvällen och smuttat på en kopp svart kok-kaffe, när plötsligt en grön babian kom och drack upp det trots marsianens vilda protester. Sen kom det en drake på två ben, som hade ett fult ärr på höger lår. Draken hatade bruna små marsianer, tursamt nog för marsianen, som var grön. Babianen däremot, började draken genast knapra på, vilket...