Den stegrande kamelen skrev:
Men hur uttalar du det då? Pusjkin och Jasjin och Backlin...?
Ja, eller Gondolin. (Ändelsen är ju inte ovanlig i engelska, svenska osv heller, och ja, jag menade förstås betoningen

.)
Att ändelsen i namnet nödvändightvis ska härleda till att huset är en återvändsgränd tycker jag är relativt oviktigt. Om det blir det så naturligt som i bag end, som ju även är ett uttryck, är det passande, men att krysta till ett efternamn för att passa med något som ändå förklaras i texten, tycker jag har liten betydelse. Sedan är ju frågan hur snofsigt de flesta engelsmän uppfattar Sackville? Jag tror fler tänker på något otrevligt (jämför "the sack of Gondolin"), än på fransk aristokrati.
För övrigt finns det inget i Backing heller, som antyder säck och därmed heller inget i husnamnet som antyder att det ligger i slutet av vägen, bara att det ligger i en backe, vilket känns som en udda variant, då släktnamnet Baggins får förmodas vara äldre än just huset på Bag End. Att därför kalla huset Backänden känns krystat. Var för inte i så fall Backings ände? Han heter ju inte Back.
Den stegrande kamelen skrev:
skall man bara välja ett godtyckligt ord på 'b' utan någon hänsyn till övriga faktorer?
Nä det tycker jag inte. Det bör likna originalet så mycket det går, men fungera som ett svenskt namn, tex i plural. Att alla översättningar på namnet börjar på "Ba-" och inte enbart "B-" visar tex hur översättarna har tänkt sig att efterlikna originalnamnet. För övrigt tycker jag inte att namnändelsen -ing känns hobbitsk alls (vilket -lin kanske inte gör heller, men jag tycker den låter bättre, om än inte bra).
Den stegrande kamelen skrev:
Men i så fall vore väl t ex Bagging bättre?
Mycket bättre! Jag har tänkt att Baggin skulle funka, men Bagging går bra det också. Dessa två namn hade jag föredragit av alla de som nämnts och använts i de svenska översättningarna.
Den stegrande kamelen skrev:
vurmandet för Bagger, precis som det gör för många andra av Ohlmarks namn. Inget konstigt med det, jag är också uppvuxen med de namnen, men det är något man får försöka tänka bort om man jagar den ideala översättningen.
Som jag skrivit tidigare i någon tråd, har jag allt sedan unga tonår hållit mig till originalet, och är absolut inte mer van vid de svenska namnen, och har dessutom avskytt Ohlmarks översättargärning (inte bara vad det gäller Tolkiens böcker, utan även Koranen och fornnordisk mytologi), så vad gäller detta tror jag det stämmer på många svenska läsare, men inte alla.
Den stegrande kamelen skrev:
återstår bara att också hitta ett acceptabelt svenskt ord för hobbit så är de värsta surdegarna avklarade...
Varför det? Det fungerar ju utmärkt som det är: en hobbit, två hobbitar.