Túrin Turambar skrev:
Det här blir väldigt svårt, men jag ska göra mitt bästa. Ordningen är nog inte helt fastställd.
Blind Guardian - Nightfall 1998
I mina ögon den starkaste låten på Nightfall in Middle-earth, skivan där Blind Guardian tog Power Metal en ny nivå genom att inkludera ett körelement med anstrykningar av de progressiva inslag som sedan skulle blomma ut på de följande skivorna. Hansi Kürschs sånginsats hade förfinats ytterligare sedan föregångaren Imaginations from the Other Side och hans poetiska beskrivningar av händelserna i Silmarillion i texterna har den kvaliteten att den tilltalar de insatta, då man behöver vissa bakgrundskunskaper för att förstå dem. André Olbrichs ledgitarrspel är har kvar sitt typiska sound och sin kraft, men lägger an en svag, svag känsla av folkmusik i bakgrunden, vilket ger skivan sin karakteristiska ljudbild. Den här låtens musikallika vågrörelse mellan mjukt och storslaget tilltalar mig oerhört.
Månegarm - Hemfärd 2005
Viking Metal ur Månegarms perspektiv är en mycket imponerande genre och Hemfärd, deras största epos, ger oss drygt åtta minuter av folkloristisk och hednisk Metal med starka folkinslag, främst i form av fiol. Växlingarna mellan mjuk och stämningsfylld folkmusik och brutala blastbeats ackompanjerade av Erik Grawsiös growl och inte minst när dessa aspekter verkar tillsammans gör låten till ett fantastiskt flaggskepp för Viking Metal. Umer Mossige-Norheims inledningssång är också ett stort plus.
Månegarm - Vargstenen 2007
På sin senaste skiva lyckades Månegarm nästan toppa allt jag dittills hade hört (de gick bet på Nightfall in Middle-earth), och skivans otroliga jämnhet på en hög nivå är dess allra största styrka. Vargstenen, titelspåret, är en låt med två ansikten. Först en riktigt hård Black Metalinledning med snabba blastbeats och ursinnig growl. Denna leder sedan över i en superfolkig och energisk del med så kallad heroisk sång (storslagen och lite mässande). Sedan blandas elementen för att åter gå tillbaka till det mycket folkiga. Som vanligt skriver Månegarms texter om nordisk mytologi på en betydligt högre nivå än det vanliga av Tor- och Odenflamset.
Månegarm - Dödens Strand 2005
Det sista på listan fick också bli från Månegarm. Det folkiga ingångsriffet, Umers väna chantande, fiolens första stora hastighet och sedan vemodiga, utdragna klättrande upp och ner i tonerna är mycket bra. Det allra bästa är nog dock hur Månegarm här tar sina tempoväxlingar till perfektion och när den andra huvuddelen av låten startar följer maskulina "hej-ropanden" oss in i en del där Erik Grawsiös växlande mellan djupt Deathgrowl och sång skapar helt fantastiska verser.
Jag tycker också Månegarm är ganska bra, men jag gillar inte när de skriker (growlar eller vad det nu kallas). men musiken är bra + låtarna där ingen sådan sång är med.
Men Nightfall av Blind Guardian var riktigt bra.